Jag börjar med att sammanfatta, (från ett ÖFK-perspektiv), det mest positiva och det mest negativa med matchen.
Det positiva är givetvis att ÖFK äntligen vinner igen efter fyra uddamålsförluster samt att så många ÖFK-supportrar var på plats.
Det mest negativa är att Uppsala, Sveriges fjärde största stad, med sina 219.914 invånare (171231), inte kan åstadkomma mer åskådare på sina matcher.
Studenternas IP i Uppsala är under ombyggnad, vilket för närvarande innebär att läktaren på en långsida inte kan användas. Ståplatsläktarna på kortsidorna och den andra sidans läktare är dock användbara. Ändå är det tomma publikplatser överallt, som den är just nu, har kapacitet för cirka 6.000 personer, men kommer efter ombyggnaden att ha plats för 10.000 åskådare. Publiksiffran när Sirius mötte ÖFK (180922) var 3.840. Sirius publiksnitt hittills i år är 4.127 att jämföra med ÖFK:s 6.048. Det är inget annat än bedrövligt. (Källa: SvFF). Dessutom har Sirius publiksiffror kraftig draghjälp av Stockholmslagens supportrar, som då fyller borta läktaren. Ta även i beaktande att av de 3.840 personerna var säkerligen cirka 500 ÖFK-supportrar.

De yttre förutsättningar för matchen var att solen sken och värmde publiken. Vinden mojnade så den påverkade knappast spelet. Underlaget har jag lite svårt att uttala mig om, men ÖFK spelarnas passningskänsla verkade stundtals vara påverkade av underlaget. Om det berodde på naturgräs eller dåligt naturgräs låter jag vara osagt.
Jag satt under matchen bredvid en Uppsalabo som trots detta påpekade att ÖFK hade ett bättre passningsspel än Sirius. Han var förundrad över ÖFK:s spelkvalité trots de spelarförluster laget gjort sedan fjolårssäsongen. När jag räknade upp de spelare som åtminstone spelade någon Europa League-match för ÖFK och som nu spelar annorstädes, så blev han ännu mer imponerad. Det fick mig också att begrunda den nuvarande spelarsituationen med utgångspunkt från den kommentaren. Åtta spelare med den erfarenheten plus några till med allsvenska inhopp, har lämnat ÖFK sedan förra säsongen. I stort sett ett helt lag. Det är klart att det borde påverka lagets prestationer, men jämför vi med fjolårets allsvenska poängskörd verkar det knappast göra det. Vi skall dock notera att några av de som lämnat även deltog i inledningen av årets allsvenska, men ändå…

Det har naturligtvis tillkommit en del spelare och som hittills fått hyfsat med speltid, såsom Tesfaldet Tekie, Rewan Amin, Noah Sonko Sundberg och Dino Islamovic. Utöver det har det även värvats Henrik Bellman, Jordan Flores och Jerell Sellars. De tre sista har vi ännu inte sett mycket av. Jag är övertygad om att när det gäller försvarslinjen och mittfältet kommer det att fungera bra. Anfallsspelet behöver dock förbättras. Det gäller samtliga spelare och därmed hela laget. Det blir fortfarande allt för omständligt framför och i motståndarens straffområde. Dessutom saknar jag en, eller varför inte två, spelare som har excellent målkänsla.

I matchen mot Sirius fungerade försvarsspelet ok. Anfallsspelet har dock de brister jag påpekat. Dino Islamovic har blivit avsevärt bättre i sin offensiva position, men det fattas ändå något i LAGETS anfallsspel. Jag saknar mer inlägg i motståndarens straffområde och ett mer rakt spel mot motståndarens mål, utan att det förtar det possession spel laget nu har. Att slå inlägg kräver också att ÖFK har spelare, som har spel- och målsinne, och som vill in i boxen. Annars finns ju ingen som kan arbeta med inläggen. Denna saknad av boxspelare var tydlig mot Sirius, men med ett lysande undantag; målet och några situationer med nickar mot mål.
Jag efterlyser även ett högre passningstempo, men det viktigaste med Sirius-matchen var dock segern. Hoppas detta innebär en ny trend med kommande segrar.