Jag träffade Ian Burchnall på träningen dagen före matchen mot Hammarby. Han berättade att en målsättning var att vinna och nå högsta poängen någonsin för ÖFK i allsvenskan.

Den andra målsättningen var att göra en bra match för att få ett bra avstamp inför nästa säsong.

Det var nära att nå den första målsättningen. Det skilde bara minuter från att ÖFK skulle ha vunnit. Det blev oavgjort och det är inte dåligt det heller. Det är en poäng under poängskörden i ifjol. Ingen kan säga något annat än att det är ett bra resultat speciellt med tanke på de svårbemästrade omständigheterna som ÖFK råkade ut för under och efter sommaruppehållet. Man har återhämtat sig på ett ofattbart bra sätt mycket tack vare en bra organisation och bra spelare.

När det sedan gäller den andra målsättning, att ÖFK genom en bra match ska få ett stabilt avstamp inför nästa säsong, det infriades. I det avseendet måste Burchnall och spelarna vara nöjda. Hammarby var heta att vinna för att nå Europa League, men lyckades inte. ÖFK var för bra.

Det är viktigare än många kan tro, att göra ett bra resultat i höstens sista match. Denna gång var det viktigare än någonsin. med tanke på att många bra spelare och tränare hade slutat. ÖFK betraktades av många som ett söndrat lag som inte skulle kunde resa sig. Nu känner alla, mycket tack vare den fina insatsen mot Hammarby, att ÖFK har en bra stomme att bygga vidare på och att de nya tränarna fungerar bra.

Det kändes nog även bra för att visa förståsigpåarna att ÖFK lever - i välmåga.

Det finns all anledning att se positivt på framtiden