Bäst den här kvällen: De tre poängen!

Näst bäst: Publiksiffran förstås. 4.116 på plats när 7 augusti kändes som 23 oktober. Brrrrrrr!

***

ÖFK fortsätter att hålla kontakten med Superettans tätskikt efter 1-0 i det prestigeladdade derbyt mot Gif Sundsvall. Segern bärgades på ungefär samma sätt som i tidigare matcher på Jämtkraft arena den här sommaren. Ett bolltryggt hemmalag passade runt ett bortalag som väldigt sällan fick något grepp om matchbilden. Det var ÖFK som direkt tog kommandot medan Sundsvall fick inrikta sig på omställningar.

Alltså en tämligen förväntad matchbild när ett topplag i medvind ställs mot ett bottenlag i motvind.

Dock; matchen levde trots allt ända fram till slutsignalen när ÖFK drog åt handbromsen efter en rivig inledning och en 1-0-ledning är inte mycket att leva på, det vet alla som varit en del av fotbollen.

Tryggt och säkert och en hel del finess, absolut - det är närmast en garanti av ÖFK #2026. Men den här fredagskvällen var tempot lite för dåligt och spelet i djupled inte mycket att skriva hem om - åtminstone i min smak.

***

Avgörandet tål dock att berättas;

# Mitten av första ronden, Simon Marklund sliter sig loss ute till höger, trycker in bollen framför Sundsvalls mål där Jabir Abdihakim Ali vinner duellen med Lucas Forsberg och sätter bollen i nät, otagbart för Gif-målvakten Jonas Olsson.

Som hämtat ur instruktionsboken!

Det här är en väg som ÖFK ofta söker för att komma till avslut. Och nu har man en spets som kan vinna dom duellerna. Det är så här som Jabir Ali kommer att göra sin mål (men det skrev jag ju redan i går...) och vara till stor nytta för ÖFK (samt givetvis att han håller en hel backlinje sysselsatt som bollmottagare, det skrev jag också i går...).

***

ÖFK-tränaren Nemanja Miljanovic valde att spela vidare med samma startelva som körde över Öster i lördags. Det var både bra och riktigt, även om hyllade Abodi Qasem var tillbaka efter sin avstängning men nu fick tillbringa större delen av matchtiden på bänken. Miljanovic har faktiskt hela sin trupp att tillgå (jo, jag räknar med att Dennis Widgrens skada inte är så illa som det såg ut när han tvingades lämna planen i matchens slutskede. Smällen tog tydligen på smalbenet, det kan göra jäkligt ont men är sällan något allvarligt) när vi snart är framme vid den sista tredjedelen av serien och allting ställs på sin spets.

Vilken lyx!

Dessutom gillar jag att Miljanovic på senare tid varit återhållsam med bytena. Mot Öster gjorde han bara ett (kanske hjälpt av det 20 minuter långa åskuppehållet där spelarna fick en gratischans till återhämtning) och ikväll blev det tre, dock utan att rubba organisationen.

I framgång är det lätt att ta dom bra besluten!

***

Sunday Anyanwu är verkligen en spelare som är lätt att tycka om, det finns sån optimism i hans spel. Det är sällan man ser en mittback som tar så många offensiva brytningar (kliver framför sin motståndare) och gör det så lyckosamt. Jag vet, det är ett riskabelt sätt att försvara sig. Men när tajmingen sitter, som mot Sundsvall, är det ett framgångsrikt recept!

***

När alla lag har spelat nio hemmamatcher är ÖFK seriens bästa hemmalag med 20 inspelade poäng på Jämtkraft arena. Bra nästan varje gång blir det betyget, bara insatsen mot IFK Norrköping skaver. Men å andra sidan är väl klassiska IFK seriens bästa lag?

***

För Gif Sundsvall är läget beckmörkt efter sjunde raka förlusten och jumboplatsen ser ut att vara mer eller mindre cementerad. Och ärligt talat; även om kvällens insats var några nummer bättre jämfört med helgens kölhalning i Sandviken (0-5), man hade ju ett par riktigt bra möjligheter i den första halvleken, så vet jag inte riktigt hur det ska gå till för klättra i tabellen. Den här Gif-upplagan saknar spetskompetens i alla lagdelar, det finns ju ingenting att bygga ett lspel på. Tyvärr, här har föreningen gått vilse och jag vill påstå att ökenvandringen startade flera år tillbaka i tiden.

