Vanligaste frågan de senaste veckorna; tror du att ÖFK går upp i Allsvenskan?

Jajamänsan!

Efter 1-0-vinsten i Örebro i kväll säger jag naturligtvis;

Jajamänsan!

De tre poängen på Behrn arena (första sedan 2016) var extremt viktiga för att haka på i tätstriden samtidigt som osedvanligt många av övriga matcher (under rätt lång tid...) gett resultat som gynnat ÖFK. Norrköping har stuckit ifrån längst fram, tio pinnar före Varberg, Falkenberg och ÖFK - alla på 38 poäng. Och luckan till närmaste jagande är ungefär densamma som för fyra omgångar sedan.

***

Insatsen mot Örebro var väl som det sett ut de senaste veckorna. Stabilt, absolut, men med mindre bollinnehav och lite för temposvagt för att kunna skapa speciellt mycket som hotade hemmalaget. Dessbättre fick man hjälp med segermålet den här gången.

Men skitsamma; tre poäng var det viktiga och man bjöd sannerligen inte på någonting i eget försvarsområde. Ett nyladdat hemmalag (med sommarvärvningar som Erdal Rakip, Chovanie Amatkarijo, Ragmus Wiedesheim-Paul och Jetmir Haliti) i desperat försök att ta sig bort från jumboträsket sköt inte ett enda skott (enligt matchrapporten) som träffade ÖFK-buren.

Bättre betyg kan man inte ge till ÖFK:s försvarsarbete, rena betongen!

***

När vi gick in i den sista tredjedelen av serien skrev jag att ÖFK:s nyckelmatcher för att haka på i tätracet skulle bli bortamatcherna mot Landskrona och Örebro.

De är nu avklarade och gav fyra poäng i utdelning - mer än godkänt!

1-1 i Värnamo var också bra medan 0-0 hemma mot Ljungskile, trots stor dominans; var en missräkning.

Åtta omgångar kvar och ÖFK spelar fem av matcherna hemma på Jämtkraft arena. Ett formlöst Brage (som sparkade sin tränare under måndagen) kommer hit på torsdag, ett lika formlöst Helsingborg (också med ny tränare...) kommer på måndag.

Jag ska inte säga för mycket men alla känner till ÖFK:s styrka i hemmaborgen.

Satan så spännande vecka!

***

Men, jag skulle gärna vilja se en liten formförbättring på några fötter för att jag ska känna mig trygg att det här slutar riktigt bra;

# Amar Begic är långt ifrån det han visade första halvan av serien (han var ju den stora överraskningen för oss som inte visste), tajmingen sitter inte som den ska och han försvinner långa stunder ur matcherna. Här är det något som skaver.

# Och för Emil Özkan är det dags att börja spela seniorfotboll på riktigt, verktygslåda har han så det räcker och blir över. Andra halvlek i kväll (drygt 20 minuter) var förfärlig, lite mer energi måste man kunna kräva.

Kvartetten på centrala mitten (Begic, Edwards, Marklund och Özkan), ett bra målvaktsspel och en stabil backlinje, funkar dom delarna så kommer poängen att ramla in på ett eller annat sätt. Men Edwards och Marklund kan inte stå för hela kreativiteten, Begic & Özkan måste upp på hästen igen!

***

Satan så bra Sunday Anyanwu var även denna gång. Vilken jäkla krigare!

***

Jag har gnällt på Daniel Miljanovic alla misslyckade inläggsförsök under sommaren, stundtals har jag funderat på om hans högerfot är lobotomerad. I Örebro fick han sin revansch;

# Perfekt inspel till Mario Palomino Delgado i första halvlek (språngnick strax utanför).

# Lika perfekt inspel när ÖSK-backen Max Watson styrde in bollen i egen bur och skickade tre poäng med bussen till Östersund.

Så ska det se ut; inspel med fart mellan hemjagande backlinje och målvakt är ett helvete att försvara sig emot. (Och strunta i det där extra tillslaget innan bollen spelas in, tack - det är att allmänt råd till alla kantspelare)

Dessutom gjorde Miljanovic ett bra jobb mot en mycket svår motståndare (Ahmed Yasin)!

***

Rasmus Forsell behövde bara göra en avancerad räddning den här kvällen (utsträckta vänsterarmen när Wiedesheim-Paul snubblade sig fram i slutet och sköt från svår vinkel). Men som han ägde straffområdet!

