ÖFK har haft en trasslig säsong, Simon Kroon likaså. Men båda fick avsluta på bästa sätt;

# ÖFK besegrade Lunds BK i två raka; torsdagens 2-0-seger nere i Skåne följdes nu upp med 3-2 hemma på ett vinterskrudat Jämtkraft arena. Sammanlagt 5-2, kontraktet fixat och Superettan även nästa sommar (tror vi väl?).

# Och Simon Kroon fick, i sin sista insats som fotbollsspelare på elitnivå, hamra dit den sista spiken i skåningarnas kista med ett mål som vi förmodligen kommer att snacka om ett antal år framöver.

Så vackert, både hur det utfördes och som det var regisserat.

***

Kval är alltid kval, här står ordet "dramatik" redan på första raden i alla manus - det fick man lära sig innan man kunde multiplikationstabellen. Och även om ÖFK kopplade greppet direkt om dubbelmötet med Lunds BK, tvåa i den södra division 1-serien, kunde man aldrig slappna av med tanke på den skånska rivstarten på söndagseftermiddagen med 1-0 redan efter fyra minuter (straffmål, Viktor Ekblom). Det finns större elefanter än ÖFK som tagit räkning efter en sådan snyting.

Och med tanke på de yttre förutsättningarna. Svinkyla och drivsnö är yttre faktorer som knappast uppskattas av fotbollsspelare i kortbrallor och där bollen inte alltid är så enkel att se (det var den för övrigt heller inte när Sverige mötte Österrike, 3-3, i snökaoset i Gelsenkirchen 1973, en klassiker i vår fotbollshistoria - då spelade man med en vit boll med svarta prickar...jag mindes den som orange men har kollat tv-klippet!)

Såväl på Parkstadion som på Jämtkraft arena kunde vad som helst hända...

***

Även om ÖFK snabbt var tillbaka i förarsätet efter två snygga mål (Simon Marklund, 16:e min, och Jamie Hopcutt, 26:e min) levde den här matchen ända till dess att klockan var framme vid 90 och ställningen var 2-2. Lund fick en frispark på ÖFK:s planhalva och satsade alla sina resurser i ett sista försök att försöka komma ikapp hemmalaget. Men ÖFK vann slaget kring strafflinjen och Simon Kroon, som varit på banan i sju minuter, kunde från egen planhalva driva bollen 50 meter genom snömassorna, hålla jagande motståndare bakom sig och placera den neonfärgade kulan bakom Lunds målvakt Lamin Sarr.

3-2 i matchen, 5-2 sammanlagt och kvaldramat var över!

***

Det var en omställning som hämtad ur instruktionsboken och ett vackert avslut på en fantastisk karriär (Kroon har bland annat två SM-guld med Malmö FF, ett danskt mästerskap med Midtjylland och två gruppspel i Champions league på sitt CV) men där de senaste åren präglats av den tuffa kampen mot en mycket svårare motståndare än han någonsin mött på en fotbollsplan, den kroniska nervsjukdomen multipel skleros, ms.

***

Nu orkar Simon Kroon, 31, inte kämpa på den här nivån längre. I flera intervjuer den senaste veckan har vi kunna läsa och höra att han tycker att det ska bli skönt, att få ett avslut.

Och snyggare än så här kan man inte sätta punkt för ett liv i fotbollens tjänst. Tack till den manusförfattare som skrev in den här slutscenen!

***

Jag tycker att ÖFK mycket rättvist gick segrande ur den här kvaldramat. Första halvtimmen nere i Lund bestämde utfallet; dels gjorde ÖFK jobbet på bästa sätt medan Lund fick en usel start ("likblekt" var beskrivningen av hemmalagets första halvlek på skånesport.se).

Det jag inte tyckte om: ÖFK:s "panikfotboll" i andra halvlek nere i Skåne när man hade stoppat ner sina motståndare i säcken och det kändes verkligen inte som ÖFK var riktigt på plats när Joakim Östling blåste igång söndagens möte på Jämtkraft.

Men skitsamma; det är ÖFK som spelar i Superettan nästa säsong medan Lund får ta ytterligare ett varv i division 1.

***

Återstår att se om ÖFK klarar förbundets granskning av klubbens ekonomi. Där tror jag att vi bjuds på ytterligare en rysare!

