Jag kan inte låta bli att skriva en krönika efter ÖFK:s härliga insats nere i Göteborg. Jag hoppas innerligt att det var starten på en ny era, mer modern än den förlegade idén att även lag som inte är klart bättre än sina motståndare ska kunna spela sig hela vägen från eget mål med ett kortpassningsspel som ständigt innebär uppenbara risker att straffas med bolltapp och baklängesmål.

ÖFK:s spelare stöttade varandra i press på ett utomordentligt sätt, och var hela tiden obekväma för Göteborgarna, utom möjligen sista kvarten, då man blev lite väl tillbakatryckta, och inte riktigt kunde uppehålla en fungerande press. Men även i detta pressade läge var aktionerna väl utförda. Jag hittar ingen statistik från matchen, men min känsla är att ÖFK höll spelet ganska väl uppe. Och jag tycker att spelarna även hjälpte varandra bättre offensivt med mer permanent rörelse och försök att göra sig mer spelbara.

Sedan var det dessutom en stor befrielse att Uppenberg i målet hade ett rejält tillslag och riktningen på utsparkar och passningar var åtminstone till 90% riktigt bra. Detta var ett exempel på att motståndarna inte kunde läsa vad ÖFK skulle göra, och de måste hela tiden vara beredda på att ställa om till annat sätt att förhålla sig. Detta är vad jag efterfrågat på senare år, och där särskilt Livani satt järnhårt fast i en idé hur mycket den än misslyckades. Han fick en bra start, troligen endast beroende på att motståndarna blev överraskade av hans sätt att styra ÖFK. När väl inläsningen var klar blev ÖFK en enkel motståndare för de flesta.

Det som blev extra roligt i Göteborg var att spelet inte alls bara var defensivt inriktat, utan det blev en bra blandning av snabbt anfallsspel, bra press och en disciplinerad defensiv nära det egna straffområdet. Visst skedde några missar, men vad ska vi vänta oss efter en nästan total omdaning av truppen och under februari månad.

Jag hoppas nu alltså innerligt att vi nu sett starten på en säsong där ÖFK ska vara svåra att läsa inför varje match, men att det bestående ska vara den nämnda kombinationen av stabil defensiv, inget bollande kring eget straffområde och ett varierat anfallsspel där långa passningar från backlinje och målvakt blandas med snabba förflyttningar av bollen framåt vid egna fötter och/eller passningsspel som leder snabbt framåt efter återvinst av bollen. Åtminstone fram till att alla vägar är stängda. Vilket dom nästan alltid blir om det går långsamt från egen defensiv.

Vi fick också se snabbare start med bollen, när det fanns vinster att få med det. Inkast gick ofta framåt, vilket vi knappt sett på flera år. Och frisparkarna gick också nästan alltid åt det offensiva hållet. Detta gjorde att motståndarna blev tvungna att ta fler steg bakåt än under t ex förra säsongen, innan Fredheim kom in som räddare.

Är jag då inte negativ mot något? Nä, faktiskt inte. Särskilt inte med tanke på en så nysammansatt trupp och tiden på året. Allt stämde naturligtvis inte, men hur sjutton skulle det kunna göra det.

Jag tänker inte sätta enskilda betyg, men kan absolut hävda att ingen spelare var i närheten av ett underbetyg. Alla gjorde en riktigt bra insats, men den jag känner mig mest nöjd med var Uppenberg i målet, som utan att göra något spektakulärt utstrålade ett lugn och en säkerhet. Det bästa betyget får laget som helhet och därmed också tränarteamet med Miljanovic i spetsen.

Sammanfattningsvis en match som lovar gott och ger ett hopp om att kunna blicka mot den övre halvan av tabellen, även om jag inser att sådana slutsatser inte bör dras efter en match

Vad var det jag sa...?

Nej, jag tänker inte ta en så billig poäng när Kiarash Livani tvingades lämna tränarjobbet i ÖFK på tisdagsmorgonen. Men efter ett helt liv på och kring en fotbollsplan känner jag när det skaver.

I det här fallet skavde det redan från dag ett och det var snö på marken. Rejält!

Kiarash Livani var helt enkelt för mycket, löftet var att ÖFK skulle ockupera motståndarlagets planhalva i 90 minuter men verkligheten blev ett snurrande kring det egna straffområdet där en målvakt med klumpfot skulle vara spelmotor.

Ja, jävlar så fel det blev.

