Om jag tittar bakåt är det matchen mot BP som gett mig mest frustration. Under första timmen så gör ÖFK nog säsongens bästa match, men sedan rasar det ihop, bl a beroende på att maskningen drog igång och några enligt mig väldigt underliga byten. Spelet blev segt och osynkat, och lite motsägelsefullt samtidigt stressat. Hade det blivit seger där, så har det sett klart bättre ut idag.

Istället för betygen ska jag ha lite egna funderingar kring ÖFK:s spelare, med blicken fästad både bakåt och framåt. Väldigt viktig för ÖFK har den härlige Amatkarijo blivit med sin teknik och snabbhet, och främst sitt målsinne. Något som saknats i ÖFK tills han fick sin rejäla chans. Men jag vill se honom lämna bollen vidare till medspelare som uppenbart är på väg mot bättre lägen. Gör han det, så fixas åtminstone en kvalplats. Genom sin snabbhet och teknik så ges han den möjligheten flera gånger per match, så det är dags att släppa fixeringen vid att själv sätta bollen i mål. Brendon är annars den spelare som betytt mest för ÖFK:s förvandling genom att han ser vilka alternativ han har redan innan bollen når honom, vilket ger omgivningen ett tydligt lugn. Han tar också successivt större och större defensivt ansvar, vilket är absolut nödvändigt. Därutöver har Stolts fantastiska utveckling varit härlig att se. Österholm och Fritzson är två kämpar som blandar och ger. Bellman hade en härlig start på säsongen, men har tappat lite, men kanske är på gång igen. Kroon drar alltid på sig mycket bevakning och har en hel del fina nummer, men känns för mig inte som en av de absolut viktigaste spelarna. Dessutom väldigt osäkert om han kommer tillbaka under säsongen.

Mazur är enligt mig tillsammans med Adjoumani och Weilid de viktigaste defensiva spelarna att ha på planen. Mazur och Weilid gör minst missar och Adjoumanis inställning är fantastisk. Viktiga är naturligtvis också målvakterna, som jag ser som helt jämna, med olika spetsar i sin repertoar. Men snälla ni, sluta att maska så