Jag har funderat en del över varför ÖFK i de senaste seriematcherna gör så få mål. ( I svenska cup matchen mot Arlanda gjordes det däremot två mål. Båda var dock mål efter straffsparkar. Inga spelmål alltså.) I de fyra senaste seriematcherna har ÖFK totalt åstadkommit 3 mål i tre av dessa fyra matcher. Visserligen har det ändå inneburet totalt åtta poäng i dessa fyra matcher. I de fyra matcherna före de senaste fyra gjorde ÖFK 6 mål, och fick med det ihop sju poäng. Logiken blir då lite märklig. Man skulle tro att det inte spelar någon roll för poängens skull med hur många mål man gör.

För att vinna matcher måste man minst göra ett mål mer än motståndarna. Det är ett axiom. Alltså räcker det att göra ett enda mål om motståndarna inte gör något mål. Så har också de fyra senaste seriematcherna utvecklat sig. Med två 1-0 segrar och två oavgjorda. (1-1 och 0-0). Jag tror dock inte att detta är en medveten taktik. Bollinnehavet i matcherna tyder nämligen på annat. Visserligen sa Graham Potter att om ”vi” har bollen så kan inte motståndarna göra mål. Trots det så inbillar jag mig att syftet i nuläget av att äga boll är offensivt och inte defensivt.

Tittar man i statstiken från de senaste åtta matcherna vinner ÖFK i stort sett allt, ( bortsett från matchen mot IFK Norrköping), vad avser bollinnehav och skottstatistik, men spelar ändå tre oavgjorda, (2-2, 1-1 och 0-0). Varför vinner man då inte dessa matcher?

Svaren på denna fråga och varför det i nuläget görs så få mål står säkert att finna i skottstatistiken. Dels att det skjuts för litet, dels att kvaliteten i avsluten brister.

Det enklaste sättet att öka något är oftast att öka volymen. Det vill säga att skjuta mer. Att förbättra kvaliteten i avsluten kan vara knepigare. Det handlar om både spel- och målsinne hos den enskilde spelaren. Med andra ord talang. Något man har i någon grad eller inte alls. Mycket svårare att träna upp jämfört med att träna skott från alla möjliga lägen och situationer. Utöver detta kan tränaren instruera spelarna hur de skall agera när någon i laget skjuter, slår hörnor, inlägg, frisparkar och långa inkast. Det senare sker säkert i någon mån, men jag saknar bland annat spelare som rusar på eventuella målvaktsreturer.

Jag hoppas att tränarna löser denna Gordiska knut och jag hoppas på ett framtida sprudlande målskytte.

Det är många signaler som faktiskt nu pekar på det. Ekonomin verkar vara under kontroll om än inte lysande. Swishkampanjen bland supportrarna för att få tillbaka Curtis Edwards lyckades inte bara, utan överträffade målet att samla in 200.000 kronor. Fotbollsresultaten i träningsmatcherna har fram till matchen mot Göteborg, varit lite sisådär. En av förklaringarna som har angivits är den i många stycken nya spelartruppen relativt 2025. Återigen har ju ÖFK många nya spelare och det tar lite tid att spela ihop laget. Så kommer då bortamatchen mot Göteborg i Svenska Cupen…

Matchen slutade 0-0. Det hade kunnat sluta med seger eller förlust för endera laget. Så jämn var matchen, Det jag glades åt i ÖFK var viljan att skjuta så fort man befann sig i närheten av motståndarens straffområde eller inom. Detta har jag länge efterlyst. Nu hände det. Dessutom var försvarsspelet kanonbra. Inga onödiga risker med passningar till närstående spelare. Inkasten sattes igång snabbt. Fortsätt så. Detta var ett tydligt steg framåt. Visserligen bara en match, men inte mot vilket motstånd som helst, utan förra årets fyra i Allsvenskan.

Nu väntar närmast i Svenska Cupen allsvenska Degerfors IF på bortaplan, och det imorgon lördagen 28/2 klockan 17:00. Ett lag som 2024 spelade i Superettan, men från och med 2025 nu är i Allsvenskan. ÖFK besegrade faktiskt Degerfors, på hemmaplan, i Superettan säsongen 2024 med 2-1, men förlorade på bortaplan med 2-0.

