Europa får vänta till nästa år

Jag hade förutspått en riktig tungviktsmatch.
Och vad fick vi? Just det, en riktig tungviktsmatch!
Cupsemifinalen mellan ÖFK och Malmö FF innehöll det mesta som en fotbollsmatch kan innehålla, möjligtvis saknade jag de flygande attackerna.
Men vaddå?
Bättre än så här blir inte en match mellan två svenska lag i mitten av mars när det är sex minusgrader förstärkt med vind från nordväst; här fanns intensitet, de heta duellerna, målchanserna, ramträffarna, passningarna, dribblingarna, skotten…
Matchen levde verkligen i 90 plus tre minuter, från första till sista spark.

Regerande svenska mästarna Malmö FF gick segrande ur den här holmgången, 1–0 sedan islänningen Arnór Traustason (ny i MFF efter en misslyckad sejour i Rapid Wien) delat ut högerkroken i matchens 80:e minut och därmed skickat ÖFK:s sista hopp om ytterligare ett Europaäventyr i soptunnan.
Målet kom sedan hemmabacken Dennis Widgren slagit en galen passning på mittbanan som öppnade vägen för en snabb MFF-attack (Alexander Jeremejeff) och där en frispelad Traustason mycket behärskat placerade bollen utom räckhåll för Aly Keita.

Rättvist?
Tycker jag inte även om det var väldigt svårt, för att inte säga omöjligt, att se vart den här matchen skulle ta vägen. Stundtals satt hemmalaget i förarsätet, stundtals var det gästerna.
Men det var ÖFK som hade dom bästa möjligheterna, det hävdar jag bestämt. Saman Ghoddos var ett ständigt hot mot MFF-målvakten Johan Dahlin, två tunga skott före paus och ett läckert avslut strax utanför Dahlins vänstra stolpe i öppningen av den andra halvleken kunde ha gett ÖFK momentum i matchen.
För att inte nämna lagkaptenen Brwa Nouris tunga skott (53:e minuten) i insidan av Dahlins högra stolpe där bollen sedan rullade längs mållinjen och ut….

Även i slutforceringen, när ÖFK med alla maskiner påslagna jagade kvittering och därmed också en förlängning, var man nära. Ken Sema prickade undersidan av ribban med en frispark i matchens sista minut och på övertid nickade Jamie Hopcutt strax utanför Johan Dahlins vänstra stolpe.
Närmare än så kan man inte komma!

Några noteringar och funderingar;

# Sotirios Papagiannopoulos var hemmalagets gigant. Kraftigt överbetyg även till Curtis Edwards (magnifik i första halvlek) och Saman Ghoddos var planens bäste forward.

# Plus i kanten till Brwa Nouri och Ken Sema. Tesfaldet Tekies inhopp efter paus gav ÖFK nya möjligheter i anfallsspelet.

# Aly Keita hade inte mycket att göra men visade en imponerande kyla i spelet med fötterna när MFF pressade högt för att vinna bollen.

# Tom Pettersson kom aldrig till spel, sjuk. Han var saknad!

# Dino Islamovic fick starta även den här gången. Han var lika iskall som i mötet med Gais förra helgen och byttes ut efter 45 minuter.

# Graham Potter har fortfarande inte hittat lösningen på mittfältet. I mina ögon är ÖFK-chefen för defensiv i sina tankegångar, åtminstone av de lösningar han presenterat i flera av de senaste cupmatcherna. Varken Sam Mensiro eller Douglas Bergqvist bidrar i det offensiva spelet, nytt bevis fick vi på lördagskvällen.

Nu har ÖFK ett par veckor på sig att slicka såren och ladda om batterierna innan Allsvenskan startar i påskhelgen (rivstart, Djurgården hemma). Det tror jag att man behöver efter ett par mycket intensiva vintermånader som slutat med tunga motgångar (Arsenal i Europaspelet och nu utslagna ur Svenska cupen). Det är som att bli knockad två gånger på raken…
Men nu vet alla, spelare, ledare, förening, falkar och alla andra, vad som gäller den här sommaren; fullt fokus på Allsvenskan och bara Allsvenskan.
Europa får väntar ett år!

Till sist; 3.416 kom till Jämtkraft arena. Det var lördagskvällens stora besvikelse.

Fotnot: I och med Malmös seger tar nu BK Häcken, som fyra i Allsvenskan, den fjärde och sista Europaplatsen. MFF är ju sedan tidigare redan kvalificerade till kvalspelet i Champions league, AIK och Djurgåden till Europa league.