ÖFK vände halvtidsunderläge 1-2 till seger med 3-2 när Örebro SK kom på besök. Det var då för väl att hemmalaget kunde ro hem de tre poängen, allt annat hade varit rena rånet.

ÖFK var överlägsna sina motståndare. Den här gången också.

De hittills avverkade fem hemmamatcherna har alla sett ungefär likadana ut. Hemmalaget har med ett väloljat passningsspel, såväl snabbt, fyndigt som varierat, försatt sina motståndare i kraftig brygga under stora delar av speltiden och det har gett tre segrar och två kryss, 11 poäng.

Det borde ha varit 15!

***

Tio omgångar, en tredjedel av serien, kan summeras och ÖFK ligger på femteplats med häng på de allra främsta och den tes som jag framförde i en krönika för några veckor sedan består; det här kan bli riktigt bra innan det är över.

På Jämtkraft arena har man varit fullständigt dominanta (med undantag för några små svackor här och där men det må vara tillåtet), jag tror inte att många lag i den här serien ser fram mot att resa till Östersund. Bortaspelet har varit mindre framgångsrikt. Elva poäng hemma och sex borta ger 17, sett till prestationen kunde det mycket väl varit några till!

***

ÖFK:s spel bygger på att många av spelarna är oerhört passningsskickliga. Backlinjen, från starten av serien, Ali Suljic, Sunday Anyanwo och Dennis Widgren har alla fina fötter och det har även Hugo Azzi och Abdoi Qasem visat sig ha när de fått chansen de senaste veckorna.

En försvarslinje utan klumpfot, det har inte många lag i serien - förmodligen inget!

***

På mitten blir det ännu bättre; kvartetten Curtis Edwards, Simon Marklund, Amar Begic och Emil Özkan trollar bort sina motståndare efter behag i match efter match. ÖFK:s centrala mittfält är bäst i serien. Dessutom jobbar dom stenhårt - och så gör dom mål!

Edwards fyra, Marklund fyra, Begic fyra - det är tolv av 18. Men det var inte alldeles lätt att räkna ut innan serien drog igång, inte desto mindre glädjande. Jag trodde, med den svaga forwardsbesättningen, att målskyttet skulle bli ÖFK:s stora bekymmer den här sommaren.

Där hade jag helt fel.

***

Som jag skrev för några veckor sedan; Curtis Edwards och Simon Marklund ihop kan bara bli bra.

Och Amer Begic är årets fynd!

***

Efter de inledande omgångarna var jag tveksam till kantspelet. Det har blivit bättre. Både Daniel Miljanovic och Yannick Adjoumani börjar hitta sina roller och inspelen har blivit bättre. De toppar också assistligan, det ska noteras. Och med Azzi på planen har det blivit ytterligare spets på inläggen från vänster.

***

Det finns dock saker som oroar;

# Målvaktsspelet är mycket svajigare än jag förväntat mig. Melker Uppenberg, tydlig förstamålvakt så här långt, kommer snett i sina utrusningar alldeles för ofta. Tre mål får han ta på sig så här långt och hur han kunde hamna så fel som vid Örebros 2-1-mål strax före pausvilan begriper jag bara inte. Dessutom har han dålig ordning på sin passningsfot (bollen hamnar på läktaren alldeles för ofta) och hans ständiga sölande går mig på nerverna. Sätt fart på bollen!

# Anfallsspelet är lika svagt som jag förutspådde. Stensrud, Navassardian och Delgado håller inte måttet och här har sportchefen Stefan Lundin ett jobb att göra den närmaste tiden. Trion har fått till fyra mål tillsammans, två vardera på Stensrud och Navassardian - alla i samma match (Brage borta, seger 4-2).

I nio av de tio matcherna har forwards gått mållösa av plan, fem på Jämtkraft trots kraftig dominans. Det är dessvärre siffror som talar för sig själv.

***

Jag tycker att nye tränaren Nemanja Miljanovic gjort ett strålande jobb så här långt. Han fick snabbt ihop gruppen och hittade ett spel som passade. Jag tror att de flesta som gillar ÖFK också gillar det spel som presterats! Och poängen, naturligtvis.

***

...men det finns saker som kan kritiseras;

# Jag förstår att Miljanovic efter Bragematchen inte kunde motstå frestelsen att spela med två renodlade forwards (på bekostnad av Emil Özkan) tillsammans i matcherna mot Sandviken och Oddevold. Det gick naturligtvis inte. Det framgångsrika passningsspelet "dog" den sista tredjedelen. Mot Örebro var det en forward (Delgado) och Özkan tillbaka och ÖFK kom mycket närmare och oftare motståndarmålet!

# Jag har allergi mot alla byten i slutet av matcherna. Miljanovic vill också han gärna fingra lite för mycket i uppställningen och resultatet blir ofta detsamma - organisationen faller samman.

***

Apropå ingenting och utan att behöva tänka på plånboken så har jag en forwardslösning; I Kalmar går Malcolm Stolt omkring och skrotar utan att få speltid. Stolt skadade sig under försäsongen och har ännu inte hamnat i laguppställningen.

Ett lån skulle sitta fint för alla parter - Stolt, Kalmar FF och ÖFK!

Som jag ser det passar Malcolm Stolt alldeles utmärkt i ÖFK #2026 - en vass straffområdesspelare som med det här spelet skulle göra minst tio mål. Dessutom är han en alldeles utmärkt presspelare - en av de bästa i klubben efter "storhetstiden". Och ÖFK:s redan nu i långa stunder fina presspel skulle bli ännu tyngre!

***

Vad händer med Ali Suljic?

