I kväll hade ÖFK årsmöte.

Ett femtiotal medlemmar hade infunnit sig på Gamla Teatern antagligen för att på upplysningar om ÖFK:s ekonomi.

Före mötet pratades det bland medlemmarna om risken för eventuell konkurs. En del är som det verkade, rädda för att ÖFK inte kommer att klara årets säsong och att man i fortsättning inte för åka till Jämtkraft Arena och inte mera få se sitt kära ÖFK. Givetvis hoppades man på att få veta mera om det i kväll.

När jag mötte ordföranden Bengt Olofsson i dörren, så var han beredd på tuffa frågor, men blev det så? Nja, jag tycker inte riktigt det. De svåra kritiska frågorna uteblev och det hettade aldrig till bland de närvarande medlemmarna.

Inte ens när Olofsson eller om det var Cederberg, berättade att vid fjolårets årsmöte så såg allt bra ut. Klubbens ekonomi var ganska bra i balans. Man låg på ett plusresultat och styrelsen såg framtiden an med tillförsikt. Många medlemmar tänkte säkert då, att äntligen är ÖFK ekonomi på rätt väg. Varför det vid årets årsmöte blev ett underskott på 10 miljoner var det inte någon som reagerade på. Underskottet var givetvis inte godkänt.

Det blev ett ganska tamt årsmöte. Man fick den känslan att medlemmarna litar på att styrelsen ska klara ut alla problem.

Några tongångar att det är en tuff ekonomisk situation som kan sluta med konkurs, kunde vi inte utläsa från styrelsen. Man var medveten om att det är intäkterna som måste öka detta år. Kostnaderna är det svårt att göra något åt. Vi måste tro på det.

Att det finns möjlighet att inteckna sig i Truppen, tror man kommer att ge ett bra kapitaltillskott samt även försäljningen av aktier

Det var Tom Pripp som skötte ordförandeklubban.

Ordförande Olofsson och alla ledamöter satt kvar i styrelsen, enligt valberedningens förslag. Nya var Andreas Linden och Tommie Vesterlund.

Det framkom att revisorerna slutar i ÖFK. För tillfället står man utan, något som måste åtgärdas.

Efter att mötet avslutades äntrade Kiarash Livani och Fredrik Aasmund Eliassen scenen.

Den saken är klar, Livani vet vad han vill åstadkomma med laget och han skräder inte på orden. Han höjde med sin entusiasm och klarsyn tempot under kvällen och medlemmarna blev mera livaktiga. Det verkade vara fotbollen som intresserade mest.

Att han är omtyckt med sitt övertygande sätt att vara och sitt offensiva speltänk, det kan man inte ta miste på. Han fick flera kraftiga applåder och han såg nöjd ut.

Han ställer stora krav på spelarna.

För dem gäller det att hänga med och prestera. Gör man inte det, riskerar man att bytas ut. Det innebär att ÖFK ska värva två eller tre spelare till. På vilken position de ska spela, vill Livani inte säga något om ännu. Han vill se vad det nuvarande spelarna först klarar av.

- Vi ska bli en kubb som höjer sig över mängden som alla pratar om och som spelarna vill komma till.Vi har alla förutsättningar här i Östersund för att klara det. Möjligheterna för att åstadkomma det är bättre än i Sandviken. När jag kom dit och berättade om det, visste ingen jag pratade med något om klubben. Här vet alla vad ÖFK är, vi har en bra arena. Vi har bra supportar och Östersund är en trevlig stad.

När någon tyckte att ÖFK släppte in för en enkla mål under träningsmatcherna, svarade Livani, att det är något som vi tränare och spelar pratar om.

På en fråga om alla spelare skulle vara färdigutbildade till seriestarten, svarade Livani, att alla spelare utvecklas varje dag.

När man ställer lite besvärliga frågor till Livani är han likt en politiker hal som en ål, men man blir ändå nöjd med hans svar.

Assisterande Eliassen kompletterade Kiarash bra med sin vältalighet på klingande norska.

När mötet var slut och jag gick hem, tänkte jag, att om ÖFK ska värva kanske tre spelare till, blev jag ganska säker på att ÖFK skulle klara av att genomföra årets säsong.

Nu hoppas vi på att ÖFK ska vara högt upp i Superettan och spela medryckande offensiv fotboll så kommer publiken i år att strömma till matcherna.