Från norrlandsfotboll till.....

Det har funnits ett nedlåtande och generaliserande omdöme om fotbollslag i Norrland om att de spelar s.k. "norrlandsfotboll".

Detta innebär att lagen använder sig av ett spelsystem som består i ett mycket svårforcerat försvar och istället för att spela sig fram till chanserna så skickar man upp bollen snabbt till kvickfotade anfallare som ska göra mål. I ÖFK fick vi ibland höra att ÖFK spelade ”norrlandsfotboll.” Min uppfattning är, att man sällan gjorde det.

Jag har sedan starten av ÖFK följt alla tränares sätt att leda en träning och vilken typ av fotboll som tränarna har velat föra över på laget.

Ibland har det inte funnits så stort utrymme att variera sättet att spela, eftersom man fick ”rätta mun efter matsäcken” och använda det spelsystem som den begränsade truppen kunde behärska. Vid vissa kortare perioder i div 1, då ÖFK låg pyrt till i serien, då använde man den mera primitiva taktiken med lågt försvarsspel och sedan satsa på snabba kontringar. Något passningsspel av större format fanns det utrymme till och bland heller inte förmågan.

Därmed inte sagt ÖFK under tiden i div 1 och 2 även spelade fotboll av en annan karaktär, att man lät bollen rulla från backarna upp till anfall. En tränare som i hög grad ville spela så var Sören Åkeby, men de fanns även andra tränare som ville det.

Det var i div 1 jag på allvar kom i kontakt med uttrycket "norrlandsfotboll".

Vissa lag främst från stockholmstrakten och fotbollsexperter där, ansåg att det var förkastligt att använda sig av taktiken att ”parkera bussen” och för glatta livet springa upp mot plan för att på detta sätt skapa en målchans. Lagen i Norrland ansågs spela så och man kallade det för "norrlandsfotboll."

Även ÖFK ansågs i vissa kortare perioder spela ”norrlandsfotboll.”

ÖFK blev ibland psykade för, vad en del ansåg, sitt primitiva då sätt att spela fotboll. En del av lagen i stockholmstrakten tyckte, att det var jobbigt att åka till Östersund och till andra norrlandslag för att möta lag som spelade säcksförsvar och kontrade. Ibland, när jag ringde tränarna före match, så fick jag ibland i nedlåtande syfte en fråga om vi skulle spela "norrlandsfotboll."

När Graham Potter blev tränare blev det bättre resurser att köpa spelare. Då ändrades ÖFK:s sätt att spela radikalt. Det blev spel över hela banan med många tillslag. Det var Daniel Kindbergs idé från början som Graham Potter tog till sig eller var tvungen att göra det.

Sedan vet vi alla att framgångarna kom.

Nu var det definitivt slut på misstanken om att ÖFK spelar ”norrlandsfotboll”.

Finns uttrycket över huvudet kvar eller är det så att företelsen finns kvar men är accepterad och kanske även hyllad?

Tiderna förändras!

Match mot Västerås den 6 juli 2008. ÖFK:s mittback skånepågen Tim Andersson högst upp. Foto: Haldo Jonsson