I eftermiddag var ÖFK:s spelare samlade igen efter tio dagars behövlig vila.
En del har åkt utomlands och en del har varit hem. Så brukar det alltid vara.
Östersund mötte spelarna med soligt och varmt väder. Det känns roligare att komma tillbaka då. Humöret stiger.
Det gick inte att ta miste på att spelarna var glada över att vara tillbaka och få göra det dom helt vill göra, spela och träna fotboll. Jag vill inte jämföra, att de var som kalvar på grönbete, men det var något ditåt, glatt och trevligt.
Magnus Powell ledde som vanligt träningen. Han såg utvilad och avspänd ut, med en glimt av förväntan i ögonen.
Det var nästan mangrann uppslutning Två spelare hade inte anlänt, men båda hade laga förfall.
Långtidsskadade Novak fanns inte på plats. Det har han inte varit på några träningar. Man kan undra lite över om han åkte hem? Det finns anledning att tro det.
Däremot var Stolt i full träning. Han bör skynda långsamt för att bygga upp sin ork. Hösten är lång och han behövs.
Den långtidsskadade Bonnah deltog inte i hela träningen, men hans snabba ruscher efteråt vid sidan av planen, tyder på att han snart är med i leken igen.
Den nye målvakten islänningen Adam Ingi Benediktsson var en positiv upplevelse.
Trots sin längd, 197 cm, uppträdde han smidigt och var snabb ner på backen. Han satte igång bollen snabbt och var suveränt bra på långa precisa kast. Jag tror inte vi tidigare har sett en sådan långkastande målvakt i ÖFK.
Snart är det dags för höstomgången. Vi kan vara hoppfulla, men det gör sig inte själv. Det behövs hårt arbete. Superettan år tuff.
Hösten brukar vara den årstid som passar ÖFK bäst. Det har vi kunnat se genom alla år. Vad det beror på är svårt att säga. Det är bara att konstatera fakta.
Nu kör vi vidare med oförminskad hastighet!! |