I kväll mötte ÖFK Östers IF från Småland. På papperet ett mycket duktigt bortalag. Öster har tagit dubbelt så många poäng på bortamatcherna jämfört med hemma och ligger i topp i bortatabellen. Med tanke på det ineffektiva spel som ÖFK visat tidigare, kunde man befara det värsta. Så blev det inte i kväll och det är vi ytterst glada över. Hoppet tändes.

I kväll visade ÖFK att det finns ett inneboende spelkunnande som man inte har sett tidigare. Vi som tror på ÖFK, har anat att det fanns. Nu är det bevisat. Vad det har berott på det får analytikerna ta tag i, men förlorar man några matcher i följd, är det lätt att spelarna tappar självförtroendet. Man lita inte på sig själv och det blir svårt att ta sig ur svackan.

I dag fanns det en annan attityd i hos spelarna, en annan djärvhet, ett annat mod och självförtroende och plötsligt hade ÖFK ett vägvinnande spel som skapade chanser. Det var länge sedan vi såg det. Öster såg konfunderade ut.

Var det manager Powells ord före matchen, att i kväll ska vi släppa loss, som gjorde att spelarna vågade mera? Hade han hittat nycklarna?

Spelarna kastade bort det ok av prestigeångest, som man haft på sia axlar i flera matcher tidigare. För första gången på länge tyckte jag mig se att spelarna hade roligt på plan. Det är en viktig ingrediens, om man ska prestera och släppa loss.

I första halvlek fanns det mycket att ta med sig hem och bygga vidare på. Äntligen får vi supportrar, tränare och spelare något positivt att prata om. Det är viktigt för oss alla och speciellt för tränarna när de tillsammans med spelarna ska analysera matchen.

Vi kan hålla med på det mesta som Aly Keita sa efter matchen i en intervju i Diskovery. Han sa att ÖFK skapade målchanser. - Det har vi inte gjort förut, men jag är besviken på att vi inte lyckades ta tre poäng.

Keita har rätt. ÖFK skapade i första halvlek flera målchanser och det var farliga målchanser. Det har vi inte sett förut. Det var den bästa halvlek som ÖFK gjort i år. I andra halvlek hade ÖFK kunnat avgöra matchen med att sätta dit 2-0.

Öster hade svårt att skapa chanser i första halvlek. De som hände framåt för dem var att de höll på att utnyttja de misstag som ÖFK gjorde sig skyldiga till. ÖFK skapade betydligt fler chanser än vad Öster gjorde. Kan ÖFK behålla den målfarligheten, så öppnas fina möjligheter i framtida matcher.

ÖFK skapade farligheter på hörnor. Det har vi heller inte sett tidigare. Åtminstone vid två hörnor så osade det mål för ÖFK.

I andra halvlek satsade Öster allt de hade i offensiven och skapade en hel del farliga målchanser och ÖFK blev pressade mot slutet av matchen. ÖFK blev lite räddhågade och rädda om sin ledning och sina poäng, och gick ner till lågt försvarsspel. Det är ganska ofta ett lag i ledning råkar ut för det. Det höll på att straffa sig, men vi ska komma ihåg att ÖFK hade kunnat avgjort matchen på en superchans i andra halvlek.

Så blev det inte. Vi fick nöja oss med en poäng men helst skulle vi sett att det varit tre.

Vi kan glädja oss åt att det i kväll kändes som en nystart för ÖFK.

Spelarbetyg

4 poäng: Aly Keita, Chovanie Amatkarijo +, Simon Kroon, Cecar Weilid, Peter Amoran.

3 poäng Myroslav Mazur, Ludvig Fritzon, Henrik Bellman, André Österholm +, Sam Mensiro, Malcolm Stolt.

Kommentarer:
Aly Keita är tillbaka i sin forna fina form. En bra comeback. Det känns tryggt.

Chovanie Amatkarijo fick sitt stora genombrott. Det var en fröjd att se hans snabbhet och frejdighet. Det var tränarens ord som gjorde det möjligt, sa han i en intervju.

Simon Kroon jobbade hårt både defensivt och offensivt. Tråkigt att han inte satte sin stora chans.

Cecar Weilid gör aldrigeller sällan en dålig match.

Peter Amoran, lugn och trygg och han växer. Räddade ett mål med en suverän brytning.

André Österholm gjorde sin bästa match i ÖFK