***

Jag gillade verkligen inte när tränaren Nemanja Miljanovic plockade Curtis Edwards av banan 20 minuter före slutet. Bra fotbollsspelare ska spela hela matchen!

***

Begic och Hugo Azzi drog på sig två huvudlösa varningar. För Azzi var det hans sjätte och han tvingas nu vila mot Brage.

***

Vilken höst vi kan få - och då tänker jag inte på vädret. Nu laddar vi om till torsdag, alla till Jämtkraft arena!

Jag har funderat en del över varför ÖFK i de senaste seriematcherna gör så få mål. ( I svenska cup matchen mot Arlanda gjordes det däremot två mål. Båda var dock mål efter straffsparkar. Inga spelmål alltså.) I de fyra senaste seriematcherna har ÖFK totalt åstadkommit 3 mål i tre av dessa fyra matcher. Visserligen har det ändå inneburet totalt åtta poäng i dessa fyra matcher. I de fyra matcherna före de senaste fyra gjorde ÖFK 6 mål, och fick med det ihop sju poäng. Logiken blir då lite märklig. Man skulle tro att det inte spelar någon roll för poängens skull med hur många mål man gör.

För att vinna matcher måste man minst göra ett mål mer än motståndarna. Det är ett axiom. Alltså räcker det att göra ett enda mål om motståndarna inte gör något mål. Så har också de fyra senaste seriematcherna utvecklat sig. Med två 1-0 segrar och två oavgjorda. (1-1 och 0-0). Jag tror dock inte att detta är en medveten taktik. Bollinnehavet i matcherna tyder nämligen på annat. Visserligen sa Graham Potter att om ”vi” har bollen så kan inte motståndarna göra mål. Trots det så inbillar jag mig att syftet i nuläget av att äga boll är offensivt och inte defensivt.

Tittar man i statstiken från de senaste åtta matcherna vinner ÖFK i stort sett allt, ( bortsett från matchen mot IFK Norrköping), vad avser bollinnehav och skottstatistik, men spelar ändå tre oavgjorda, (2-2, 1-1 och 0-0). Varför vinner man då inte dessa matcher?

Svaren på denna fråga och varför det i nuläget görs så få mål står säkert att finna i skottstatistiken. Dels att det skjuts för litet, dels att kvaliteten i avsluten brister.

Det enklaste sättet att öka något är oftast att öka volymen. Det vill säga att skjuta mer. Att förbättra kvaliteten i avsluten kan vara knepigare. Det handlar om både spel- och målsinne hos den enskilde spelaren. Med andra ord talang. Något man har i någon grad eller inte alls. Mycket svårare att träna upp jämfört med att träna skott från alla möjliga lägen och situationer. Utöver detta kan tränaren instruera spelarna hur de skall agera när någon i laget skjuter, slår hörnor, inlägg, frisparkar och långa inkast. Det senare sker säkert i någon mån, men jag saknar bland annat spelare som rusar på eventuella målvaktsreturer.

Jag hoppas att tränarna löser denna Gordiska knut och jag hoppas på ett framtida sprudlande målskytte.

Helgen för Östersunds FK var inte bara bra - den var fantastisk!

# Hemma mot Gif Sundsvall, det ÄR ett derby med mycket prestige, visade laget fortsatt fin sommarform inför årets bästa publiksiffra och 1-0 var givetvis i underkant sett till prestationen även om antalet skarpa målchanser inte var så många som kunde ha önskats.

# Samtidigt spelade Falkenberg och Nordic United, två av konkurrenterna i tätstriden, 1-1 (det gillas, kryss är alltid förlorade poäng) och serietvåan Varberg stod på öronen (0-1) hemma på Påskbergsvallen när Sandviken kom på besök.

***

Som ni förstår rullade bollen ÖFK:s väg på ett osedvanlig bra sätt den här gången, de i stunden svåraste konkurrenterna tappade värdefulla poäng samtidigt som man själva spelade sina kort på bästa möjliga sätt. De här resultaten betyder att hastigt, och mycket lustigt, en kvartett gick loss i kampen om allsvenska platserna (två direktkvalificerande, två i play off) när tolv omgångar återstår; IFK Norrköping (38 poäng), Varbergs Bois (33), Falkenbergs FF (32) och Östersunds FK (32).

Luckan till närmast jagande Sandviken IF, Landskrona Bois och Nordic United (alla med 28 poäng) är nu fyra poäng. Och fyra poäng är trots allt fyra poäng, de måste hämtas in och det är inte helt enkelt i en serie där alla slår alla eller väldigt gärna delar på poängen.

