Fy f-n vad kallt! Fiberställ, dunjacka och stickad mössa över öronen. Använder sällan nånting på skallen eftersom jag är oerhört stolt över att ha det mesta av kalufsen i behåll. Det enda beträffande utseendet för övrigt att vara stolt över.

Nog om detta, stoltheten av att det finns ett allsvenskt fotbollslag i Östersund är däremot genuin och äkta. Det går dessutom fortfarande inte att ta in att “vi” klarar av att gång efter annan matcha mångåriga storheter i svensk elitfotboll och cupsegrare som “kronan på moset” eller vad det nu heter.

Inledningen av allsvenskan är väl från den jämtländska horisonten kanske inte helt enligt möjliga förväntningar. Frånsett att Malmö FF i kraft av överlägsna resurser förmodligen kommer att segla iväg poängmässigt så tror jag det blir tuffa tag över hela linjen. Nån “walk in the park” blir det knappast för nåt lag i övrigt.

Därför var det inte helt lyckat att ÖFK tappade två i dom olycksaliga slutminuterna i går kväll mot IFK Göteborg. Förra säsongens möte på “Arenan” mellan lagen slutade ju mer eller mindre med en förnedring av gästerna där Tobias Hysén vägrade i ren frustration ta emot blommor som sitt lags bäste spelare.

Nånstans kändes det den här gången som om göteborgarnas revanschlusta skulle fälla avgörandet och undertecknad i ett anfall av plötsligt svårmod tippandes 1-3 i sajtens eget “Plaza-tipset”. En betydligt jämnare tillställning också den här gången och 1-1 kan väl egentligen igen opponera sig emot. Sen finns det alltid detaljer i själva avgörandet som svider.

Som vanligt också lite rockader i Graham Potters uppställning. Brwa Nouri på bänken och Fouad Bachirou lagkapten i hans ställe. Ett förtroende som den lille fransmannen förvaltade charmant, fanns överallt i gammal god stil.

Andreas Andersson i stället för Aly Keita längst bak där vi minns bland många fina ingripanden en superb reflexräddning på linjen. Trist för honom dock med straffen i slutminuten. Fifty-fifty grejor i straffområdet är väl mardrömmen för en målvakt. “Sotte” Papagiannopoulus trygg där bak tillsammans med Tom Pettersson.

Ronald Mukiibi härlig att se tillbaka, “konstnärliga” backar växer inte på träd. ÖFK:s offensiv togs väl om hand den här gången, Jörgen Lennartsson i IFK-staben hade läst på rejält. Alhaji Gero hade en hel del svårigheter och Samman Ghoddos försökte och försökte. Kul för Curtis Edwards med den snygga fullträffen. Väger lite lätt emellanåt men många konstruktiva idéer.

Som sagt, säkert fullt krig om poängen framöver och nykomlingen AFC Eskilstuna borta nästa omgång, och då är väl poängen senast trots allt bättre än ingen alls. Dessutom, Jamie Hocutt verkar allt närmare en startplats……..