Jag har haft den stora förmånen att under mitt liv tidvis fått ha närhet till Eric Ungh, dels inom fotbollen och dels genom vårt nära polissamarbete.

Eric var en fin människa. Han var klok, lugn och logisk och alltid trevlig. På jobbet pratade vi mycket om tjänsten, men det fanns även ibland utrymme att prata fotboll. Han hade många åsikter om målvakterna i ÖFK, för fotboll det var något som Erik gillade starkt, målvakt som han själv varit i IFK Östersund och sedan värvad till Helsingborgs IF.

Vi spelade även tillsammans i polisens lag mot kollegerna i Gävle mot Luleå och Norrköping. Då var det bäst att man skötte sig bra på plan, annars fick man höra vad Eric i målet sa, och det var ibland hårda omdömen.

Även på ålderns höst ägnade sig Eric åt fysisk träning, Han var spänstig och skärpan var det inget fel på även i äldre dagar. Han såg alltid ut som en ung pojke.

Vi pratade ibland om att åldras. En gång sa Eric till mig: - "Nu har man har inte långt kvar, men jag har haft ett bra liv så jag får vara nöjd."