I sanning ett mycket intressant läge!

***

För inblandade klubbar, ledare och spelare betyder det här naturligtvis ett skvatt, här är det alltid och bara "en match i taget" som gäller (du får aldrig något annat svar...). Men för oss som står bredvid är det tillåtet av tänka fritt!

***

Tidigt i morse gästade jag Radio Jämtlands studio för att prata ÖFK och fick då avslutningsvis frågan hur stor chans jag trodde det var att ÖFK landar på en av de fyra första platserna.

Jag måste medge att jag inte ens funderat på frågan men klämde i med "80 procent".

Och varför inte? Laget har ett bra grundspel med många ytterst boll- och passningsskickliga spelare, har förstärkt i båda straffområdena (målvakten Rasmus Forsell och "bulldozern" Jabir Ali) och är dessutom ett urstarkt hemmalag (bäst i serien just nu, 20 poäng på nio matcher)

Som jag skrev i en krönika före fredagskvällens derby; ÖFK är rustat för tätstriden!

Man måste ju tro på det man ser!

Jag har också anledning att förmoda att de drygt 4.000 som hade letat sig till Jämtkraft arena och fick gotta sig över ytterligare en bra insats vandrade hemåt i den soliga fredagskvällen med samma känsla.

***

32 poäng på 18 matcher pekar i alla fall mot nytt poängrekord för den här ÖFK-perioden i Superettan. Säsongen 2022 tog man 31 (14:e plats), 2023 blev det 42 poäng (femma!), 2024 32 (14:e) och förra året 36 poäng med en tolfteplats.

Men till säsongen 2015 när klubben tog steget upp i Allsvenskan med en andraplats och 62 poäng kan man bara hoppas men inte tro på...?

***

Tolv omgångar återstår alltså, sex hemmamatcher, sex på bortamark med den närmaste på söndag i Värnamo. Motståndare som återstår på hemmaplan är Ljungskile, Brage, Helsingborg. Varberg, Nordic United samt avslutningen mot Oddevold den 7 november.

Jag tror att samtliga reser till Östersund med största respekt!

Men för ÖFK gäller det att även prestera på bortaplan - tolv poäng på nio matcher så här långt. Det bli 1,33 poäng i snitt, en siffra som gärna får förbättras i de sex försök som återstår.

Nyckelmatcherna, som jag ser det, kommer i närmaste månadsskifte - Landskrona den 29 augusti och Örebro den 7 september. Tuffa bortamatcher som väldigt gärna får ge lite i utdelning!

Noterbart; Varberg (en av ÖFK:s utmanare) har bara fem hemmamatcher kvar, sju spelas borta varav en i Östersund.

***

En annan sak som talar för ÖFK; när vi nu är framme vid den sista tredjedelen av serien så finns alla spelare tillgängliga - inga skador kända (om det nu gick bra med Dennis Widgrens smalben?) och inga avstängningar. Jag har varit med länge i den här branschen men kan inte påminna mig om något liknande, så här långt in på säsongen. Full trupp - det kan också vara en eller annan poäng när vi summerar i november!

***

Avstängningshot hänger närmast över tre i backlinjen; varken Daniel Miljanovic, Sunday Anyanwu eller Hugo Assi tål ett gult kort.

***

Jag tror också att ÖFK har en joker att kasta in i slutstriden. Gustav Odenlind, skadad sedan han kom för snart två år sedan, närmar sig matchform i rask takt. Det pratas mycket gott om den 22-årige Täbytalangen, bland annat är han en utmärkt dribbler. Att utmana och slå sin motståndare är en egenskap som inte varit speciellt utmärkande så här långt i årets ÖFK-spel, här har man främst manövrerat sig fram med hårt jobb och listigt passningsspel.

Odenlinds teknik kan bli ett vapen, exempelvis om man behöver förändra matchbilden. Jag vill i alla fall se den!

***

Till sist, ytterligare en sak som spred lite glädje i delar av ÖFK-truppen; en handfull spelare besökte i lördags Östersundstravet i samband med bland annat Jämtlands Stora Pris och fick hjälp av en framgångsrik travprofil att komponera ett V85-system. Det blev vinst även där, 89.000 kronor att fördela på sju händer!

Bäst den här kvällen: De tre poängen!