**

Kvaldrama var det även i Sundsvall där Giffarna säkrade sin plats i Superettan mot Stockholm Internazionale - men först efter två mål på övertid i en match som innehöll allt; förutom fem mål även tre straffar, tolv varningar och två utvisningar... Grattis Sundsvall, det här var en bra dag för Norrlandsfotbollen!

***

Till sist: här kommer min ranking, med betyg och kommentarer, av ÖFK-spelarnas insatser #2024 (betygsskalan: 6 världsklass, 5 svensk toppklass, 4 utmärkt, 3 bra, 2 godkänd, 1 underkänd):

1) Erick Brendon

Inte lika bra som säsongerna 2022 och 2023 men fortfarande ÖFK:s överlägset främste spelare, en riktig lagspelare! Poängskörden, två mål och tre assist, är naturligtvis en missräkning med tanke på brassens känsliga och välriktade högerfot. Men jag tänker så här: Brendons passningsspel är fortfarande av högsta klass (kolla bara framspelningen till Karlsson Grach när ÖFK kvitterade till 1-1 i söndagsmötet med Lunds BK) men den här sommaren har det inte funnits någon mottagare i djupled (förutom i de få matcher där Jamie Hopcutt fungerat - och det är inte så många), varken Karlsson Grach eller Ordónez har varit lätta att hitta.

Mitt betyg; en stark fyra!

2) Ali Suljic

Mittbacken, prestigevärvningen från AFC Eskilstuna, gjorde inte mycket väsen av i inledningen av säsongen men ett par fullträffar på hörnor fick tuppkammen att växa och Suljic blev den försvarschef som ÖFK hoppades på. Var som allra bäst under högsommaren men inte lika dominant under hösten när det mesta gick i baklås för hela laget. Tar en plats i startelvan när statistiksajten sofascore.com summerar Superettan. Men så bra har han inte varit! Fyra mål av en mittback (ÖFK:s näst bäste målskytt. delad med Ordónez) ger dock bra utdelning när datorn summerar alla möjliga och omöjliga detaljer.

Mitt betyg; en fyra.

3) Yannick Adjoumani

ÖFK-fansens egen lilla kelgris och visst är det lätt att fängslas av hans energifyllda spel på vänsterkanten. Stark i offensiven (tre mål, fyra assist som borde ha varit betydligt fler med tanke på alla välriktade inspel) men den observante hittar naturligtvis brister i försvarsspelet. Här finns en hel del att jobba med för att Adjoumani ska ta nästa steg i karriären. Dessutom behöver impulskontrollen justeras och skådespeleriet i samband med "skador" är bara usel amatörbuskis.

Mitt betyg: en svag fyra.

4) Philip Bonde

Inte aktuell för startelvan i seriens inledning men när han väl fick chansen (sedan många andra inte hållit måttet) tog han den på bästa sätt. Bonde var en kille att lita på! Den 20-årige mittbacken har nu ögonen på sig från klubbar på högre nivå och lär knappast bli kvar i Östersund. Och eftersom ytterligare två år återstår på kontraktet kan ÖFK räkna med att casha in en hygglig slant vid en försäljning.

Mitt betyg; en stark trea.

5) Simon Marklund

Hade svårt att få fart på den här säsongen men formen kom med sommarvärmen. Härlig optimism i sitt spel men väger lite för lätt för att bli det offensiva hot han skulle kunna vara. Två mål och fyra assist i seriespelet är helt okej men med sin fina högerfot finns potential för vassare siffror. Det såg vi i dagens kvalmatch, läckert 1-1-mål - bara en klasspelare fixar ett sånt avslut!

Mitt betyg; en trea.

6) Andrew Mills

Målvakten som mitt i säsongen försvann till den nordirländska klubben Glentoran FC. Eller rättare sagt, Mills tvingades söka en ny klubb sedan ÖFK-ledningen meddelat att han inte skulle få spela några fler matcher på grund av kostnadsskäl! Mills hade nämligen, förutom sitt grundkontrakt, betalt per match och nu blev han för dyr... Men så länge Mills var här gjorde han sitt jobb även om det var en del hasard i hans spel med fötterna.