Det var länge sedan jag såg ett Gif Sundsvall som var bra.

***

Men å andra sidan; deras hang arounds på ståplats är ju ännu sämre. Vilket jävla säckgäng!

Det är sällan jag blir så glad som i lördags när ÖFK besegrade Öster med 1-0.

Det är möjligt att jag är synnerligen lättroad ... men prestationen var utmärkt från start till mål, det är inte ofta under de senaste åren som ÖFK varit bra i 90 minuter. Och Emil Özkans segermål på stopptid var frukten av det jobbet.

Min fotbollshjärna gillade helt enkelt vad den uppfattade den här eftermiddagen., så här vill jag se ÖFK spela. Öster hade inte en chans även om man var nära att gneta till sig en poäng.

Tack för årets bästa insats!

***

Jag har vid några tillfällen den här sommaren försökt berätta vad som är ÖFK:s styrka; det oerhört arbetsvilliga, rörliga, kreativa och passningssäkra centrala mittfältet (Begic, Edwards, Özkan och Marklund) som driver spelet och dessutom producerar massor med mål och poäng stöttat bakifrån med en stabil trebackslinje, även där med fina passningsfötter samt löpstarka och arbetsvilliga kantspelare. (Adjoumani & Miljanovic).Tillsammans har det här räckt långt för att dominera fotbollsmatcher, inte minst i hemmaborgen. Vid vinst i fredagskvällens derby mot Gif Sundsvall är ÖFK efter 18 spelade omgångar Superettans bästa hemmalag (20 poäng på nio hemmamatcher)!

***

Det har också funnits svagheter att belysa;

# Målvaktsspelet har bitvis varit, om inte svagt så i alla fall osäkert. Melker Uppenberg har inte gett mig känslan att vara en matchvinnare. Stoppa bollar kan han men spelet med fötterna är för dåligt, när insparkar hamnar på läktaren flera gånger i rad får jag ont i magen. Lägg därtill att utrusningarna alltför ofta varit illa avvägda.

# Inspelen från kanterna har genomgående varit utan adress. Visst, Miljanovic och Adjoumani toppar (tillsammans med Marklund) assistligan men hur många chanser har dom inte haft? Här pratar vi om tonvis där lovande anfallsförsök placerats på sophögen!

# Forwardsinsatserna, oavsett vem som haft spetsrollen, har varit direkt undermåliga.

***

Men, och här måste jag ge sportchefen Stefan Lundin (som jag vid flera tillfällen genom åren kritiserat för att ha skjutit bom med många av sina rekryteringar) beröm. Målvakten Rasmus Forsell och forwarden Jabir Abdihakim Ali är i mina ögon klockrena investeringar för att ge ÖFK chansen att konkurrera om en allsvensk plats.

Forsells målvaktsspel gav ny stadga åt försvarsspelet redan i första framträdandet (även om han var relativt sysslolös i lördags), det lyste klass om insatsen och Jabir Ali kommer med sin tyngd att sysselsätta en hel backlinje när han har dagen. Och trots att han redan hunnit fumla bort en handfull hundraprocentiga målchanser är jag övertygad om att han kommer att snubbla in tillräckligt många bollar för att vi ska bli nöjda när vi gör bokslut i höst!

***

Som jag ser det har ÖFK i dag ett ytterst välkomponerat lag som måste ha alla möjligheter att haka på i striden om de allra finaste placeringarna. Hösten blir spännande!

***

En given del i att säsongen så här långt har varit framgångsrik är en klok matchning av tränaren Nemanja Miljanovic. Han såg tidigt vad som fungerade och har sedan varit ytterst konsekvent samtidigt som han haft turen att se truppen klara sig från skador och avstängningar i någon större omfattning. Och så länge poängen trillar in i strid ström kan ingen klandra ÖFK-tränaren, det är bara att köra vidare på samma spår!

Visst, det finns en risk att en del av spelargruppen blir omatchad men det är en risk man måste ta för att nå ett bra slutresultat!

