Har länge haft planer på att definitivt gräva ner stridsyxan eller var det hammaren i det här fallet. Men så dyker det upp saker som gör att det brinner till en aning i den grånade och alltmer fårade skallen. Som till exempel måndagskvällens möte med IFK Göteborg på Gamla Ullevis naturgräs.

Ett antal tunga ordinarie namn har försvunnit tillsamman med en hel ledarstab ändå ståtade ÖFK innan gårdagen med tio raka matcher utan förlust. Åtta segrar och två oavgjorda varav fyra trepoängare på raken innan besöket i Göteborg.

Om det nu var en plattmach denna gången så får vi väl låta det gamla ordspråket att “inga träd växer till himlen” få råda. Vi har haft förmånen att kunna utnyttja Saman Ghoddos under hans botaniserande bland klubbar i den europeiska toppfotbollen. Ghoddos var viktig inte bara när han hade bollen utan drog också på sig extra bevakning och skapade ytor för medspelare.

Alternativ, låt vara inte på den nivån, har införskaffats och jag är övertygad om att Ian Burchnall och hans nykomponerade team kommer att lösa uppgifterna på ett tillfredsställande sätt framöver. Ett nyrenoverat IFK Göteborg som nyttjat “fönstret” till synes på ett bra sätt var ingen lätt motståndare den här gången. Hela klubben från spelare till ledare och supporters verkar ha gått samman och då kan det ske saker.

En härlig och hela tiden pushande stämning också runt arenan som naturligt vis lyfter ett poänghungrigt hemmalag. Beträffande ÖFK är jag inte lika pigg att starta röjsågen. Sticker till exempel ut hakan och säger att Douglas Bergqvist är ett helt okej alternativ på mitten när så krävs. Det är lite mer än bara hårda tag, en i mitt tycker underskattad spelförståelse också. Jamie Hopcutt tror jag är inne i en mental självförtroendesvacka just nu.

Han har varit med på hela resan och utvecklats i takt med den. Blivit rosad genom åren inte minst av skrivaren av dessa rader. Nu är det allsvenskan men Jamie har ett “steg” som räcker långt och sitter ett par bollar är jag övertygad om att han blir en tillgång framöver. Måste också erkänna att det kom en tår i ögonvrån när Dennis Widgren tryckte in kvitteringen. Också han en spelare under ett speciellt tryck.

Frank Arhin har jag gillat sen dag ett. Tyvärr väldigt dåligt med speltid efterhand och därmed lite överarbete när chansen väl kommer. Förstår Ians tänk, en liten kvick irrationell typ att ersätta Tesfaldet Tekie på mittfältet. En bra inledning men i en fysisk match som den här blir lille tunne Frank efterhand uppäten. Nåt år till i gymet så…..

En cupmatch på Gotland i veckan, ett bra tillfälle att lufta truppen innan söndagens derby mot Giffarna. En rejäl värdemätare huruvida ÖFK:s nya skepnad klarar av att åter beträda vinnarspåret. Ingen lätt uppgift nu heller men om Widgren putsar sin vänsterdoja och läktarna fylls runt Jämtkraft Arena finns väl alla förutsättningar.