Vi kan konstatera att ÖFK fortsätter att gäcka medias tips. I Superettan har det gått bra när man tippats i botten och dåligt när media trott på en relativ topplacering. I år ser det i huvudsak riktigt bra ut och nn hel del har blivit bättre i år jämfört med ifjol, men en del har också blivit sämre.
Farten och pressen har blivit tydligt bättre, liksom kämpainsatserna. Vi ser ett större självförtroende med bollen, även om det på vissa håll leder till onödigt tappande av densamma. Många mål har kommit genom ett bra passningsspel och att man har oftare överraskat motståndarna. Fortsätt med att överraska. Då blir det svårare att försvara sig.
Däremot har sättet att hantera bollen nära det egna målet närmat sig ett huvudlöst sätt att fungera. Jag tror att nästan hälften av de insläppta målen kommer efter totala misstag, där man aldrig hade behövt utsätta sig för risken med ett annat tänkande. Utan att ha kollat det i detalj, så är jag rätt säker på att ÖFK nu legat på minst Allsvensk kvalplats om dessa misstag inte gjorts.
Ingen ska kunna få mig att tycka att det igångsättande av bollen som ÖFK denna säsong alltför ofta ägnar sig åt är funktionellt, bara för att många andra tränare verkar förorda ett liknande spel. Ett sådant spel fungerar bara om man är tydligt skickligare än motståndarna med bollen. Och inte ens då ska det väl behövas sex- sju passningar runt eget straffområde samtidigt som motståndarna jagar bollen. Tillräckligt skickliga lag har alltid säkra alternativ att snabbt ta sig vidare.
Sedan tycker jag att alla skador är ett stort bekymmer. Jag kan ju inte annat än att gissa på att en anledning till alla dessa skador är för hårt drivande på träningarna för tidigt på säsongen. En upptrappning av träningsintensitet må bäst ske mer successivt. Nu blir det alldeles för lite rotation på startelvan, och jag sörjer fortfarande att Brendon tycks vara på väg från staden. Visst, han är inte den rappaste spelaren, men rätt använd skulle han ha kunnat ge en större trygghet i många av uppspelsfaserna. Skador på andra spelskickliga mittfältare och bristen på hungriga OCH bollskickliga anfallare känns också av.
Jag tror att jag kanske charmats lite för mycket av det som är bra, så att jag inbillar mig att kamp om uppflyttning skulle vara fullt möjligt, och att jag därför har lite för höga förhoppningar inför varje match. Och därför också lite för lätt blir besviken. istället för att uppskatta de framgångar som kommer och den utveckling som skett. men visst tror jag fortsatt på att det ska vara möjligt att smyga med toppen, om man tar tag i de svagheter som finns i lagspelet. Och hittar man spelet som visades upp i första halvleken mot Örgryte, då är man ett topplag.
Så, nu håller vi tummarna för en effektiv insats mot Västerås ikväll utan onödiga misstag, men med lugnt och bestämt försvarsspel och med snabbt, innovativt och överraskande anfallsspel. |