”Att ta någonting för givet kan många gånger leda till felaktiga slutsatser med påföljande inkorrekta handlingar. Detta blev uppenbart för mig när Hammarby spelade mot ÖFK häromkvällen. Det är dock inte själva matchen jag då åsyftar, utan en annan händelse.
Jag går i stort sett på alla bortamatcher som ÖFK spelar, och som ligger inom en enkelresa med bil på max två timmar från Stockholm. Måndagen den 14/5 var inget undantag. Då var jag och min sambo på matchen mellan Hammarby och ÖFK på Tele2 Arena. Tyvärr en trist historia för inbitna ÖFK- supporters, såsom vi är. Det skulle dock visa sig bli ytterligare ett trist inslag denna afton, förutom själva matchresultatet. En händelse som skulle förmörka kvällen för oss.

Jag och Hammarbys materialförvaltare, Anders Biten, är nära bekanta sedan 45 år tillbaka. Vi umgås privat, även om vi i dagsläget supportar olika lag i Allsvenskan. Han brukar bjuda mig och min sambo på VIP- biljetter till varje match på Tele2 Arena, när Hammarby möter ÖFK. Något som jag och min sambo tacksamt tagit emot. Den 14/5-2019 var inget undantag. Däremot blev det, denna gång, i slutändan en udda och lite obehaglig upplevelse.

Vi kom till arenan 1,5 timmar innan match och gick till VIP- ingången för att hämta våra biljetter. Väl uppe vid biljettutlämningen nämnde jag mitt namn. Kvinnan bakom disken frågade om vi var Östersunds - supporters, varvid jag givetvis svarade ja. Hon tog då fram två biljetter och sa att det redan kommit två personer. Jag reagerade inte nämnvärt på det, eftersom Anders Biten vid flera tillfällen tidigare utgivit biljetter till andra förutom oss.

Väl på plats i restaurangen finner vi inte, på våra anvisade platser, några andra personer överhuvudtaget. Däremot kommer det snart fram en kvinna, från en annan plats, och presenterar sig som styrelseledamot i ÖFK. Trevligt tänkte jag, men började faktiskt känna mig lite som i en Kafka roman. Vad är det som sker? Det verkade nämligen som hon visste att det satt Östersunds supporters på just våra platser. Kanske inget konstigt eftersom våra rödsvarta halsdukar var väl synliga. Jag skakade dock av mig dessa funderingar och intalade mig att, tillsammans med min sambo, njuta av stunden. Så sker också intill att kvinnans sällskap, i form av en man, kommer fram och anklagar oss för att orättmätigt och felaktigt kommit över biljetter, som vi rimligtvis inte borde ha rätt till. Jag förklarar då, hur det gick till när vi fick biljetterna. Han återgår då till sitt kvinnliga sällskap.

När matchen börjar söker vi oss till våra platser på läktaren, bara för att konstatera att vi hamnar direkt invid mannen som anklagat oss och kvinnan som är styrelseledamot i ÖFK. Mannen vänder sig till mig och upprepar sina anklagelser vid flera tillfällen. I pausvilan bestämmer jag mig för att utreda det hela och uppsöker biljettutlämningen.

Det visar sig då att det finns tre ej uthämtade biljetter till Lars Larsson. (Visserligen var det bara två vi kommit överens om). Jag konstaterar nu, att jag alltså har fått biljetter, som var avsedda för andra. I den stunden undrar jag givetvis om de, som biljetterna var avsedda för, nu har missat matchen. På den punkten får jag inget besked av personalen, men de tar på sig hela skulden för det begångna felet. Vi byter biljetter till de jag skulle ha haft från början.

När jag dagen efter berättar för Anders Biten om händelsen, så informerar han mig, att han har fått reda på incidenten. Han säger också att det hos alla allsvenska lag, vid varje hemmamatch, alltid finns ett antal reserverade VIP- biljetter avsedda för bortalaget. Det var just sådana vi fick två av. Anders berättar också att han inte vet om det de facto är någon som drabbats. Det är ju inte alltid dessa biljetter nyttjas, säger han, men hade det varit så borde det blivit känt för honom. Dessutom hade, i så fall, personalen säkert löst det problemet. Beskedet lugnar mig lite.

Kvällens match slutar alltså både med ett förkrossande nederlag för ÖFK och det i kombination med en synnerligen tråkig händelse för mig och min sambo. Jag kan stå för om jag gjort något fel, men i detta fall fanns inget uppsåt, utan det är ett antal olyckliga händelser som inträffar.

Vad lär vi oss av detta? Jo, att inte ta något för givet. Hon som lämnade ut biljetterna gjorde sannolikt ett felaktigt antagande, trots att jag lämnade mitt namn. Detta eftersom hon lämnade ut biljetter jag inte skulle ha fått. Mannen som anklagade oss för att ha lurat till oss biljetterna, gör också ett antagande, utan att vilja ta reda på situationens bakgrund. Visserligen, vilket senare visade sig, så hade vi fått fel biljetter, men att vi lurat till oss dem är knappast korrekt. Det stör mig också, att jag fortfarande inte vet vilken roll i ÖFK, mannen i styrelseledamotens sällskap har.”