Mitt betyg; en trea

7) Albin Sporrong

Länge en alibispelare som till sist vågade ta för sig, fick förtroende och blev en viktig kugge i jakten på förnyat kontrakt. Lagets verkliga slitvarg som springer tills han stupar. Men här finns saker som behöver utvecklas för att han ska ta nästa steg som fotbollsspelare, framförallt blir han "åskådare" lite för ofta .

Mitt betyg; en trea.

8) Adam Benediktsson

Den 22-årige islänningen hämtades från frysboxen i IFK Göteborg när ÖFK drabbades av målvaktskris under högsommaren. Han ser verkligen ut som en modern målvakt, han tar det mesta i höjdduellerna men med sin längd borde han kunna vara bättre på linjen. Jag upplever honom som osäker var han ska placera sig, uppträder överdrivit nonchalant och är en säkerhetsrisk i spelet med fötterna. Sammanfattningsvis, en målvakt som jag inte skulle satsa på!

Mitt betyg; en svag trea.

9) Mykola Musolitin

Om man ska prata om ojämna prestationer så får Musolitins #2024 bli ett lämpligt exempel. Stekhet vid några tillfällen, iskall däremellan. Här finns potential men vi ser den alltför sällan. Två mål (med det skottet) och två assist (efter otaliga inspelsförsök) är alldeles för dåliga siffror. Men plus för hans lojala arbetsinsats!

Mitt betyg; en svag trea.

10) Sebastian Karlsson Grach & Arquimides Ordónez

I Malcolm Stolts sjukfrånvaro blev spetsrollen den mest omdiskuterade i ÖFK den här sommaren; Karlsson Grach eller Ordónez? KG fick flest chanser, 19 starter, medan Quimi var startspelare vid åtta tillfällen - KG gjorde sex mål, Quimi fyra. Jag tänker inte ta ställning mellan de två, i mina ögon duger ingen av de två på den här nivån även om KG fick till en bra final på söndagseftermiddagen.

Målskörden räddar deras betyg; en svag trea.

12) Chrisnovic N'sa

En frisk fläkt men som firma Powell & Lundin inte förstod att utnyttja på bästa sätt. N'sa användes oftast som back utan att ha några större defensiva färdigheter (han var stundtals rena säkerhetsrisken!) och var iblandad i alldeles för många av baklängesmålen. Fick chansen i en offensivare roll i första kvalmötet mot Lunds BK och blev matchvinnare (mål och assist) innan han tvingades utgå skadad.

Mitt betyg - en stark tvåa.

13) Jamie Hopcutt

Vi som hoppades på att Hopcutt skulle kunna bära ÖFK:s offensiv hade glömt bort att det faktiskt gått nästan tio år (innan han i den allsvenska debuten 2016 bröt benet) sedan engelsmannen var riktigt bra! Men som jag antydde här ovan; de gånger han glimtat till har ÖFK gjort sina bästa matcher. Ett mål och två assist på 24 matcher (16 gånger från start) är för dåligt med tanke på hans verktygslåda. Men dagens 2-1-mål var ju läckert!

Mitt betyg; en tvåa.

14) Jakob Hedenquist

Back som har samma siffror som Hopcutt... Det finns mycket energi i Hedenquists spel men dessvärre för lite tanke, det kan bli lite hur som helst och det är ju ingen bra egenskap hos en försvarsspelare. Har inte utvecklats som jag trodde när han kom till ÖFK inför förra säsongen även om han idag avslutade på bästa sätt.

Mitt betyg; en tvåa.

15) Simon Kroon

Tyvärr, med en kropp som inte längre håller för spel på den här nivån kan man inget begära., bara glädja sig över de dagar det funkar. Kroon har kämpat det han förmått men utan att kunna bidra den här sommaren. 13 matcher i Superettan blev det varav åtta från start men dessvärre inga poäng. Nu är det slut med elitsatsningen, karriären har varit fantastisk men tiden i Östersund har kantats av motgångar. Avslutningen blev dock magnifik, det kan inte sägas tillräckligt många gånger!

Mitt betyg; en tvåa.