I mina ögon är det lite märkligt att en såpass liten bruksort under så många år har varit framgångsrik i svensk fotboll. Degerfors IF (DIF) är en fotbollsklubb ifrån det värmländska brukssamhället Degerfors. Klubben bildades den 13 januari 1907. Degerfors debuterade i Allsvenskan 1938 och har två allsvenska andraplaceringar (1941 och 1963) samt blev svenska cupmästare 1993. Degerfors har spelat i Allsvenskan under 32 säsonger.

Jag skaffade boken ”Heja Röda Vita Laget” för många år sedan. Det var intressant att läsa den. Degerfors IF är nog verklighetens Åshöjdens IF. Kanske i konkurrens med Åtvidaberg, men den senare klubben har inte varit historiskt lika framgångsrikt uthållig som Degerfors.

Ja, stundar det då något nytt för ÖFK? Fotbollsmässigt tycker jag att klubben har startat ett intressant spelarbygge och matchen mot Degerfors blir en ny värdemätare på detta. Tanken slår mig att om det blir seger i den matchen, så kan hemmamatchen mot Trelleborg bli avgörande för att bli gruppetta. Tanken svindlar.

Einstein sa att upprepa samma sak och tro på förändrat resultat är definitionen på galenskap. Där är ÖFK idag.

Det måste ske något nytt. Flera spelare fungerar inte i det önskade spelsystemet. I matchen mot Landskrona var det minst fem spelare i startuppställningen som inte borde ha varit på plan.

Det går inte att skapa en verklighet/dröm med ett spelarmaterial som inte motsvarar de kraven. I det militära sas det att om inte kartan stämmer med terrängen gäller terrängen. Här någonstans bör ÖFK ledningen landa och utgå ifrån. Dvs utgå från det spelarmaterial som finns och inte från en dröm.

Alla supportrar samlas runt fotbollen av samma anledning, gemenskap, lojalitet och inte minst kärleken till det egna laget. Fotboll är för många en konstant faktor i en fragmentiserad värld, enligt forskaren Aage Radmann, och supportrarna ser sig ibland som fotbollsklubbarnas kärna: spelare och tränare kommer och går, men supportrarna består. ”Supporter är en person som stöder en organisations verksamhet utan att direkt vara en del av den. Begreppet förknippas ofta med någon som har ett stort engagemang för en idrottsförening. En organiserad grupp med supportrar som är hängivna som lag kallas ofta supporterklubb.” Källa: Wikipedia

Tyvärr tar sig engagemanget ibland obehagliga uttryck. Vi har i Sverige stundtals problem med hur supportrar beter sig. Maskerade (ibland) tänder de bengaler, kastar bangers, kastar föremål på domare och spelare samt startar slagsmål sinsemellan. Sådant hör absolut inte hemma på en fotbollsarena.

Jag drar mig däremot med glädje till minnes ÖFK:s matcher i Europa League 2017-2018. Jag såg nästan alla matcher på plats. Såväl hemma som borta. I Bilbao var det cirka 600 ÖFK supporters. I Berlin 2000 och i London över 5000. Mig veterligt inträffade inte en enda allvarlig incident. Polischefen i Bilbao lär till och med ha skickat ett meddelande till polisen i Östersund om vilka fantastiskt trevliga supportrar ÖFK har. I hemmamatchen mot Arsenal cirka 8.500 inlösta. Under den allsvenska tiden var publiksnittet runt 6.000. Vad jag minns så förekom det inga allvarliga incidenter över huvudtaget. Inte då, inte senare och inte nu.

I de allsvenska matcherna då och nu kan det däremot bli stökigt. Särskilt i Stockholmsderbyna. Jag har bekanta som är genuina supportrar till sina lag, men derbyna går de inte på pga risken för bråk och stök.

Att besöka en fotbollsmatch skall vara en positiv emotionell upplevelse. Bråk och stök skall bort. Hur är dock den stora frågan. En sak jag tycker mig notera är att medelåldern på ÖFK:s supportrar synes vara högre relativt de flesta klubbarnas diton. Rätt eller fel. Jag vet egentligen inte om det objektivt förhåller sig så.

En mänsklig hjärna anses fullt utvecklad i 27-årsåldern vad avser konsekvensanalys. Så uttrycket ungdomligt oförstånd har faktiskt sin grund i forskning. Studerar vi supportrar som beter sig på ett oacceptabelt vis tenderar deras ålder knappast vara i närheten av pensionsåldern, utan istället tenderar den vara nära ungdomlig ålder.