"Katastrofalt", skrev jag på den här sajten den 28 mars efter tio träningsmatcher och det var examensdags. Målvakternas fipplande gav lätta baklängesmål, på mitten fanns ingen broms vid tappade bollar och det så omtalade presspelet var osynkroniserat och lämnade oceaner av yta för motståndarna att operera på. Det var verkligen inte mycket som hängde ihop.

Där och då borde klubben ha dragit i nödbromsen, alla med minsta fotbollskunskap kunde se att spelidé och manskap inte korrelerade.

***

Men Livanis process fick fortsätta, spelarna - alla som fick chansen att uttrycka sig- gav tränaren sitt starka stöd ("vänta bara, resultaten kommer"). Nu är vi där efter nästan 40 matcher (träningsmatcher, cupspel och 26 serieomgångar), processen pågår fortfarande och ÖFK riskerar ytterligare ett kvalspel när fyra omgångar återstår.

Dessutom; källor med mycket god insyn berättar om ett bristande ledarskap, det är andra som fått göra jobbet när Livani varit frånvarande.

ÖFK-styret har noterat men inte agerat, inte förrän efter 1-6-smällen mot Västerås SK i lördags. På måndagen tvingade man Livani att flyga upp från Stockholm för att berätta hur han tänkte sig att vända den negativa trenden. ÖFK-tränaren ritade och berättade i flera timmar men efter mötet konstaterade ledningen att det där hade man hört och sett tidigare och på tisdagsmorgonen gav man Livani sparken.

***

Att ÖFK åter känner sig tvingade att göra sig av med sin huvudtränare under brinnande seriespel (det har ju hänt några gånger för mycket sedan Potter-tiden) är naturligtvis ett misslyckande - för ledningen, för sportchefen Stefan Lundin, ja, för hela klubben. Att göra sig av med sin skeppare när bara fyra omgångar återstår och så mycket står på spel är naturligtvis ett enormt risktagande.

Men från mig får klubben fullt stöd, det borde bara ha gjorts så mycket tidigare. Jag kände Azrafshan-vibbar ganska direkt när Kiarash Livani anlände till Östersund. Den nye ÖFK-tränaren tog in mycket luft när han snackade men precis som för Amir Azrafshan (ÖFK-tränare 2020-2022 och fick sparken två gånger!) var innehållet väldigt många tomma ord.

***

Det blir nu Tor-Arne Fredheim som får försöka ta ÖFK i mål på bästa sätt den här sommaren. Där har ÖFK-ledningen gjort ett bra jobb; ingen behöver tvivla på Fredheims fotbollskunskaper. Han har levt hela sitt liv i den svenska elitfotbollen, både som spelare och som tränare, han kan fotbollens ABC. Fredheim kan med stort lugn kliva in i omklädningsrummet och presentera ett grundspel som räcker för att ÖFK ska överleva även denna säsong i Superettan, han behöver inte bygga något luftslott.

***

Fredheim fanns förmodligen inte på så mångas radar när det spekulerades om vem som skulle bli Livanis ersättare. Jag skulle nog betrakta honom som en av tränarkårens grå eminenser, känd och respekterad av den inre kretsen men knappast för den breda fotbollspubliken. Många ÖFK-vänner drömde givetvis om en arbetslös Graham Potter (tänk att så många fortfarande ser Potter som en återvändare - hallå, han spelar på helt andra arenor numera där en eller annan rispa i lacken inte har någon betydelse) och själv hade j Lars Lagerbäck som ett möjligt alternativ. Den gamle förbundskaptenen är visserligen skriven i Solna men trivs allra bäst på hemgården i Ovansjö på Ånge-skogen och dit är det ju bara armlängds avstånd.

Men lösningen fanns alltså närmare än så. Tor-Arne Fredheim bor sedan en tid tillbaka på Odensalagatan i Östersund och arbetar med fotboll på en gymnasieskola i stan.

Det var nog den riktigt stora överraskningen när ÖFK:s jakt på Livanis ersättare var över.

***

Hemmamatcher mot Brage och Trelleborg borgar för att ÖFK har sitt öde i egna händer. Jag tror att man krånglar sig ur det här på något sätt. Men det förutsätter att ett antal spelare, ja, helst hela bunten, steppar upp några pinnhål. Större delen av hösten har varit synnerligen energifattig.