16) Nebiyou Perry

Talang som ser ut att stanna vid att vara talang. En av årets stora besvikelser med tanke på de egenskaper han besitter. Här finns teknik, snabbhet, skottfot, spelsinne...men han får sällan ihop de olika bitarna och uppenbarligen har ingen i tränarstaben kunnat hjälpa honom. Noll poäng på 21 matcher (elva från start) är ju för dåligt, brände två superchanser i eftermiddags mot Lund när han kom in. Bara första halvleken mot Helsingborg (bäst på plan) är värd att lägga på minnet, så borde det kunna se ut vid många fler tillfällen.

Mitt betyg; en tvåa.

17) Kevin Jablinski

En av Magnus Powells första värvningar som aldrig lyckades övertyga om sin storhet (förutom längden). Men med trasiga knän var det en chansning som inte gick hem. Gav upp efter nio matcher under våren och flyttade hem till Norge (satt på bänken i dag när Jerv kvalspelade till division 1, förlust på övertid mot Mjöndalen).

Mitt betyg; en svag tvåa.

18) Ziad Ghanoum

Ytterligare en missräkning, jag trodde att Ghanoum skulle få ett riktigt genombrott den här sommaren. Han har ett modernt försvarsspel i sig men varje gång han fått chansen har det trasslat till sig och, precis som med N'sa, utgjort en säkerhetsrisk.

Mitt betyg; en svag tvåa.

19) Henrik Norrby

Mittfältare med mycket ambition men tveksamt kunnande för den här nivån. 15 gånger i laguppställningen men bara tre från start - det skulle inte ha varit fler heller!

Mitt betyg; en svag tvåa.

20) Michael Oluwayemi

19-årig talang från Nigeria som hann visa prov på fin teknik och ett bra löpsteg men inte så mycket mer (tio matcher, fem från start) under första halvan av säsongen. Han var inte mogen den här uppgiften ännu.

Mitt betyg; en etta.

21) Ahmed Bonnah

Årets märkligaste värvning! 24-åringen, som avverkat en mängd olika klubbar (kolla in på transfermarkt.com), är ju bara resultatet av bristande sportslig kompetens i ÖFK-ledningen. Och än värre; Bonnah har fått 17 matcher (sju från start) i Superettan, det är för mig helt obegripligt. Resultat: noll mål, noll assist. Vad är det jag har missat?

Mitt betyg; en etta.

***

Följande spelare får inga betyg (av olika skäl). Aly Keita (ni som förstår, ni förstår), Arnold Origi (målvaktstränare, två matcher), André Nader (få matcher), Albin Winbo (få matcher) och Malcolm Stolt (få matcher)..

***

Fotnot: Spelare med utgående kontrakt (31/12 2024) enligt fotbollstranfers.com: Jakob Hedenquist, Ziad Ghanoum,, Mykola Musolitin, André Nader, Simon Kroon, Mansour Sinyan, Sebastian Karlsson Grach, Quimi Ordónez.

Det är med hög puls och högt blodtryck vi närmar oss årets fotbollsavgörande för ÖFK. Fortsatt spel i Superettan eller nedflyttning till division ett norra? Det är frågan ( som Hamlet sa). Lunds BK står för motståndet och det i två matcher. Fotbollsmässigt är en sak, men vad kan hända i övrigt med ÖFK vid en eventuell nedflyttning? Låt oss kika på detta ur ett ekonomiskt perspektiv.

Först lite bakgrundsfakta. När vi i allmänt tal nämner ÖFK som klubb så avser nog många både den ideella föreningen Östersunds FK och Östersunds FK Elitfotboll AB och det då sammantaget. Något som i så fall inte är med verkligheten överensstämmande. Aktiebolaget styrs visserligen formellt av den ideella föreningen Östersunds FK genom regeln om minst 51% röstmajoritet. Båda är dock två oberoende juridiska personer. Det innebär till exempel, att det som drabbar den ena inte nödvändigtvis behöver drabba den andra. I bolaget Östersunds FK Elitfotboll AB är det de facto där som Superettan spelet har bedrivits. Annan verksamhet bedrivs dock huvudsakligen inom den ideella föreningen.

