Einstein sa att upprepa samma sak och tro på förändrat resultat är definitionen på galenskap. Där är ÖFK idag.

Det måste ske något nytt. Flera spelare fungerar inte i det önskade spelsystemet. I matchen mot Landskrona var det minst fem spelare i startuppställningen som inte borde ha varit på plan.

Det går inte att skapa en verklighet/dröm med ett spelarmaterial som inte motsvarar de kraven. I det militära sas det att om inte kartan stämmer med terrängen gäller terrängen. Här någonstans bör ÖFK ledningen landa och utgå ifrån. Dvs utgå från det spelarmaterial som finns och inte från en dröm.

Alla supportrar samlas runt fotbollen av samma anledning, gemenskap, lojalitet och inte minst kärleken till det egna laget. Fotboll är för många en konstant faktor i en fragmentiserad värld, enligt forskaren Aage Radmann, och supportrarna ser sig ibland som fotbollsklubbarnas kärna: spelare och tränare kommer och går, men supportrarna består. ”Supporter är en person som stöder en organisations verksamhet utan att direkt vara en del av den. Begreppet förknippas ofta med någon som har ett stort engagemang för en idrottsförening. En organiserad grupp med supportrar som är hängivna som lag kallas ofta supporterklubb.” Källa: Wikipedia

Tyvärr tar sig engagemanget ibland obehagliga uttryck. Vi har i Sverige stundtals problem med hur supportrar beter sig. Maskerade (ibland) tänder de bengaler, kastar bangers, kastar föremål på domare och spelare samt startar slagsmål sinsemellan. Sådant hör absolut inte hemma på en fotbollsarena.

Jag drar mig däremot med glädje till minnes ÖFK:s matcher i Europa League 2017-2018. Jag såg nästan alla matcher på plats. Såväl hemma som borta. I Bilbao var det cirka 600 ÖFK supporters. I Berlin 2000 och i London över 5000. Mig veterligt inträffade inte en enda allvarlig incident. Polischefen i Bilbao lär till och med ha skickat ett meddelande till polisen i Östersund om vilka fantastiskt trevliga supportrar ÖFK har. I hemmamatchen mot Arsenal cirka 8.500 inlösta. Under den allsvenska tiden var publiksnittet runt 6.000. Vad jag minns så förekom det inga allvarliga incidenter över huvudtaget. Inte då, inte senare och inte nu.

I de allsvenska matcherna då och nu kan det däremot bli stökigt. Särskilt i Stockholmsderbyna. Jag har bekanta som är genuina supportrar till sina lag, men derbyna går de inte på pga risken för bråk och stök.

Att besöka en fotbollsmatch skall vara en positiv emotionell upplevelse. Bråk och stök skall bort. Hur är dock den stora frågan. En sak jag tycker mig notera är att medelåldern på ÖFK:s supportrar synes vara högre relativt de flesta klubbarnas diton. Rätt eller fel. Jag vet egentligen inte om det objektivt förhåller sig så.

En mänsklig hjärna anses fullt utvecklad i 27-årsåldern vad avser konsekvensanalys. Så uttrycket ungdomligt oförstånd har faktiskt sin grund i forskning. Studerar vi supportrar som beter sig på ett oacceptabelt vis tenderar deras ålder knappast vara i närheten av pensionsåldern, utan istället tenderar den vara nära ungdomlig ålder.

En klubbchef i en svensk elitklubb uttryckte att en tydligare konsekvens vid supportrars misskötsel borde vara att låta den klubben få poängavdrag. Detta blir då en påtaglig och allmänt känd konsekvens, som dessutom lever över tid och som rimligtvis borde leda till att andra supportrar och klubben i sig, tar krafttag mot huliganerna. Kanske något att ta till sig.

Vad jag däremot har konstaterat, över tid, är att incidenter av det slag jag ovan nämner inte förekommer bland ÖFK supporters. Vare sig vid hemma eller bortamatcher. Det gläder mitt hjärta. Låt oss hoppas att det består, men det gör sig knappast självt. ÖFK som klubb måste aktivt arbeta så att dåliga beteenden inte uppstår. Det vet jag dock att klubben gör. En annan sak som har stor betydelse är spelarnas ständiga beröm över ÖFK:s supportrar. Det skapar en psykologisk positiv förväntan och stolthet. Förutsättningarna ur detta perspektiv är alltså mycket goda, för att ett besök på Jämtkraft Arena skall bli en positiv upplevelse.

Till att börja med så är det givetvis beklagligt att ÖFK återigen befinner sig i den situation som nu är uppenbar. Det är också förklarligt om förtroendekapitalet för de ansvariga i föreningen och elitbolaget har varit och är fortsatt svagt.

Det finns dock ljuspunkter. Daniel Molander har, sedan någon vecka tillbaka, tillsammans med Erik Sundström, båda från Transferintressenter, dragit igång ett försök att en gång för alla och på kort tid finna lösningar på detta hittills återkommande problem. Något som styrelsen i föreningen och för elitbolaget borde ha gjort för länge sedan. Ambitionen har säkert funnits där men engagemanget har nog brustit. Kanske med några undantag. Att uppgivenhet och trötthet har börjat sprida sig, som en konsekvens därav, och prägla investerare, sponsorer, Transferintressenter med fleras vilja att stödja ÖFK är förvisso förklarligt.