Näst bäst: Publiksiffran förstås. 4.116 på plats när 7 augusti kändes som 23 oktober. Brrrrrrr!

***

ÖFK fortsätter att hålla kontakten med Superettans tätskikt efter 1-0 i det prestigeladdade derbyt mot Gif Sundsvall. Segern bärgades på ungefär samma sätt som i tidigare matcher på Jämtkraft arena den här sommaren. Ett bolltryggt hemmalag passade runt ett bortalag som väldigt sällan fick något grepp om matchbilden. Det var ÖFK som direkt tog kommandot medan Sundsvall fick inrikta sig på omställningar.

Alltså en tämligen förväntad matchbild när ett topplag i medvind ställs mot ett bottenlag i motvind.

Dock; matchen levde trots allt ända fram till slutsignalen när ÖFK drog åt handbromsen efter en rivig inledning och en 1-0-ledning är inte mycket att leva på, det vet alla som varit en del av fotbollen.

Tryggt och säkert och en hel del finess, absolut - det är närmast en garanti av ÖFK #2026. Men den här fredagskvällen var tempot lite för dåligt och spelet i djupled inte mycket att skriva hem om - åtminstone i min smak.

***

Avgörandet tål dock att berättas;

# Mitten av första ronden, Simon Marklund sliter sig loss ute till höger, trycker in bollen framför Sundsvalls mål där Jabir Abdihakim Ali vinner duellen med Lucas Forsberg och sätter bollen i nät, otagbart för Gif-målvakten Jonas Olsson.

Som hämtat ur instruktionsboken!

Det här är en väg som ÖFK ofta söker för att komma till avslut. Och nu har man en spets som kan vinna dom duellerna. Det är så här som Jabir Ali kommer att göra sin mål (men det skrev jag ju redan i går...) och vara till stor nytta för ÖFK (samt givetvis att han håller en hel backlinje sysselsatt som bollmottagare, det skrev jag också i går...).

***

ÖFK-tränaren Nemanja Miljanovic valde att spela vidare med samma startelva som körde över Öster i lördags. Det var både bra och riktigt, även om hyllade Abodi Qasem var tillbaka efter sin avstängning men nu fick tillbringa större delen av matchtiden på bänken. Miljanovic har faktiskt hela sin trupp att tillgå (jo, jag räknar med att Dennis Widgrens skada inte är så illa som det såg ut när han tvingades lämna planen i matchens slutskede. Smällen tog tydligen på smalbenet, det kan göra jäkligt ont men är sällan något allvarligt) när vi snart är framme vid den sista tredjedelen av serien och allting ställs på sin spets.

Vilken lyx!

Dessutom gillar jag att Miljanovic på senare tid varit återhållsam med bytena. Mot Öster gjorde han bara ett (kanske hjälpt av det 20 minuter långa åskuppehållet där spelarna fick en gratischans till återhämtning) och ikväll blev det tre, dock utan att rubba organisationen.

I framgång är det lätt att ta dom bra besluten!

***

Sunday Anyanwu är verkligen en spelare som är lätt att tycka om, det finns sån optimism i hans spel. Det är sällan man ser en mittback som tar så många offensiva brytningar (kliver framför sin motståndare) och gör det så lyckosamt. Jag vet, det är ett riskabelt sätt att försvara sig. Men när tajmingen sitter, som mot Sundsvall, är det ett framgångsrikt recept!

***

När alla lag har spelat nio hemmamatcher är ÖFK seriens bästa hemmalag med 20 inspelade poäng på Jämtkraft arena. Bra nästan varje gång blir det betyget, bara insatsen mot IFK Norrköping skaver. Men å andra sidan är väl klassiska IFK seriens bästa lag?

***

För Gif Sundsvall är läget beckmörkt efter sjunde raka förlusten och jumboplatsen ser ut att vara mer eller mindre cementerad. Och ärligt talat; även om kvällens insats var några nummer bättre jämfört med helgens kölhalning i Sandviken (0-5), man hade ju ett par riktigt bra möjligheter i den första halvleken, så vet jag inte riktigt hur det ska gå till för klättra i tabellen. Den här Gif-upplagan saknar spetskompetens i alla lagdelar, det finns ju ingenting att bygga ett lspel på. Tyvärr, här har föreningen gått vilse och jag vill påstå att ökenvandringen startade flera år tillbaka i tiden.

Det var länge sedan jag såg ett Gif Sundsvall som var bra.

