Det var dagen efter förlusten. Innan vi stegade in i ÖFK- shopen på Prästgatan, tittade vi in genom skyltfönstret. Faktiskt var det folk därinne! Konstigt, för dagen efter kan det väl inte finnas någon människa där!? Alla ligger väl hemma och deppar? Vi antog att de var folk från ÖFK som var där och jobbade med sortimentet.
Vi öppnade dörren och stegade in undrande och försiktigt. Vad fick vi se?
Jo, en halvfylld shop med köpglada människor som var flärd med att köpa och fylla på sitt förråd av souvenirer. Kanske var detta ett sätt att dämpa besvikelsen efter förlusten kvällen innan, eller så hade man redan återhämtat sig?
Nej, så här var det! Alla såg redan med stor förväntan fram mot nästa match. Uppgivenheten fanns inte ett spår av
och skönt var väl det |