ÖFK:s ekonomi har varit en följetong genom åren. Det har då mest handlat om Östersunds FK Elitfotboll AB:s stora förluster, erhållandet av Elitlicensen, styrelseledamöternas och andras företrädaransvar för bolagets utgifter. Det senare uppstår (enligt Aktiebolagslagen) när mer än halva aktiekapitalet är förbrukat och inga åtgärder vidtas. En sådan åtgärd däremot är att upprätta en så kallad kontrollbalansräkning, och det vid misstanke om förbrukat aktiekapital. En kontrollbalansräkning möjliggör också vissa andra värderingsmöjligheter av tillgångarna, relativt vad som är tillåtet i den löpande redovisningen. Detta kan då visa sig höja det egna kapitalet till godkänd nivå eller över och frågan om förbrukat aktiekapital kan i så fall avföras från agendan. En kontrollbalansräkning skall i normalfallet revideras av revisorn och beslutas på en så kallad kontrollstämma, där ägarna är representerade.

2024-10-01 hade Östersunds FK Elitfotboll AB kontrollstämma ett, där det framlades en kontrollbalansräkning som visade på att aktiekapitalet var förbrukat. Då finns två beslutsalternativ; att träda i likvidation eller fortsätta driften. Det senare ger en frist på maximalt åtta månader att ”läka” bristen och det utan att det personliga företrädaransvaret utlöses. Detta blev också beslutet. Östersunds FK Elitfotboll AB har alltså en formell respit till och med 1:a juni 2025, när kontrollstämma två senast ska vara genomförd. Kvarstår då bristen är det likvidation/konkurs som gäller, eller fortsatt drift med personligt och solidariskt ansvar för bolagets företrädare, och det avseende bolagets samtliga utgifter. Det senare tvivlar jag på är ett realistiskt alternativ och då blir likvidation eller konkurs istället det troliga utfallet.

Låt oss återgå till vad som direkt händer ur ett formellt ekonomiskt perspektiv vid nedflyttning. Faktiskt ingenting. Däremot minskar sannolikt möjligheterna att ”läka” bristen om förväntade framtida intäkter minskar och att intresse från andra att ekonomiskt bidra också minskar. Problem angående erhållande av Elitlicens blir då en icke fråga i den form den nu är för Superettan och Allsvenskan. Däremot krävs numera en form av elitlicens även i division ett. En elitlicens som visar på att det finns betalningsförmåga för skulderna. Summa summarum så förutom sportsliga negativa konsekvenser existerar den ekonomiska verkligheten teoretiskt sett helt fritt från det sportsliga. Det finns alltså inget omedelbart orsakssamband mellan eventuell nedflyttning och konkurs. Däremot finns alltid risk för att fordringsägare och Skatteverket begär företag i konkurs om de inte betalar sina skulder.

Nu får vi sannerligen hoppas att nedflyttning inte blir aktuellt. Jag skall själv övervara matchen på Jämtkraft Arena. Hade jag inte redan varit inbokad på konferens under torsdag och fredag hade jag rest till Lund. Nu gäller det att verkligen visa på ”Att vi ger oss aldrig”.

Katten sägs ha nio liv, ÖFK har ytterligare några!

Men visst trodde jag, och säkert många med mig, att det var såväl morsning som goodbye när Brages Adil Titi sköt 1-0 i matchens 85:e minut i ett läge där ÖFK hade gått på knäna i en stor del av den andra halvleken.

Men ett par byten, ett skott i stolpen av Mykola Musolitin, en hörna från höger av Simon Marklund och en volleyträff av Philip Bonde och masarnas ledning var kvitterad och ÖFK lever vidare, åtminstone ytterligare ett par veckor.

Jävlar, så spännande det var!

***

Nu väntar ett rafflande kvalspel för att rädda en plats i eliten och klubbens fortsatta existens. Lunds BK, tvåa i den södra division 1-serien, står för motståndet. Torsdag den 21 november i Skåne, tre dagar senare på Jämtkraft arena.

För två år sedan var ÖFK i samma läge, då med Falkenberg som motståndare. Då gick det bra sedan ÖFK avgjort på hemmaplan (2-0) efter oavgjort i första ronden.

Min analys; jag tror det blir tuffare den här gången. Inte för att jag har någon större koll på motståndet. Men ÖFK #2024 är sämre än #2022.