***

Men å andra sidan; deras hang arounds på ståplats är ju ännu sämre. Vilket jävla säckgäng!

Det är sällan jag blir så glad som i lördags när ÖFK besegrade Öster med 1-0.

Det är möjligt att jag är synnerligen lättroad ... men prestationen var utmärkt från start till mål, det är inte ofta under de senaste åren som ÖFK varit bra i 90 minuter. Och Emil Özkans segermål på stopptid var frukten av det jobbet.

Min fotbollshjärna gillade helt enkelt vad den uppfattade den här eftermiddagen., så här vill jag se ÖFK spela. Öster hade inte en chans även om man var nära att gneta till sig en poäng.

Tack för årets bästa insats!

***

Jag har vid några tillfällen den här sommaren försökt berätta vad som är ÖFK:s styrka; det oerhört arbetsvilliga, rörliga, kreativa och passningssäkra centrala mittfältet (Begic, Edwards, Özkan och Marklund) som driver spelet och dessutom producerar massor med mål och poäng stöttat bakifrån med en stabil trebackslinje, även där med fina passningsfötter samt löpstarka och arbetsvilliga kantspelare. (Adjoumani & Miljanovic).Tillsammans har det här räckt långt för att dominera fotbollsmatcher, inte minst i hemmaborgen. Vid vinst i fredagskvällens derby mot Gif Sundsvall är ÖFK efter 18 spelade omgångar Superettans bästa hemmalag (20 poäng på nio hemmamatcher)!

***

Det har också funnits svagheter att belysa;

# Målvaktsspelet har bitvis varit, om inte svagt så i alla fall osäkert. Melker Uppenberg har inte gett mig känslan att vara en matchvinnare. Stoppa bollar kan han men spelet med fötterna är för dåligt, när insparkar hamnar på läktaren flera gånger i rad får jag ont i magen. Lägg därtill att utrusningarna alltför ofta varit illa avvägda.

# Inspelen från kanterna har genomgående varit utan adress. Visst, Miljanovic och Adjoumani toppar (tillsammans med Marklund) assistligan men hur många chanser har dom inte haft? Här pratar vi om tonvis där lovande anfallsförsök placerats på sophögen!

# Forwardsinsatserna, oavsett vem som haft spetsrollen, har varit direkt undermåliga.

***

Men, och här måste jag ge sportchefen Stefan Lundin (som jag vid flera tillfällen genom åren kritiserat för att ha skjutit bom med många av sina rekryteringar) beröm. Målvakten Rasmus Forsell och forwarden Jabir Abdihakim Ali är i mina ögon klockrena investeringar för att ge ÖFK chansen att konkurrera om en allsvensk plats.

Forsells målvaktsspel gav ny stadga åt försvarsspelet redan i första framträdandet (även om han var relativt sysslolös i lördags), det lyste klass om insatsen och Jabir Ali kommer med sin tyngd att sysselsätta en hel backlinje när han har dagen. Och trots att han redan hunnit fumla bort en handfull hundraprocentiga målchanser är jag övertygad om att han kommer att snubbla in tillräckligt många bollar för att vi ska bli nöjda när vi gör bokslut i höst!

***

Som jag ser det har ÖFK i dag ett ytterst välkomponerat lag som måste ha alla möjligheter att haka på i striden om de allra finaste placeringarna. Hösten blir spännande!

***

En given del i att säsongen så här långt har varit framgångsrik är en klok matchning av tränaren Nemanja Miljanovic. Han såg tidigt vad som fungerade och har sedan varit ytterst konsekvent samtidigt som han haft turen att se truppen klara sig från skador och avstängningar i någon större omfattning. Och så länge poängen trillar in i strid ström kan ingen klandra ÖFK-tränaren, det är bara att köra vidare på samma spår!

Visst, det finns en risk att en del av spelargruppen blir omatchad men det är en risk man måste ta för att nå ett bra slutresultat!

***

Vid fredagskvällens avspark på Jämtkraft arena är det topp och botten som ställs mot varandra. Samtidigt som ÖFK-tåget rusar fram, till synes i full harmoni, i tätstriden ligger Sundsvall dyngsist efter en säsong med bara trassel där motgång på motgång staplats på hög..

I en enskild drabbning behöver det inte betyda ett smack.

Men vad jag sett av ÖFK på hemmaplan den här sommaren har jag stor tilltro på en bra prestation även den här gången. Det är bara att stampa plattan i mattan redan från start!