***

Vid fredagskvällens avspark på Jämtkraft arena är det topp och botten som ställs mot varandra. Samtidigt som ÖFK-tåget rusar fram, till synes i full harmoni, i tätstriden ligger Sundsvall dyngsist efter en säsong med bara trassel där motgång på motgång staplats på hög..

I en enskild drabbning behöver det inte betyda ett smack.

Men vad jag sett av ÖFK på hemmaplan den här sommaren har jag stor tilltro på en bra prestation även den här gången. Det är bara att stampa plattan i mattan redan från start!

.

Det var då för väl att ÖFK fick avsluta den första halvan av serien med en 2-0-seger mor ärkerivalen Gif Sundsvall och gå till sommarvila på en (just nu) stabil femteplats i tabellen.

Det är man värd efter en vår som i tio omgångar såg överraskande (med tanke på förutsättningarna) stabil ut. En seg och temposvag avslutning (Nordic United 1-1, Ljungskile 1-1, Norrköping 0-2 och en såsig första halva i eftermiddag i Sundsvall) sådde dock tvivel men där två avlossade missiler (Curtis Edwards och Simon Marklund) ger såväl arbetsro som hopp om en trevlig höst!

Jag tror fortfarande att det här kan bli riktigt bra men då finns saker som måste åtgärdas.

Framförallt; för att den här ÖFK-upplagan ska nå framgång måste farten hållas uppe i både boll och löpning. Ett temposvagt ÖFK, som i de senaste veckornas insatser, är ett lag som riskerar att få kriga för sin överlevnad.

Svårare än så är det inte!

***

Första halvlek; ett ÖFK utan fart och utan idéer mot ett Sundsvall som var lika tandlöst som man varit hela våren. 0-0 och bara trist.

Andra halvlek; ÖFK trycker ner gaspedalen några hack redan från start och då hemmalaget fortfarande är lika tandlöst så blir det genast mycket roligare (och lugnare...).

Full kontroll på matchbilden och därtill två kastade granater som avgjorde matchen;

# 55:e min, 1-0: Curtis Edwards med sträckt högervrist från 18 meter skickar en retur rakt upp i hemmamålvakten Jonas Olssons högra kryss. Årets smocka!

# 70:e min, 2-0: Simon Marklund driver fram bollen över Sundsvalls planhalva, laddar högern från 25 meter, får bra träff och via en hemmaförsvarare seglar bollen över Jonas Olsson.

Resten var bara en formalitet även om ÖFK, i samband med tre snabba byten, tappade orienteringen sista kvarten men fortfarande var närmare 3-0 (Amir Begic sköt mot krysset men Jonas Olsson räddade snyggt) än hemmalaget en reducering.

***

Jag har vid några tillfällen under våren berättat om ÖFK:s styrka som gett såväl bra spel (uppskattat av väldigt många) som mål och poäng, inte minst på hemmaplan - det väloljade passningsspelet.

Men det förutsätter att bollen så ofta som möjligt passerar Curtis Edwards och Simon Marklund. Det är så linjer bryts, ytor öppnas och mål görs.

De senaste veckorna har firma Edwards&Marklund fått betydligt färre bollar att jobba med, väldigt många har istället haft Emil Özkan som uppspelspunkt.

Och då blir resultatet ett annat, det händer inte så mycket. Özkan har en fin verktygslåda men han är bara i början av sin karriär och är, än så länge på den här nivån, bara en kompletteringsspelare.

Här måste rollfördelningen vara glasklar. Dirigentpinnen ska hållas av Edwards och Marklund, den som har en annan åsikt kan kolla igenom lördagsmatchen en gång till där hemmalaget blåstes av banan efter pausvilan sedan duon sågat upp den parkerade bussen!

***

När nu Ali Suljic lämnat för nya äventyr i Norge så är det väl klart att trebackslinjen kommer att bestå av Sunday Anyanwu, Abdoi Qasem och Dennis Widgren. Jag tycker för övrigt att placeringen av Sunday, som i mina ögon är ett av vårens utropstecken, på avbytarbänken i några matchen var helt ogrundad!

***

Andra som presterat mer än förväntat är Amir Begic och Abdoi Qasem. Bra nästan varje gång!