***

Med en ny tränare räknar jag med att Erick Brendon plockas fram ur frysboxen och finns med i startelvan när Brage kommer på besök nästa lördag. Livanis behandling av den brasilianska mittfältseleganten är den mest skamlösa jag upplevt under mina drygt 60 år i fotbollens tjänst. Vuxenmobbning, de luxe!

Att ingen i klubben har slagit näven i bordet är lika skamlöst. En haverikommission borde tillsättas!

***

Lycka till, det behöver både Fredheim & klubben!

Tänk, ikväll släppte egentligen inte ÖFK till en enda kontring, och varierade sitt presspel. Det bidrog till att Forsell egentligen inte behövde göra ett enda ingripande i första halvlek. ÖFK:s spel var inte sprudlande men effektivt, och det kunde ha blivit ett par mål ytterligare, om t ex Marklund hade använt sitt friläge bättre. Han var annars en av lagets två bästa spelare, tillsammans med den alltmer fantastiske Ayanwu.

Jag hoppas att detta markerade en vändning vad gäller Livanis ledarskap, för då kan det börja hända saker med ÖFK. Jag har hela tiden hävdat att det finns tillräckligt spelarnaterial i ÖFK för att slåss om en allsvensk plats, och att det hämmats av ett alltför oflexibelt spel. Nu kan jag naturligtvis ha fel även här, och att det var slump eller spelarnas eget agerande som gav mig den bilden, men jag har svårt att tro det. Jag tror att det var Livani som dirigerade detta, på eget eller spelares initiativ.

Nu ser tabelläget plötsligt mindre kritiskt ut, och förhoppningsvis tar inte Utsikten tre poäng mot Landskrona imorron. Tyvärr finns det inte så mycket att sikta mot uppåt, men varje poäng och varje seger framåt kommer att skapa nya förutsättningar inför framtiden.

Ett bekymmer var Alis agerande inför straffen, där han uppenbart försökte att sno den från den utsedde straffläggaren, och det är ett beteende som kan skada lagmoralen. jag kan därför inte se honom som en matchens lirare, även om jag tyckt att han i övrigt var tillräckligt bra för det, vilket jag för övrigt inte gör.

Kvällen betyg;

Forsell 3 - I denna match svårt för honom att få högre poäng, då han inte fick tillfälle att visa sina egenskper, men han fortsätter att ge ett stabilt intryck.

Enemark 3 - En av hans bästa matcher i ÖFK-tröjan.

Ayanwu 5 - Vilken pärla ÖFK hittat, även om bollhanteringen framåt fortfarande kan utvecklas.

Suljic 3 - Stabil, men inte så involverad.

Adjoumani 3 - Väldigt ojämn idag, och snälla, börja inte ligga ner för mycket igen.

Marklund 5 - Tillbaka på allsvensk klass, trots missat nästan givet mål. Perfekt straff, trots situatioen med Ali innan.

Sporrong 3 - Nästan blek idag. Onödig varning. Knapp trea.

Granström 4 - Blandar också och ger, men någonting riktigt bra är nära.

Edqvist 3 - En komplementspelare som gjorde sitt, och fastnade mindre än i de senaste matcherna.

Amatkarijo 4 - Oj så mycket som skulle kunna komma ut från honom. Borde ha fått fler bollar med sin snabbhet. Men försvinner emellanåt.

Ali 3 - Nyttig ikväll, men det blandas och ges även här. Och agerandet inför straffen drar ner. Skönt ändå att han fick göra målet därefter, som dessutom var en riktigt bra prestation. Och rätt använd är han verkligen en tillgång.

Hopcutt 2 - Hände inte så mycket och ett par felbedömningar.

Jag vill avsluta med ett par rader om en annan s k tränare, nämligen Jon Dahl Tomasson. Där har vi en person som jag uppfattar som nästan en översittartyp som helt sitter fast i ett sätt att tänka där laget är underordnat vissa "stjärnor", utan att man tänker på hur laget ska kunna fungera som just lag, och dessutom tror att det räcker med en defensiv spelare på egen planhalva, förutom målvakten. Jag brukar aldrig kräva en tränares avgång, även om jag kan antyda en åsikt åt det hållet, men i detta fall skulle jag göra det om inte grundtanken ändras ordentligt i kommande två kvalmatcher.

"Processen", Kiarash Livanis projekt med ÖFK:s lagbygge, är på väg mot ett fullständigt haveri, 1-3 i lördagseftermiddagens derby mot Gif Sundsvall var bara en i raden av undermåliga insatser den här sommaren.