Daniel Molander och Erik Sundström har däremot sett till att detaljerade och väl genomarbetade likviditetsbudgets och löpande prognoser på dito för 2025, samt motsvarande när det gäller resultatutvecklingen under 2025 för elitbolaget har tagits fram. Detta i syfte att ligga till grund för ekonomiska förslag till lösningar. Ett gediget arbete som jag faktiskt har fått tagit del av. Jag kan konstatera att det finns teoretiska möjligheter att få detta på rätt köl. Först måste likviditeten lösas, så att tillräckligt kapital finns för att finansiera hela 2025. Sedan ska resultatet för 2025 säkras så det inte blir förlust detta år. Jag ser möjligheter till positiva lösningar i bägge fallen, med utgångspunkt från nämnda budgets och prognoser.

I samband med nämnda budgeringar har det framkommit ett minsta behov av elva miljoner kronor i kapitaltillskott. Förslaget är att ett nytt bolag skall bildas, som skriver avtal med ÖFK:s elitbolag om att dela nettovinsten mellan elitbolaget/nya bolaget vid samtliga spelarförsäljningar upp till en avkastning för nya bolagets investering på 50% av gjord investering och/eller under viss avtalad tid.

I dagsläget vill Daniel Molander ha intresseanmälningar från personer och företag, som vill vara med och finansiera detta, Denna lösning kommer att ha företräde framför Transferintressenters nuvarande lösning med ÖFK. För närvarande kan ett givet lån om cirka fem miljoner kronor till elitbolaget konverteras in i det nya bolaget, Då återstår sex miljoner kronor vilket i så fall blir det resterande kapitalbehovet för 2025, enligt den senaste likviditetsprognosen.

Alla som vill ha ett elitlag i fotboll I Östersund bör nu starkt överväga att medverka till att lösa den uppkomna situationen. Uppnås inte elva miljoner i det nya bolaget så återgår kapitalet till investerarna, men då dör också ÖFK. Något som verkligen skulle svida i hjärtat. Detta är dessutom en möjlighet till avkastning på insatt kapital.

Om vi antar att nämnda lån om femmiljoner konverteras så återstår alltså sex miljoner. Minsta insats är 100.000 per investerare. Då behövs bara 60 investerare. Större belopp minskar givetvis antalet investerare. Länet borde med sin befolkning och företag kunna lösa detta.

Jag är övertygad om att du ställer upp. Jag har meddelat Daniel Molander att jag bidrar med 100.000 kronor till att börja med. Nu är det din tur att visa din goda vilja.

Du som är medlem har säkert redan fått info via e-post om hur du går till väga. Ni andra kan kontakta ÖFK för info.

Det är med hög puls och högt blodtryck vi närmar oss årets fotbollsavgörande för ÖFK. Fortsatt spel i Superettan eller nedflyttning till division ett norra? Det är frågan ( som Hamlet sa). Lunds BK står för motståndet och det i två matcher. Fotbollsmässigt är en sak, men vad kan hända i övrigt med ÖFK vid en eventuell nedflyttning? Låt oss kika på detta ur ett ekonomiskt perspektiv.

Först lite bakgrundsfakta. När vi i allmänt tal nämner ÖFK som klubb så avser nog många både den ideella föreningen Östersunds FK och Östersunds FK Elitfotboll AB och det då sammantaget. Något som i så fall inte är med verkligheten överensstämmande. Aktiebolaget styrs visserligen formellt av den ideella föreningen Östersunds FK genom regeln om minst 51% röstmajoritet. Båda är dock två oberoende juridiska personer. Det innebär till exempel, att det som drabbar den ena inte nödvändigtvis behöver drabba den andra. I bolaget Östersunds FK Elitfotboll AB är det de facto där som Superettan spelet har bedrivits. Annan verksamhet bedrivs dock huvudsakligen inom den ideella föreningen.

ÖFK:s ekonomi har varit en följetong genom åren. Det har då mest handlat om Östersunds FK Elitfotboll AB:s stora förluster, erhållandet av Elitlicensen, styrelseledamöternas och andras företrädaransvar för bolagets utgifter. Det senare uppstår (enligt Aktiebolagslagen) när mer än halva aktiekapitalet är förbrukat och inga åtgärder vidtas. En sådan åtgärd däremot är att upprätta en så kallad kontrollbalansräkning, och det vid misstanke om förbrukat aktiekapital. En kontrollbalansräkning möjliggör också vissa andra värderingsmöjligheter av tillgångarna, relativt vad som är tillåtet i den löpande redovisningen. Detta kan då visa sig höja det egna kapitalet till godkänd nivå eller över och frågan om förbrukat aktiekapital kan i så fall avföras från agendan. En kontrollbalansräkning skall i normalfallet revideras av revisorn och beslutas på en så kallad kontrollstämma, där ägarna är representerade.