***

Forwardsproblemet kan vara löst när serien startar om efter sommarlovet. Jag skriver kan; Jabir Alis återkomst är ingen given succé. Jag var tveksam förra gången men efter fem mål på elva matcher fick jag ge mig. Men jag förutsätter givetvis att han kommer i bättre skick den här gången, senast var det nästan skämmigt.

Men å andra sidan; vad är alternativet med den forwardsbesättning ÖFK har just nu? Stensrud, Navassardian och Delgado har lämnat planen utan nätkänning i 13 av 14 matcher. Brrrrr, iskallt!

***

Jag har under våren varit lite nyfiken på hur Hugo Azzi skulle fungera i wingbacks-rollen ute till vänster. Det är jag inte längre. Fransmannen hade ingen aning om vad han skulle göra när han nu fick chansen mot Sundsvall.

***

Inte heller på högersidan fungerar det något vidare och det är ju ett problem eftersom där lirar tränarens son och han spelar varje match oavsett prestation. Daniel Miljanovic är en grovjobbare men saknar, så här långt i varje fall, spets i sina offensiva aktioner. Och vid fler än ett tillfälle (senast mot Norrköping) har hamnat nedanför backlinjen och upphävt offsiden. Här måste det finnas läge att pröva andra lösningar!

***

22 poäng på 14 matcher med häng på en kvalplats till Allsvenskan, det tror jag att vi alla som gillar ÖFK köper som mer än godkänt. Och lyckas tränaren Nemanja Miljanovic skruva på detaljerna kan det bli en rolig höst. 18 juli startar vi om, på hemmaplan mot Landskrona Bois.

Då stampar vi plattan i mattan redan från början, det är då som ÖFK är bäst!

***

Trevlig sommar!

... att varken ÖP eller Fotbollz noterat att Saman Ghoddos gjorde en riktigt bra VM-match tidigt i morse för Iran, och var djupt inblandad i kvitteringen till 2- 2 mot Nya Zeeland. Men Haldo hade ju med honom i sin artikel om personer i VM med anknytning till ÖFK. Då är det ÖP/LT vi väntar på.

Säkert förresten en besvikelse för Iran med ett oavgjort resultat. Iran hade för övrigt ett oväntat starkt publikstöd, trots starka försök att förhindra det.

ÖFK vände halvtidsunderläge 1-2 till seger med 3-2 när Örebro SK kom på besök. Det var då för väl att hemmalaget kunde ro hem de tre poängen, allt annat hade varit rena rånet.

ÖFK var överlägsna sina motståndare. Den här gången också.

De hittills avverkade fem hemmamatcherna har alla sett ungefär likadana ut. Hemmalaget har med ett väloljat passningsspel, såväl snabbt, fyndigt som varierat, försatt sina motståndare i kraftig brygga under stora delar av speltiden och det har gett tre segrar och två kryss, 11 poäng.

Det borde ha varit 15!

***

Tio omgångar, en tredjedel av serien, kan summeras och ÖFK ligger på femteplats med häng på de allra främsta och den tes som jag framförde i en krönika för några veckor sedan består; det här kan bli riktigt bra innan det är över.

På Jämtkraft arena har man varit fullständigt dominanta (med undantag för några små svackor här och där men det må vara tillåtet), jag tror inte att många lag i den här serien ser fram mot att resa till Östersund. Bortaspelet har varit mindre framgångsrikt. Elva poäng hemma och sex borta ger 17, sett till prestationen kunde det mycket väl varit några till!

***

ÖFK:s spel bygger på att många av spelarna är oerhört passningsskickliga. Backlinjen, från starten av serien, Ali Suljic, Sunday Anyanwo och Dennis Widgren har alla fina fötter och det har även Hugo Azzi och Abdoi Qasem visat sig ha när de fått chansen de senaste veckorna.

En försvarslinje utan klumpfot, det har inte många lag i serien - förmodligen inget!

***

På mitten blir det ännu bättre; kvartetten Curtis Edwards, Simon Marklund, Amar Begic och Emil Özkan trollar bort sina motståndare efter behag i match efter match. ÖFK:s centrala mittfält är bäst i serien. Dessutom jobbar dom stenhårt - och så gör dom mål!

