Återblick säsongen 2006

Serien avgjordes i sista matchen i sista minuten

Jag inleder med orden glädje. Jag kommer inte på något annan mer beskrivande ord och det tål att upprepas gång på gång. Vilken känsla vi alla kände när slutsignalen från domarens pipa ljöd och ÖFK hade klarat oavgjort och säkrat platsen i Ettan även nästa år. Glädjen i omklädningsrummet efter matchen var omtumlande och obeskrivlig. Efter många timmars slit i ur och skur kom till sist den sköna belöningen.
 

Gastkramning!
Matchen var en gastkramning utan dess lika. Man slets mellan hopp och förtvivlan när Faluns och Robertsfors resultat förkunnades av Landin i högtalarna. Värst av allt var det att höra att Robertsfors ledde mot Västerås och ÖFK var nere i tvåan. Västerås måste vinna mot Robertsfors. Det var inte heller roligt att konstatera att ÖFK låg under med 1-3 i första halvlek mot Syrianska i en match som ÖFK helst skulle vinna. ÖFK tappade markeringarna mot de snabba och spelintellektuella spelarna i Syrianska. Genom forcering och två mål nådde ÖFK till oavgjort, men det räckte inte för att man på egen hand skulle klara sig kvar. Vinst för Västerås krävdes. När någon minut var kvar av matchen så var ÖFK i tvåan. Då var det oavgjort i Robertsfors. På övertid kunde otroligt nog Västerås SK vinna mot Robertsfors och ÖFK var kvar i ettan! Tack Västerås ! Vilken otrolig lättnad och glädje!

Många skador
I övrigt präglades årets säsong av skador vilket gjorde ÖFK sårbara. Trots detta gjorde ÖFK en bra insats. Man hängde väl med i många matcher även mot topplagen, men ändå blev det för ofta uddamålsförlust kanske beroende på lite orutin. Ett bra resultat var oavgjort på bortaplan mot seriesegrarna Enköping. Mest anmärkningsvärt var att man under våren släppte in hela nio mål på fasta situationer. Förvaret blev lite sargat med tanke på att Jonas Lundmark, Daniel Sunding, Lars Oscarsson, Fredrik Edholm och tidvis Petter Jacobsson drabbades av skador. På hösten kom Scott Wilson från Skottland i förvaret som förstärkning. Från GIF Sundsvall kom Edib Kurtovic och Emil Alriksson. De blev bra kuggar i det nya spelsystemet med en forward.

Urusla träningsförhållanden
Träningsförhållandena för ÖFK denna säsong var miserabla. Hofvallens B-plan var närmast obrukbar. När ÖFK mötte Syrianska borta hade man gjort sammanlagt tre pass utomhus på grus på fullstor plan. Syrianska hade tränat hela vintern ute på sitt konstgräs!!! Ibland fick ÖFK träna i parker. Hjälpen kom från Rödön som välvilligt ställde upp med in gräsplan.

Ingen förlust på de åtta sista matcherna
Serien avslutade med att ÖFK inte förlorade på de åtta sista matcherna. En bidragande orsak till detta ansågs vara återkomsten av Jonas Lundmark i försvaret och tillkomsten av de nya spelarna i laget samt att Radoslav Becalik hade hittat storformen på hösten. Främst var det ett lagarbete. Grunden hade lagts av våra egna spelare. Nämnas bör nya Erik Lanttos fina arbete på mitten, samt Johan Forsstedts överraskande starka förvarsarbete på en ovan backplats. Under våren gjorde Per Magnusson en bra insats som defensiv försvarare, men på hösten föll han också ur pga av skador. Av de unga spelarna var Alan Al-kadhi mycket duktig. En snabb spelare som vill mycket på plan. Daniel Westerlund blev bäste målskytt. Som vanlig kanske man skall tillägga.

I Svenska Cupen avancerade ÖFK till andra omgången genom seger mot Friska Viljor. Sedan blev det stopp mot IFK Norrköping med 2-0 i en match där hemmaplan blev bortaplan eftersom det inte fanns någon spelbarplan vid den tidpunkten matchen skulle spelas.

Haldo Jonsson