Från att ha betraktats som en “slagpåse” har laget börjat plocka poäng. Har funderat en del över det och om det finns nån sammanhängande förklaring. Jag kom att tänka på ordet “power”, ett gammalt hederligt svenskt uttryck importerat från den anglosaxiska världen. Det finns “power” mellan stolparna, tycker att Andrew Mills i varje fall för skrivande stund har en större bredd i sitt agerande än legenden Aly Keita.

En backlinje, i mitten kanske inte den snabbaste man sett men med “power” i sitt agerande. Äntligen en kontrollpunkt på mitten i Erick Brendon, hans förmåga att hitta dom crosspassningar som ger laget tid och utrymme i offensiven. Inte så lite “power” i dom. Anfallsmässigt också en helt annan ”power”, vilket sex mål på dom två senaste fighterna indikerar på. Får Simon Kroon vara hel säsongen ut och en av lek- kamraterna Chovanie Amatkarijo fortsätter utvecklas finns farten och finessen där.

Över huvud taget verkar “sommarfönstret” gjort ÖFK gott, nya ansikten har flutit in fint. Tränaren Magnus Powell har varit i fråga satt men verkar tillsammans med parhästen Stefan Lundin hittat verktyg för att ge en alltmer hopplös uppgift ett lyckligt slut även om en synnerligen törnbeströdd väg fortsatt finns att vandra. Tycker Powell har en ärlig och mänsklig framtoning i sitt agerande och har dessutom bott granne med en kusin till mej i Helsingborg under sina aktiva år i HIF. Bara en sån sak.

Som sagt, mycket återstår men det finns en “power” som gör att kampen förs över hela banan och förhoppningsvis lockar positivitet till att delar av dom “nyfrälsta” kommer tillbaka till Jämtkraft Arena. Elitfotboll i Östersund var länge en chimär, nu har den funnits här ett antal år och låt oss alla som känner för det se till att det så får bli….

Blev under föregående år kontaktad av allas vår Haldo om en grej angående att ÖFK firade 25-års jubileum. Nåt som betytt speciellt under alla år man bevakat dom rödsvarta från pressläktaren. Detta har tagit sin tid och hunnit bli 2022. Förutom alla framgångar på planen är det speciellt ett minne som etsat sig fast.

Bland alla “honoratiores” inom sportjournalistiken så fick jag träffa min stora idol och förebild Åke Unger. TV1000 etablerade sig i början av 1990-talet och som nybliven kabel TV prenumerant fanns kanalen i utbudet via en ekonomisk insats. Lite obskyra inslag av och till men också en hel del idrott, bl.a. proffsboxning med kampen om dom stora bältena då företrädesvis från USA.

Norske Steffen Tangstad som mött “Lillen” Eklund under sin aktiva tid höll i trådarna tillsamman med experten Olof Johansson och en ung Åke Unger. Redan där fascinerades jag av hans målande språk, hans fackkunskap och förmåga att skapa nerv och intensitet. Det gläder mej att Åke nu fått en tung position i TV4-gruppen med bl.a. kvalmatcherna i VM-fotbollen.

Angående mina egna “journalistiska” insatser har det väl trappats ner en del det senaste året. Många duktiga och välformulerade nya inslag på sajten och jag har väl insett att det inte finns nåt mer att tillägga. Sen har fotbollz.se haft tillgång på ideell basis en av dom vassaste krönikörerna i den här landsändan. Kan väl inte påstå att jag hållit med om allt, det har många gånger stuvats om i det varma ÖFK-hjärtat. Frustration och om inte röda kinder så i varje fall snäppet under.

Men en krönikörs uppgift är ju inte att gå omkring och klia folk på ryggen utan att ifrån sina egna tankegångar kommentera olika skeenden. När dessutom den professionella sidan kombineras med värme och mycken fin gemenskap blir det en fin mix i slutändan. I övrigt har det ju varit en turbulent tid där det viktigaste framöver som jag ser det är sammanhållning.

Att dom som tagit ansvar får den arbetsro dom behöver utifrån sina egna förutsättningar. Personligen tror jag att en ny allsvensk sejour naturligtvis skall ses som en målsättning men i praktiken är en fast etablering i Superettan ett rimligare mål i närtid. Där finns många lag med kultur och tradition som borde kunna locka tillbaka nyblivna ÖFK-fantaster till läktarna. Nu ser vi framåt mot säsongen 2022, håll i hatten!!

Hasse Thor och Åke Unger

Lite speciellt för övertecknad att ÖFK skall möta Eskilminne IF i Svenska Cupens inledning. Själv född på Eskilminne, Per Eskilsgatan 33. Morfar Hugo Quist-Hansson som var murare byggde ett egna hem åt sig och familjen 1923. Morfar var med och startade idrottsföreningen och var om jag inte minns fel dess förste ordförande ett antal år.

"Gröningen" som omnämns var vår idrottsliga lekplats på 50-talet. Då omgjord till parkområde och tydligen skyltad med "bollsparkning förbjuden", nåt som vi grabbar på "Eskil" högaktningsfullt ignorerade. Klädespersedlar som målstolpar och så körde vi igång. Var utan att skryta en av dom mer tongivande men detta var innan puberteten drog iväg förutsättningarna åt olika håll.

Ibland cyklade vi ner till "Harlyckan", Eskilminnes hemmaplan i modern tid där också matcher spelades i division fyra. Kl. 10:00 på söndagar, en ovanlig starttid men HIF hade match på Olympia 13:30 och inget skulle krocka. Skall bli spännande att följa uppgörelsen på söndag, blir nog en tuff uppgift. Skåningar och speciellt helsingborgare är inte lätta att tas med...