En klubbchef i en svensk elitklubb uttryckte att en tydligare konsekvens vid supportrars misskötsel borde vara att låta den klubben få poängavdrag. Detta blir då en påtaglig och allmänt känd konsekvens, som dessutom lever över tid och som rimligtvis borde leda till att andra supportrar och klubben i sig, tar krafttag mot huliganerna. Kanske något att ta till sig.

Vad jag däremot har konstaterat, över tid, är att incidenter av det slag jag ovan nämner inte förekommer bland ÖFK supporters. Vare sig vid hemma eller bortamatcher. Det gläder mitt hjärta. Låt oss hoppas att det består, men det gör sig knappast självt. ÖFK som klubb måste aktivt arbeta så att dåliga beteenden inte uppstår. Det vet jag dock att klubben gör. En annan sak som har stor betydelse är spelarnas ständiga beröm över ÖFK:s supportrar. Det skapar en psykologisk positiv förväntan och stolthet. Förutsättningarna ur detta perspektiv är alltså mycket goda, för att ett besök på Jämtkraft Arena skall bli en positiv upplevelse.

Till att börja med så är det givetvis beklagligt att ÖFK återigen befinner sig i den situation som nu är uppenbar. Det är också förklarligt om förtroendekapitalet för de ansvariga i föreningen och elitbolaget har varit och är fortsatt svagt.

Det finns dock ljuspunkter. Daniel Molander har, sedan någon vecka tillbaka, tillsammans med Erik Sundström, båda från Transferintressenter, dragit igång ett försök att en gång för alla och på kort tid finna lösningar på detta hittills återkommande problem. Något som styrelsen i föreningen och för elitbolaget borde ha gjort för länge sedan. Ambitionen har säkert funnits där men engagemanget har nog brustit. Kanske med några undantag. Att uppgivenhet och trötthet har börjat sprida sig, som en konsekvens därav, och prägla investerare, sponsorer, Transferintressenter med fleras vilja att stödja ÖFK är förvisso förklarligt.

Daniel Molander och Erik Sundström har däremot sett till att detaljerade och väl genomarbetade likviditetsbudgets och löpande prognoser på dito för 2025, samt motsvarande när det gäller resultatutvecklingen under 2025 för elitbolaget har tagits fram. Detta i syfte att ligga till grund för ekonomiska förslag till lösningar. Ett gediget arbete som jag faktiskt har fått tagit del av. Jag kan konstatera att det finns teoretiska möjligheter att få detta på rätt köl. Först måste likviditeten lösas, så att tillräckligt kapital finns för att finansiera hela 2025. Sedan ska resultatet för 2025 säkras så det inte blir förlust detta år. Jag ser möjligheter till positiva lösningar i bägge fallen, med utgångspunkt från nämnda budgets och prognoser.

I samband med nämnda budgeringar har det framkommit ett minsta behov av elva miljoner kronor i kapitaltillskott. Förslaget är att ett nytt bolag skall bildas, som skriver avtal med ÖFK:s elitbolag om att dela nettovinsten mellan elitbolaget/nya bolaget vid samtliga spelarförsäljningar upp till en avkastning för nya bolagets investering på 50% av gjord investering och/eller under viss avtalad tid.

I dagsläget vill Daniel Molander ha intresseanmälningar från personer och företag, som vill vara med och finansiera detta, Denna lösning kommer att ha företräde framför Transferintressenters nuvarande lösning med ÖFK. För närvarande kan ett givet lån om cirka fem miljoner kronor till elitbolaget konverteras in i det nya bolaget, Då återstår sex miljoner kronor vilket i så fall blir det resterande kapitalbehovet för 2025, enligt den senaste likviditetsprognosen.

Alla som vill ha ett elitlag i fotboll I Östersund bör nu starkt överväga att medverka till att lösa den uppkomna situationen. Uppnås inte elva miljoner i det nya bolaget så återgår kapitalet till investerarna, men då dör också ÖFK. Något som verkligen skulle svida i hjärtat. Detta är dessutom en möjlighet till avkastning på insatt kapital.

Om vi antar att nämnda lån om femmiljoner konverteras så återstår alltså sex miljoner. Minsta insats är 100.000 per investerare. Då behövs bara 60 investerare. Större belopp minskar givetvis antalet investerare. Länet borde med sin befolkning och företag kunna lösa detta.

Jag är övertygad om att du ställer upp. Jag har meddelat Daniel Molander att jag bidrar med 100.000 kronor till att börja med. Nu är det din tur att visa din goda vilja.

Du som är medlem har säkert redan fått info via e-post om hur du går till väga. Ni andra kan kontakta ÖFK för info.