ÖFK - Athletic Club Bilbao 2-2 (0-1)

Inför varje tillfälle mot europamotståndet den här säsongen har man tänkt: hur länge skall det hålla? Hur länge klarar ÖFK att match efter match stå upp mot lag med både dyrare trupp och tunga traditioner?

Svaret blir, förmodligen hela det här gruppspelet i första hand. Athletic Club de Bilbao inledde visserligen som det anstår ett lag som på hemmaplan fightas med FC Barcelona och Real Madrid. Snabba passningar och rörlighet men redan efter fyra minuter stack ÖFK upp och en stekhet Ken Sema serverade Saman Ghoddos en bra möjlighet och Dennis Widgren med ett skott utsidan burgaveln.

Efter varning på en taggad Ronald Mukiibi sköt Curtis Edwards mitt på målvakten återigen efter fint förspel av Sema. Detta i nionde minuten. Minuten senare Fouad Bachirou tätt över och den stora publiken börjar trivas rejält. Bilbao ligger och lurpassar väl medvetna om att ÖFK spelar man tydligen inte ut hur som helst och Mikel Belenziaga drar till från långt håll men bra ingripande av Aly Keita.

Efter 14 minuter dock en olycklig ÖFK-keeper. Keita, normalt säker med fötterna driver bollen för ett pass men halkar, får den för långt ifrån sig och friställer Artiz Aduriz och 0-1. En rejäl kalldusch för Graham Potter och gänget. ÖFK tuggar emellertid på och Sema, Ghoddos och Edwards trollar snyggt framför mål men bra ingripande av Iago Herrerin i den spanska buren.

Mycket handlar om Curtis Edwards, för kvällen i sin favoritposition, släpande strax bakom forwards. En bra möjlighet för engelsmannen men fri med målvakten överlistas han av denne. Stark period av ÖFK men en farlig nick tätt utom från Athletic Club de Bilbao. Nya möjligheter för ÖFK mot slutet av halvleken men bolluschlingen vill inte in.

Andra halvlek och då den rättvisa kvitteringen i 52:a minuten. En mycket pigg och bolldrivande Dennis Widgren skjuter, målvakten tappar lädret och efter några turer hit och dit 1-1 genom Alhaji Gero. Nya fina möjligheter för hemmalaget, skott från Sema, nick av Tom Pettersson och över huvud taget ett pasningstempo där man undrade vilket lag som kommer från “La Liga”.

Så i den 64:e minuten exploderar Jämtkraft Arena. Växelspel Bachirou-Sema-Ghoddos och in till Edwards som drar till på volley med vänsterfoten och bollen smiter in vid stolpen. En vit “TV-puckshög” nere vid ena hörnflaggan. Nya möjligheter att “döda” matchen men Ghoddos, Sema och Bachirou får bita i konstgräset.

Fantastiskt spel, utspelning ser jag i mina anteckningar och det är väl lätt för en genuin ÖFK-supporter att segla i väg. Men varför inte glädjas när det finns anledning. Inga träd växer dock till himlen och dom spanska gästerna trycker på sista tio och efter en strålande benparad av Keita i 85:e minuten, en klar revansch för 0-1, sitter så kvitteringen i 89:e. Inhopparen Inaki Williams dunkar upp lädret i nättaket efter inspel från vänsterkanten.

Dock ett obesegrat ÖFK och sju poäng efter tre omgångar i Europa League och vem hade trott det på förhand? Samtliga hemmaspelare tycker jag låg på toppen av sin förmåga med extra plus för Curtis Edwards, det påstods att hans tempo inte skulle räcka till på den här nivån, vad säger man, “bullshit”. Oerhört nyttig genom hela matchen.

Tom Pettersson en gigant i dom bakre leden, måste kännas tufft för ansvariga i IFK Göteborg att så gravt missbedömt den förmågan. Fouad Bachirou, bläckfisken, överallt med sin enorma energi. Det går att räkna upp hela laget men jag sticker ut hakan och lägger till Dennis Widgren, måste erkänna att jag tillhör urjämtens fanskara och det känns fint när talangen får blomma ut. Huruvida nya blomsterkvastar föräras ÖFK får vi väl avvakta med. Men det är väl egentligen bara att köra på, man verkar inte vara rädd för nån!.

Text: Hasse Thor

Foto Sune Elmroth

Alhaji Geri nickar utanför stolpen

Saman Ghoddos trollar

Målglädje