Lördagseftermiddagens möte med Brage var ytterligare en i raden av skitmatcher den här hösten!

***

Annars lovade inledningen efter sommarvilan gott, segrar mot Degerfors och Varberg fick oss och ÖFK att både segla och snegla mot den övre delen av tabellen, ja, vi såg att det fanns en möjlighet att haka på i striden bakom de allra bästa...

Men som alla nu vet, det var bara en chimär. Sanningen kom rasande snabbt ifatt oss; usla insatser i matcher som verkligen var av betydelse (Gif Sundsvall, Gefle, Oddevold...), lagkaptenen Aly Keita fick avsked på grått papper efter att ha avslöjats med ett vitt pulver och en väska med misstänkt svarta pengar, spelarna gjorde myteri mot tränaren Magnus Powell som drog till Färöarna, klubbledningen var helt vilse i den påföljande krishanteringen och konkursen hotade runt hörnet när Skatteverket ville ha sina tre miljoner...

Ja, ni förstår. ÖFK har haft det tufft i många år, faktiskt ända sedan Daniel Kindberg finkades en aprilmorgon 2018 har man befunnit sig i en storm av besvärligheter.

Men frågan är om inte de senaste månaderna har varit de värsta (jag har en känsla av att jag skrivit dom raderna några gånger tidigare...).

Nu räddades man, åtminstone tillfälligt, av gonggongen. Eller på papperet; i 89:e minuten av Philip Bondes volleyträff med högerfoten på en hörna slagen av Simon Marklund!

***

Jag har skrivit det några gånger i olika sammanhang den här säsongen. Årets ÖFK-upplaga håller bra klass när man använder sig av hög energi som i segermatcherna mot exempelvis Degerfors och Helsingborg.

Men bara då och alldeles för sällan.

Mestadels har det sett ut som i matchen mot Brage där det verkligen inte hände mycket. Första halvan var helt okej utan att det slog några gnistor om något av lagen, efter pausfikat somnade ÖFK in som man gjort så många andra halvlekar den här sommaren. Sakta men säkert hade Brage kopplat greppet om matchen utan att behöva anstränga sig och när 1-0 kom i matchens 85:e minut hade jag inga som helst förhoppningar om att ÖFK skulle kunna resa sig och vända på utvecklingen.

Med tanke på hur hösten sett ut, det var kört!

***

Men ett par snabba byten (Simon Kroon och Quimi Ordónez in - Nebiyou Perry och Henrik Norrby ut) gav ny energi; en hörna från vänster, ett skott i stolpens insida (Musolitin), en hörna från höger och så kvitteringsbollen 1-1 som fick nätet att stå som en strut.

Allt på två minuter samtidigt som Gefle säckade ihop i Sundsvall och spelar i division 1 nästa säsong!

***

Till sist; för ett par veckor sedan var jag helt övertygad om att det var Gif Sundsvall (då på en cementerad plats under nedflyttningsstrecket) som skulle få göra Skövde sällskap ner till ettan sedan man på ett högst osannolikt sätt lyckats schabbla bort en given trepoängare i hemmamötet med Örgryte. Se här; efter en dryg timmes spel tog Giffarna ledningen med 1-0 (i spel elva mot tio, ÖIS fick en man utvisad i 39:e minuten) och i 86:e minuten fick ÖIS ytterligare en spelare utvisad samtidigt som Giffarna tilldömdes en straff (som brändes...). Men med bara nio man på plan lyckades ÖIS fixa en kvittering i matchens sista spark (i sjunde övertidsminuten...). Att Giffarna reser sig efter den knocken, slår Sandviken borta med 2-1 och sedan klappar dit Gefle med 3-0 i en direkt avgörande match, är i sanning imponerande!

Fotnot: Mina betyg på samtliga ÖFK-spelare ska ni få efter kvalmatch #2 mot Lund!

Det är fantastiskt bra att det löste sig ekonomiskt för ÖFK. (Här och nedan avses det med ÖFK, Östersunds Fotbollsklubb Elitfotboll AB). Detta var inte tack vare Östersunds kommun, utan av välvilliga utomlands boende supporters , dito länsbor och företag. Det som jag är väldigt negativ till är den inställning Östersunds kommun uppvisade när ÖFK bad om ett lån på två miljoner, dvs det handlade de facto inte om ett bidrag. Visserligen innebär ett lån en kommunal risk beroende på ÖFK:s betalningsförmåga och de säkerheter ÖFK kan ställa upp med, men Östersunds kommun uppvisade inga kreativa försök till lösningar utan sa bara nej.