När resultaten skulle komma, det lovade ju såväl Livani som hans lojala spelare, har istället förluster och svaga prestationer staplats på hög, sedan den 1 juni har ÖFK vunnit en av nio matcher, man har tagit sex poäng av 27!

Utveckling har blivit avveckling.

***

Kom inte och säg att jag tidigt varnade. Alla med ett någorlunda tränat fotbollsöga kunde se redan under försäsongen att Livani-fotbollen inte korrelerade med spelarmaterialet. Inte ens några lättförtjänta gratispoäng i serieinledningen kunde dölja detta faktum.

Efter dagens förlust råder rena orkanstyrkan i skitstormen på sociala medier. Jag förstår det, synd bara att det skulle ta så lång tid för supportrarna att reagera. Men nu är det hög tid att Daniel Molander, ordförande i såväl fotbollsklubben som elitbolaget, kallar in tränaren Kiarash Livani och hans chef Stefan Lundin (som är minst lika skyldig till misslyckandet) och slår näven i bordet.

Det är möjligt att Molander inte kan ett skit om fotboll (jag har faktiskt ingen aning). Men eftersom det saknas fotbollskompetens i hela ÖFK-ledningen (och har så gjort under på tok för lång tid) är det han som sitter med den samlade makten.

Hur han utnyttjar den struntar jag högaktningsfullt i. Bara att han gör något.

Kraftfullt!

***

Daniel Molander kan exempelvis klargöra för herrar Livani & Lundin...

# ...vem som är chef för vem i den sportsliga ledningen (tidigare, i nästan tre år, var det Magnus Powell som körde över Lundin, nu är det Kiarash Livani)

# ...att Lundin som första åtgärd ställer krav på att Livani omedelbart avbryter sin "process" och hittar en spelmodell som passar spelargruppen

# ...att nu får det, en gång för alla, vara slut med hasarden i och kring det egna straffområdet som kostar baklängesmål i var och varannan match.

# ...och att det inte finns utrymme att konstra - det här en order och ska ske nu!

***

Jag har för länge sedan skrivit om Livanis behandling av Erick Brendon, bland annat i en krönika den 27 maj, där jag bedömde ÖFK-tränarens placering av den bollskicklige brassen i frysboxen som ren och skär mobbning.

Efter det har vi inte sett Brendon i startelvan, knappt heller på avbytarbänken (en start och tre på bänken så här långt, 19 matcher in på serien!).

Och när Livani bestämmer kommer Brendon att fortsätta sitt ÖFK-liv i frysboxen. Tro inget annat (vid onsdagens träning när det spelades elva mot elva fick Brendon inte ens med utan tvingades jogga vid sidan tillsammans med några juniorer enligt rapporten på op.se).

Men jag tänker så här;

# Stefan Lundin var sportchef även när Erick Brendon värvades från allsvenska IFK Värnamo mitt i säsongen 2022.

# I 2,5 säsong (med Lundin som chef...) bar Brendon det här laget och jag påstår att ingen enskild spelare i Superettan under den perioden var så viktig för sitt lag som Erick Brendon var för ÖFK.

# Nu skulle Brendon, som dessutom är en av de klubbens bäst betalda spelare (och fortfarande med Stefan Lundin som chef) inte ens platsa i ett B-lag...

Alltså; hur fungerar Stefan Lundin som närmare än någon annan kunnat se Erick Brendons betydelse för ÖFK under så lång tid samtidigt som han accepterar att samma spelare placeras i frysboxen bara för att det kommer en ny tränare med vilda idéer utan förankring i verkligheten?

***

Det enda rimliga i det här läget är, som ni säkert nu har fattat, att Stefan Lundin tar det befäl över den sportsliga verksamheten som han är satt att göra.

Och att Livani accepterar läget,.

Om inte är det bara för honom att ta tåget söderut till nya jaktmarker (på en annan nivå).

***

Om jag tror på det här?

Naturligtvis inte. Daniel Molander har jag knappt sett till sedan han klev på sin dubbla ordföranderoller under senvintern, Stefan Lundin tar inga konflikter med sina underordnade och Kiarash Livani kommer att fortsätta på spåret som leder till avgrunden.

Men det känns viktigt att röra om i grytan, få verkar ju våga göra det trots att sakernas tillstånd är alldeles uppenbara.

För nu går tiden fort och tid är det minsta som ÖFK-ledningen (Daniel Molander) har för att styra den här skutan mot rätt kurs.