Edwards fyra, Marklund fyra, Begic fyra - det är tolv av 18. Men det var inte alldeles lätt att räkna ut innan serien drog igång, inte desto mindre glädjande. Jag trodde, med den svaga forwardsbesättningen, att målskyttet skulle bli ÖFK:s stora bekymmer den här sommaren.

Där hade jag helt fel.

***

Som jag skrev för några veckor sedan; Curtis Edwards och Simon Marklund ihop kan bara bli bra.

Och Amer Begic är årets fynd!

***

Efter de inledande omgångarna var jag tveksam till kantspelet. Det har blivit bättre. Både Daniel Miljanovic och Yannick Adjoumani börjar hitta sina roller och inspelen har blivit bättre. De toppar också assistligan, det ska noteras. Och med Azzi på planen har det blivit ytterligare spets på inläggen från vänster.

***

Det finns dock saker som oroar;

# Målvaktsspelet är mycket svajigare än jag förväntat mig. Melker Uppenberg, tydlig förstamålvakt så här långt, kommer snett i sina utrusningar alldeles för ofta. Tre mål får han ta på sig så här långt och hur han kunde hamna så fel som vid Örebros 2-1-mål strax före pausvilan begriper jag bara inte. Dessutom har han dålig ordning på sin passningsfot (bollen hamnar på läktaren alldeles för ofta) och hans ständiga sölande går mig på nerverna. Sätt fart på bollen!

# Anfallsspelet är lika svagt som jag förutspådde. Stensrud, Navassardian och Delgado håller inte måttet och här har sportchefen Stefan Lundin ett jobb att göra den närmaste tiden. Trion har fått till fyra mål tillsammans, två vardera på Stensrud och Navassardian - alla i samma match (Brage borta, seger 4-2).

I nio av de tio matcherna har forwards gått mållösa av plan, fem på Jämtkraft trots kraftig dominans. Det är dessvärre siffror som talar för sig själv.

***

Jag tycker att nye tränaren Nemanja Miljanovic gjort ett strålande jobb så här långt. Han fick snabbt ihop gruppen och hittade ett spel som passade. Jag tror att de flesta som gillar ÖFK också gillar det spel som presterats! Och poängen, naturligtvis.

***

...men det finns saker som kan kritiseras;

# Jag förstår att Miljanovic efter Bragematchen inte kunde motstå frestelsen att spela med två renodlade forwards (på bekostnad av Emil Özkan) tillsammans i matcherna mot Sandviken och Oddevold. Det gick naturligtvis inte. Det framgångsrika passningsspelet "dog" den sista tredjedelen. Mot Örebro var det en forward (Delgado) och Özkan tillbaka och ÖFK kom mycket närmare och oftare motståndarmålet!

# Jag har allergi mot alla byten i slutet av matcherna. Miljanovic vill också han gärna fingra lite för mycket i uppställningen och resultatet blir ofta detsamma - organisationen faller samman.

***

Apropå ingenting och utan att behöva tänka på plånboken så har jag en forwardslösning; I Kalmar går Malcolm Stolt omkring och skrotar utan att få speltid. Stolt skadade sig under försäsongen och har ännu inte hamnat i laguppställningen.

Ett lån skulle sitta fint för alla parter - Stolt, Kalmar FF och ÖFK!

Som jag ser det passar Malcolm Stolt alldeles utmärkt i ÖFK #2026 - en vass straffområdesspelare som med det här spelet skulle göra minst tio mål. Dessutom är han en alldeles utmärkt presspelare - en av de bästa i klubben efter "storhetstiden". Och ÖFK:s redan nu i långa stunder fina presspel skulle bli ännu tyngre!

***

Vad händer med Ali Suljic?

Lagkaptenen, som varit en bärande pjäs under lång tid, har efter avstängningen (tre matcher) inte fått någon speltid. På bänken i två matcher, "sjuk" i den tredje.

Här är det läge för ÖFK att tala klartext. Den här typen av ärenden har annars en tendens att kunna sprida oro i hela organisationen - inte minst om det kommer förluster.

Ingen kan påstå att Suljic hålls utanför startelvan av "konkurrensskäl"!

***

Till sist; det är svårt att locka massorna till Jämtkraft arena. Det blev knappt 2.000 även den här gången. Bra spel, intressant läge i tabellen, sen starttid och härlig sommarvärme borde kunna locka betydligt fler.