2024-10-01 hade Östersunds FK Elitfotboll AB kontrollstämma ett, där det framlades en kontrollbalansräkning som visade på att aktiekapitalet var förbrukat. Då finns två beslutsalternativ; att träda i likvidation eller fortsätta driften. Det senare ger en frist på maximalt åtta månader att ”läka” bristen och det utan att det personliga företrädaransvaret utlöses. Detta blev också beslutet. Östersunds FK Elitfotboll AB har alltså en formell respit till och med 1:a juni 2025, när kontrollstämma två senast ska vara genomförd. Kvarstår då bristen är det likvidation/konkurs som gäller, eller fortsatt drift med personligt och solidariskt ansvar för bolagets företrädare, och det avseende bolagets samtliga utgifter. Det senare tvivlar jag på är ett realistiskt alternativ och då blir likvidation eller konkurs istället det troliga utfallet.

Låt oss återgå till vad som direkt händer ur ett formellt ekonomiskt perspektiv vid nedflyttning. Faktiskt ingenting. Däremot minskar sannolikt möjligheterna att ”läka” bristen om förväntade framtida intäkter minskar och att intresse från andra att ekonomiskt bidra också minskar. Problem angående erhållande av Elitlicens blir då en icke fråga i den form den nu är för Superettan och Allsvenskan. Däremot krävs numera en form av elitlicens även i division ett. En elitlicens som visar på att det finns betalningsförmåga för skulderna. Summa summarum så förutom sportsliga negativa konsekvenser existerar den ekonomiska verkligheten teoretiskt sett helt fritt från det sportsliga. Det finns alltså inget omedelbart orsakssamband mellan eventuell nedflyttning och konkurs. Däremot finns alltid risk för att fordringsägare och Skatteverket begär företag i konkurs om de inte betalar sina skulder.

Nu får vi sannerligen hoppas att nedflyttning inte blir aktuellt. Jag skall själv övervara matchen på Jämtkraft Arena. Hade jag inte redan varit inbokad på konferens under torsdag och fredag hade jag rest till Lund. Nu gäller det att verkligen visa på ”Att vi ger oss aldrig”.

Det är fantastiskt bra att det löste sig ekonomiskt för ÖFK. (Här och nedan avses det med ÖFK, Östersunds Fotbollsklubb Elitfotboll AB). Detta var inte tack vare Östersunds kommun, utan av välvilliga utomlands boende supporters , dito länsbor och företag. Det som jag är väldigt negativ till är den inställning Östersunds kommun uppvisade när ÖFK bad om ett lån på två miljoner, dvs det handlade de facto inte om ett bidrag. Visserligen innebär ett lån en kommunal risk beroende på ÖFK:s betalningsförmåga och de säkerheter ÖFK kan ställa upp med, men Östersunds kommun uppvisade inga kreativa försök till lösningar utan sa bara nej.

Bedrövligt ur ett socialt perspektiv. Dessutom affärsmässigt och matematiskt korkat, men inte förvånande för en myndighet som inte har gått grundkursen i samhällsekonomisk konsekvensanalys.

Låt oss ta en titt i ÖFK:s årsredovisning för 2023 och göra antagandet att motsvarande situation gäller under 2024. ÖFK betalade under 2023, exklusive kostnader för VD, 11.680.121 kr i löner. Kommunalskatten (Östersunds kommun+region J/H) var i Östersund 2023 = 33,72 % varav regionen 11,70. Dvs 22,02 % till Östersunds kommun. Om vi gör några matematiska förenklingar såsom att inga anställda i ÖFK betalar statlig skatt och vi utgår från att 2024 års löner är i 2023 års nivå. Kommunalskatten är oförändrad, vilket är sant. Dessutom inte tar med VD:s lön samt att alla betalar full kommunal skatt så blir de årliga skatteintäkterna för Östersund cirka 2.600.000 kronor. Något kommunen riskerade att förlora om ÖFK skulle gå i konkurs. Till detta tillkommer dessutom kommunens minskning av tränings- och matchersättningar från ÖFK. Ändå är man inte villig att medverka till en lösning. Till detta skall även läggas de skatteintäkter region J/H årligen skulle förlora som minst uppgår till 1.300.000 kronor.

Utöver detta så finns det en mängd negativa kommunala och regionala dynamiska effekter som är svårare att mäta konsekvenserna av, såsom allmänt bristande framtidstro, lokalt förlorade idoler och förebilder, att stadens rykte som sportstad får sig en törn och förlorade multiplikatoreffekter inom den näringsverksamhet ÖFK:s verksamhet genererar i kommunen. Till exempel inom hotell, restaurang och resebranschen. I tillägg till detta alla de pengar ÖFK:s anställda dagligen spenderar i staden.

Att Östersund kommun inte förstår detta är för mig obegripligt och får mig att fundera både på kompetensnivån hos den kommunala administrativa ledningen, såsom den politiska. Nej samhällsekonomi är nog helt enkelt inte dessa personers ämnesområde.