I egenskap av näringsidkare har jag dom senaste fyra åren tillbringat fem dagar veckan efter midsommar på varumässan Expo Norr. Eftersom jag varken säljer getost, tunnbröd eller stekpannor finns det en hel del tid för filosofiskt tänkande och studerande av den förbipasserande allmänheten. Efter dryga femtio år som jämtlänning är det påfallande hur många människor man känner igen från olika verksamheter. Eftersom en hel del av livet ägnats åt fotboll föll det sig naturligt att ett speciellt intresse riktades däråt och nedan skall jag plocka ut några grabbar som det handlar om i det här fallet. Allt är skrivet av kärlek till dom nämnda.

Kjell Widegren, hårdför mittback i Tandsbyn och sedermera domare långt upp i åren. Som nybliven brunflobo på sextiotalet var det naturligt att söka nåt lag att lira med och eftersom ortens fotbollsverksamhet låg i träda vid den tiden blev det Tandsbyn. Laget huserade på "Vikvallen", relativt centralt i Brunflo, under legendariske Arne "Vargen" Perssons ledning. Missade inte en träning under två års tid men eftersom idéerna i hjärnan aldrig ville fortplanta sig till benen tillräckligt fort fick man se matcherna från sidan. Ett bestående minne dock, råkade en gång springa in i Kjell Widegren. Alla som gjort det glömmer det säkert aldrig. Kjell, en bortåt två meter lång betongarbetare och jag har funderat genom åren om alla mina tillkortakommanden i olika sammanhang härrör från den smällen.

Hade nöjet att, som det så fint heter numera, assistera Kjell ett antal gånger på linjen.Med sin stora erfarenhet hade han ett gott handlag med spelarna. En för mig mindre trevlig upplevelse också tillsammans med Kjell och Bengt-Olle Hansson. Nämnda domatrio hade varit och utfört ett uppdrag på "Cuba" i Järpen, och på hemväg med mig vid ratten "dånandes" vid halvelva-tiden på kvällen genom Ytterån. Inte ett fordon eller människa under resan så långt ögat kunde nå och tre domare sedvanligt "gaggande". Då skymtas en svartvit bil, två svartvita uniformer och en "spade" vid vägkanten. 800 kr åt h-e. Lite överambitiöst eller hur Haldo.....

En annan Widegren med förnamn Leif gästade också min monter. "Leffe" ÖFK:s förste tränare och i min egenskap av sportskrivare på ÖP hade vi en del att göra med varandra. Den av naturen blyga framtoningen var ingen fördel i intervjusammanhang och det var sällan jag lyckades få nåt uppseendeväckande ur "offren". Med Leif Widegren var det dock annorlunda. Problemet var i stället hur man skulle få stopp på karln med tanke på pressläggning och annat. Det var emellertid inget "tuggande" utan substantiell fotbollsvetenskap och man kunde inte slita sig därifrån. Har en känsla av att "Leffe" hade en del ogjort när han lämnade den lokala fotbollens toppskikt. Enligt min mening en kille med unika sociala och idrottsliga egenskaper.

På en mässa finns det alltid politiker och västjämten Stefan Fax har ju också ett förflutet som fotbollsdomare på sjuttiotalet. Vi båda hade en stabil förankring i dom nedre regionerna av kåren men Stefan hade den goda smaken att sluta i tid för att istället ägnas sig åt att försöka förbättra världen.

Kjell Tjärnås, härjedalingen, smög omkring med en utställarbricka på bröstet. Kjell, ett fysiskt praktexemplar under sin aktiva tid och en enorm auktoritet på plan. Med dagens förfinade scoutingverksamhet är jag övertygad om att rågblonde Kjell hade fiskats uppåt i seriesysemet. Har dock ett svagt minne av att han gjorde en vända i ABK Hudiksvall som då hade ett slagkraftigt lag. En liten anekdot från Vemdalen, Frösön gästade och jag vinkade av hemmalaget för offside då följande hörs på genuin dialekt från en gentleman i den synnerligen enögda publiken:
-Jääävla jämtlandsdomaaraa. Håål mää jämtlandslaagaa!!