Jag har åter tillfrågats om jag även säsongen 2011 kan skriva lite om damfotbollen, och jag börjar med att gå igenom de serier där distriktet är representerade. Allra först tittar vi tillbaka lite på tvåan 2010.

Förra säsongen

Frösön gjorde en väldigt bra vår, men under hösten blev resultaten sämre. Efter poängtappet mot Ope orkade man inte med någon mer seger, utan det blev segerlöst i de fem avslutande matcherna. Sannolikt berodde det på att motivationen sviktade när seriesegern inte längre tedde sig nåbar. Men man kan också fundera på andra skäl till detta. De två huvudledarna var avstängda några matcher. Några spelare dalade betänkligt i slagkraft och Frida Sjöberg dubblerade med spel i ÖDFF. Men en andraplats är ju riktigt, riktigt bra! Sedan var ju Frösön ändå nära att i sista stund få en plats i ettan, men föll på att IFK Gävle valde att ta den. Frösön hade dock bara behövt någon poäng ytterligare för att ha fått erbjudande före gästrikarna.

KD avslutade däremot bättre än man startade serien. De har ett ungt och utvecklingsbart lag och liksom säsongen innan uppstod det inte så många skador under säsongen. Ledarna har lyckats skapa en trygghet i spelet och laget faller nästan aldrig igenom. KD har verkligen chansen att fortsätta att utvecklas även framåt. En fjärdeplats är riktigt, riktigt bra. ÖDFF har placerat sig bättre endast tre av deras sju år i tvåan.

Ope tog sex poäng på våren och åtta poäng på hösten. Det hade behövts minst en seger till på våren resp på hösten för att ha kunnat ha haft chans på nytt kontrakt. Jag tror att det kunnat se väldigt annorlunda ut om Ope vunnit borta mot Bollnäs och hemma mot Remsle under våren. De hade verkligen chansen i dessa båda matcher. Tyvärr verkar höstderbyt Frösön-Ope haft samma inverkan på båda lagen. Ope orkade inte ladda om efter den urladdningen, utan gjorde två dåliga insatser i matcherna efter, och i nyckelmatchen mot Remsle borta så räckte inte det orutinerade laget riktigt till, trots en rejäl kamp. Opetjejerna har gjort många riktigt bra prestationer, och har bl a tagit poäng mot Själevad, men har tyvärr även några bottennapp. Orutinen skapade nog den ojämnheten. Laget måste nu ner i trean och bygga för återkomsten till tvåan.

Själevad höll hela säsongen ut denna gång, och för andra året i rad vann segraren i "vår" tvåa även kvalet till ettan. Oavgjort mot Mariehem och seger mot Gideonsberg. Som vanligt gnetade sig segraren i Norra Svealand oxå upp i ettan. Själevad var klart bästa lag och behöver väl inte ytterligare kommenteras. Jag hoppas att de kan etablera sig i ettan.

Selånger gjorde väldigt ojämna insatser, men det räckte ändå till en tredjeplats och för andra året i rad blev de bästa Medelpadslag i serien. Sundsvalls FK knep sjätteplatsen och det är väl ungefär deras uppdrag. De ska hänga kvar i serien och slipa spelare till att ta steget upp i moderföreningen. Hamnar SFK i kris så skickas lite fler spelare ner, och har de fixat kontraktet så spelar de ofta i stort sett utan spelare från SDFF i bortamatcherna. Inte så trevligt att sådant ska kunna avgöra för andra lag i serien.

Team Hudik har efter en kort svacka nu börjat få fram ett riktigt lovande lag. De hade svårt att hota de bättre lagen, men vann i stort sett alla matcher mot de lag de hade efter sig i tabellen, vilket tyder på en hög lägstanivå. Hudik har en mycket låg medelålder det kan bli riktigt bra framöver. Remsle inledde fjolårets serie bedrövligt och hade dålig närvaro på träningarna. Tränaren gjorde ett utfall om detta i lokalpressen. Tyvärr för Ope samlade sig den viktiga kärnan i laget och poängen började att trilla in. Anmärkningsvärt att vårens futtiga fyra poäng följdes av 17 på hösten. Det gav en andraplats i hösttabellen före såväl Frösön som KD. Men det finns åter många frågetecken inför nästa år.

Bollnäs lyckades med sitt primitiva spel ta nästan lika många poäng som Ope. Ledarna kunde verkligen ofta plocka fram det yttersta av sin trupp. Jag är dock tveksam till om detta lag återfinns i tvåan igen inom kort. Matfors hade däremot verkligt oflyt. De spelade tidvis en väldigt bra fotboll, men lyckades inte ta de poäng som krävs för att självförtroendet ska infinna sig. De fortsatte dock att kämpa säsongen igenom och bidrog till att Ope inte kunde rädda nytt kontrakt. All heder till ett lag som fortsätter att göra sitt bästa, trots att de egentligen inte har något att spela för.