Bedrövligt ur ett socialt perspektiv. Dessutom affärsmässigt och matematiskt korkat, men inte förvånande för en myndighet som inte har gått grundkursen i samhällsekonomisk konsekvensanalys.

Låt oss ta en titt i ÖFK:s årsredovisning för 2023 och göra antagandet att motsvarande situation gäller under 2024. ÖFK betalade under 2023, exklusive kostnader för VD, 11.680.121 kr i löner. Kommunalskatten (Östersunds kommun+region J/H) var i Östersund 2023 = 33,72 % varav regionen 11,70. Dvs 22,02 % till Östersunds kommun. Om vi gör några matematiska förenklingar såsom att inga anställda i ÖFK betalar statlig skatt och vi utgår från att 2024 års löner är i 2023 års nivå. Kommunalskatten är oförändrad, vilket är sant. Dessutom inte tar med VD:s lön samt att alla betalar full kommunal skatt så blir de årliga skatteintäkterna för Östersund cirka 2.600.000 kronor. Något kommunen riskerade att förlora om ÖFK skulle gå i konkurs. Till detta tillkommer dessutom kommunens minskning av tränings- och matchersättningar från ÖFK. Ändå är man inte villig att medverka till en lösning. Till detta skall även läggas de skatteintäkter region J/H årligen skulle förlora som minst uppgår till 1.300.000 kronor.

Utöver detta så finns det en mängd negativa kommunala och regionala dynamiska effekter som är svårare att mäta konsekvenserna av, såsom allmänt bristande framtidstro, lokalt förlorade idoler och förebilder, att stadens rykte som sportstad får sig en törn och förlorade multiplikatoreffekter inom den näringsverksamhet ÖFK:s verksamhet genererar i kommunen. Till exempel inom hotell, restaurang och resebranschen. I tillägg till detta alla de pengar ÖFK:s anställda dagligen spenderar i staden.

Att Östersund kommun inte förstår detta är för mig obegripligt och får mig att fundera både på kompetensnivån hos den kommunala administrativa ledningen, såsom den politiska. Nej samhällsekonomi är nog helt enkelt inte dessa personers ämnesområde.

Jag har en person i min närhet som i flera år uttryckt sig så att varje match ÖFK spelar är en nervpärs. Nu är ÖFK i ett tabelläge där detta uttryck verkligen gör sig gällande. Å andra sidan vinner laget de kvarvarande fyra matcherna, så landar man på 40 poäng, vilket då är något mindre än fjolåret men kommer att räcka för säker plats i nästa års Superetta.

Jag har funderat mycket över varför ÖFK inte lyckats ta speciellt många poäng mot de sämre tabellplacerade lagen. Samtidigt har jag reflekterat över tränarbytet. Vad låg bakom det och varför har vi ännu inte sett en reell effekt av det?

När jag blickar tillbaka på hur Graham Potter agerade kan jag konstatera att han hade en spelidé, till vilken han sökte och fann spelare som passade in. Han fick tid att bygga laget och var lyckosam med det. Den stora och markanta skillnaden mellan honom och övriga tränare var dock hans förmåga att få samtliga spelare i truppen att hela tiden känna sig uttagningsbara till nästa match. Jag påminner mig särskilt om den vecka det var en Europa League match mitt i veckan, och efterföljande lördag var det allsvensk match mot Djurgården hemma på Jämtkraft. Graham bytte då ut nio (9) spelare i startelvan från Europa League-matchen i matchen mot Djurgården. Ändå vinner ÖFK mot Djurgården. Med sådan inställning från ledningen, så blir det garanterat kvalité på träningarna och sannolikt sedan bra resultat på matcherna.

Magnus Powell hade ett annat läge när han kom och ett annat sätt att hantera spelartruppen. Jag återkommer till det längre ner. Han räddade visserligen laget från nedflyttning första året och det andra året så blev det en femteplats. Det senare är alltså förra säsongens tabellplacering. I år har det gått tyngre.