Denna säsong

Om vi kort tittar på årets säsong så ska alltså ÖDFF spela i tvåan för åttonde året av de tio föreningen existerat. De gjorde sin bästa säsong någonsin förra året med en 31:a plats i Sverige. Samma resultat som Ope gjorde 2001, året innan Ope/Frösön (ÖDFF) bildades. Tjejerna visade att jämtländsk damfotboll kan vara på väg framåt igen. Utan egentligen några nyförvärv utifrån spelade de tämligen jämt med de flesta motståndarlagen, även om målvakten Heike Lippertz ofta räddade poängen genom många fantastiska räddningar. Sedan såg det ett tag i höstas ut som en knepig uppgift för styrelsen att skapa en plattform för en fortsatt utveckling för laget, men det blev lättare i och med att Persson/Wikén sa ja till en fortsättning. ÖDFF tvingades som vanligt ut med värvningshåven i distriktet, då en hel del spelare försvinner. Tio värvningar från distriktet, varav hälften från Ope, är klara. De av nykomlingarna som gjort bäst ifrån sig på försäsongen har väl varit Lisa Landin och Elin Åberg. Truppen är trots det tunn till antalet, c:a 20 spelare, men har ändå tillräcklig slagkraft för att vinna serien.

Frösön var efter serieavslutningen aktiva på flera sätt. Värvningshåven var, kanske t o m i större utsträckning än hos ÖDFF, ute åt alla tänkbara håll. Ett försök att få in ÖDFF i sin egen organisation gjordes och en elitsatsning på F-17 (Svenska Spel-serien) aviserades. Inget av detta blir av och Frösön blir istället av med flera viktiga spelare. De svåraste förlusterna är väl Emma Eriksson och Anna Ersson. Henka Lundkvist fortsätter som tränare med uppbackning av nye Johan Eriksson. Jakt pågår enligt uppgift efter fler ledare. Laget hade först som ambition att vinna serien 2011, men jag tror tyvärr att de nu måste rikta in sig på att hålla sig kvar.

KD sitter i en helt annan sits än de ovan nämnda lagen. Flera spelare söker sig själva dit, inte minst från ÖDFF, nämligen Emelie Holten, Jane Olofsson, Hanna Bäckman, Caroline Kurzawa samt Karolina och Pernilla Arvidsson. Från Ope ansluter Sofia Ihrén. Bäckman/Alenius fortsätter som tränare. KD har definitivt chansen att kunna slåss om seriesegern 2011, om de viktigaste spelarna får vara hela och friska, och om föreningen visar ett tydligt sådant intresse. Vi får se vad som händer.

Myssjö/Oviken tar steget upp i tvåan. Erik Gabrielsson kommer tillbaka som tränare. Naturligtvis kommer laget att få det svårt att hänga kvar. Men spel på en högre nivå är alltid utvecklande och jag tycker självklart att alla Jämtlandslag som kvalificerar sig ska ta chansen. Myssjö/Oviken visade oxå häromåret att de kan spela jämt med lagen i tvåan, när de bl a pressade Remsle i Svenska cupen. Inga-Lill Zackrisson är naturligtvis den viktigaste värvningen, när hon istället för att lägga skorna på hyllan åter ska ställa upp för sin moderförening.

Min gissning är att ÖDFF tar hem tvåan med KD och Team Hudik som närmsta utmanare. Men jag tror att ÖDFF får det svårare i årets kval än för två år sedan. Medelpadslagen Selånger, Sundsvalls FK och rejält förstärkta nykomlingen Sund tror jag hamnar i mitten på tabellen. Sedan måste nog tyvärr Frösön slåss med Remsle för att slippa nedflyttningsplats. Ljusdal och Myssjö/Oviken tror jag inte kommer att ha någon egentlig chans att hänga kvar. Som vanligt hoppas jag att lagen från distriktet lyckas bättre än jag tippar.

Ope spelar åter i Jämtlandstrean, och kommer att göra allt för att nå en snabb återkomst till tvåan. Man kommer inte ifrån favoritskapet där och ska, om skadeläget förbättras, oxå infria det.

Hotet mot Ope kommer främst ifrån Häggenås som förstärkt ordentligt, bl a från div 2. Sedan tror jag Mörsil, Sveg och Strömsund hakar på toppen. Möjligen kan ett föryngrat Brunflo oxå blanda sig i toppstriden. Jag vet inte hur många lag som åker ur, men Ås och Offerdal kommer att vara de lag som hamnar längst ner. Jag tror inte att Frösöns och KD:s andralag kommer att gå särskilt bra detta år, och möjligen kan ngt av dem t o m dras in i nedflyttningsstriden.

I fyran blir det Björnen, IFK Östersund och Opes andralag som gör upp om seriesegern.