Visserligen har det skett några justeringar i spelartruppen inför säsongen 2024 såsom att Weilid, Stolt, Kabuye, Jonsson, Mills, Winbo, Jablinski, Rask och Österholm har lämnat/slutat . Sulic, Bonde, Oluwayemi, N´Sa, Ogbu, Bonnah, Norrby , Ordonez, Sunday, nygamla Hopcutt och Perry har värvats plus att Christopher Lundhall har flyttats upp från akademien. Under säsongen 2024 uppstod dessutom debaclet med Keita och Adam Benediktsson värvades som en konsekvens av det. Kvar från 2023 blev i övrigt Sinyan (långtidsskadad), Novak (lågtidsskadad), Jakob Hedenqvist, Ziad Ghanoum, Adjoumani, Brendon, Marklund, Musolitin, Nader, Kroon, Sporrong och Karlsson Grach. Det vill säga tio icke skadade spelare. Lägger man därtill Keita så är det elva.

Summa summarum så har det från 2023 års trupp försvunnit åtta tänkbara startspelare. Winbo oräknad. Tillkommit har det, i mina ögon, fem tänkbara startspelare. Dessa inklusive de kvarvarande från 2023 borde i mina ögon prestera minst lika mycket som 2023 års upplaga. Det är någon annanstans vi får söka svaret på frågan vad som hänt.

Powell hade ett annat synsätt på vilket lag han skulle ha på matcher jämfört med Potter. Powell ville ta fram en startelva som han trodde på i match efter match. Det var uppenbart så när han på träningar i lagspel alltid hade kommande laguppställning i ena laget och övriga i andra laget/lagen. Så givetvis även på matcher. Skador har varit den huvudsakliga anledningen till om något skifte har skett. Detta förfarande har förekommit under en längre tid. Om man som tränare använder den metoden, så tar man en risk med spelartruppens bänknötare. Så länge det går bra så händer det i regel inget, men är man inte, som ledare, vaksam på detta när resultaten uteblir kan det bli revolt. Något som också skedde i ÖFK för några veckor sedan och som fick Powell att avgå.

En annan sak jag också undrar över med Powell är den känsla jag fått av hur han hanterat vilket spelsystem som skall användas. Jag uppfattar det som att hans idé om spelsystem har varit styrande och vägledande i hans tankesätt. Ett spelsystem han varit lyckosam med någon annanstans. Det vill säga att spelarna har fått anpassa sig och inte tvärtom. Med andra ord, att det befintliga spelarmaterialet inte ligger till grund för det spelsystem som bör användas.

Powell har ju haft den situationen att det roterats en hel del i spelartruppen under hans tid som tränare i ÖFK. Han har säkerligen haft ett stort inflytande på vilka spelare som skall värvas när andra försvinner. Det framgår ganska tydligt tycker jag, att motsvarande spelartyper har värvats relativt dem som lämnat. Frågan kvarstår ändå om spelsystemet hade kunnat ha varit annorlunda och mer vägvinnande om han utgått från spelarmaterialet istället. Det hjälper ju inte med nya spelare av samma typ som de som går om spelsystemet inte fungerar från första början.

Jag anser nämligen att många i truppen, i dagsläget, är begränsade i sitt matchspel. Lite inlåst i ett sätt att bete sig på plan. Till det kommer en brist på energi, vilja och bristande självförtroende. Det som jag ser som mest akut är ju en förbättring av självförtroendet hos samtliga spelare. Något som gör att de vågar göra det lilla extra och inte är rädd för att göra fel. Det skall helt enkelt vara kul att spela fotboll och de ska känna sig trygga i sitt utövande. Det ska inte bara vara ett jobb man går till. Här gäller det då att spelsystem och taktik stöttar och inte begränsar.

Ett rykte har nått mig att det är just detta som skall ske, och det under innevarande vecka. Laget skall genomföra teambuildingövningar på annan ort. Jag hoppas innerligt att det får avsedd effekt. Dessutom är jag förvissad om att det är fullt möjligt att ta erforderliga poäng under de kvarstående matcherna, men då krävs det; ”Alla för en, en för alla” och ”Vi ger oss aldrig”.