Lagkaptenen, som varit en bärande pjäs under lång tid, har efter avstängningen (tre matcher) inte fått någon speltid. På bänken i två matcher, "sjuk" i den tredje.

Här är det läge för ÖFK att tala klartext. Den här typen av ärenden har annars en tendens att kunna sprida oro i hela organisationen - inte minst om det kommer förluster.

Ingen kan påstå att Suljic hålls utanför startelvan av "konkurrensskäl"!

***

Till sist; det är svårt att locka massorna till Jämtkraft arena. Det blev knappt 2.000 även den här gången. Bra spel, intressant läge i tabellen, sen starttid och härlig sommarvärme borde kunna locka betydligt fler.

Några fina dagar för ÖFK för tillfället; efter mersmakande 3-2 mot IFK Värnamo kom en ännu bättre prestation i lördags (2-2 mot Falkenberg) som ikväll följdes upp med en blytung trepoängare i Borlänge (4-2 mot Brage) där prestationen visserligen inte var femstjärnig men seger på bortamark är alltid mumma i de här sammanhangen, vi fick en dessutom del svar som vi väntat på och så vet vi nu att blixten faktiskt kan slå ned två gånger på samma plats...

***
Jag gillade verkligen spelet mot Falkenberg i lördags. Första halvan och 3-0 mot Värnamo helgen innan har blivit ett riktmärke för många ÖFK-vänner. Men jag hävdar att stora delar av matchen mot Falkenberg var ännu bättre och det var bara en ren stöld när de gul/vita kunde resa hem till staden vid havet med ett oavgjort resultat.

***
Jag fick samtidigt min tes om ÖFK:s lagbygge (se krönikan i fredags) verifierad; här finns en stabil backlinje med passningsskickliga fötter och ett centralt mittfält med ännu fler fina fötter, stor löpvilja och vassa fotbollshjärnor. Lägg därtill att kantspelarna Miljanovic och Adjoumani hade årets bästa dag på jobbet.
Det var långa bollar och det var korta bollar, i djupled och i sidled, stor rörelse och inget onödigt kladdande på bollen. Gästerna från västkusten var under långa stunder satt under hård press och vid tappat boll var hemmalagets återerövring snabb och brutal.
Kort sagt; det var fotboll som är lätt att gilla.

***
Om jag får gissa; var det inte så här som Kiarash Livani sa att ÖFK skulle spela förra året men vi aldrig fick se, Livani hade varken kunskap eller material och hela projektet var ytterst nära att haverera?

***
Det var egentligen bara en sak som fattades i lördags för att jag skulle ha varit riktigt nöjd: Slutprodukten.
ÖFK förtjänade verkligen mer än 2-2 och en poäng, mycket mer!

***
Det går ju inte att lämna mötet mot Falkenberg utan att kommentera målvaktsinsatserna, det var ju till slut allting kom att handla om. Melker Uppenberg i hemmaburen och Anton Andersson hade verkligen inte sin bästa dag. Fyra mål, fyra tabbar = sämsta målvaktsspelet på Jämtkraft arena sedan invigningen för snart 20 år sedan.
Jag har aldrig sett något liknande på den här nivån tidigare och, jag lovar, jag har sett det mesta!

***
Insatsen mot Brage i kväll var långt ifrån lika iögonfallande som den mot Falkenberg; visst gjordes försök men finishen i passningsspelet var långt ifrån lördagens, alltför ofta valde man att spela den långa bollen över mittfältet och då var man chanslös att skapa tryck på hemmalaget.
Det blev lite väl mycket ge och ta, åtminstone för min smak.

***
Men skitsamma; att åka hem från Borlänge med 4-2 och tre poäng är trots allt det viktigaste och det kommer nya matcher (redan på söndag hemma mot Sandviken).
Och här finns andra saker att lyfta fram och som betyder väl så mycket för laget. Sånt som ger syre i hela föreningen.
I första hand och allra viktigast:
# Abel Stensrud knäckte målkoden; 1-0 på nick från nära håll, 2-0 på målvaktsretur - också från nära håll.
# Edgar Navassardian knäckte också målkoden: 3-2 när han stack fram foten på en misslyckad bakåtpassning och 4-2 när han på övertid frispelades av Luka Bozickovic och tryckte in bollen i burhörnan.

***
Det här är två spelare som inte övertygat mig om sin storhet, faktiskt långt därifrån, och jag såg det verkligen inte komma att duon skulle smälla in fyra bollar tillsammans i en och samma match (Navassardian avlöste Stensrud i 75:e matchminuten), fyra riktiga måltjuvsfullträffar
Man skulle kunna påstå att här slog blixten ned två gånger på samma ställe...
Och när isen väl är bruten brukar det faktiskt komma mera!

***
Kul också att några andra av dom nya bidrog till målen:
# Nye fransmannen Hugo Azzi slog inlägget som Stensrud nickade in ettan på.
# Emil Özkan sköt det skott som hemmamålvakten Viktor Frodig lämnade retur på och där Stensrud forcerade in tvåan.
# Luka Bozickovic snodde den boll som han sedan severade Navassardian när slutresultatet spikades.

***
Tre omgångar och ÖFK har spelat in sju poäng med avstängde Ali Suljic utanför laget. På söndag är Suljic tillbaka centralt i trebackslinjen (jag kan inte tänka mig annat). I övrigt tror jag inte på några större förändringar, startelvan håller för ytterligare en prövning! Men onekligen spetsas konkurrensen av en seger som den i kväll.

***
Till sist; jag har svårt att släppa de "förlorade" poängen mot Falkenberg. Om inte hade ÖFK varit tvåa (minst) i tabellen - på allsvensk plats. Tanken svindlar - men vi är med i matchen!

Det finns anledning att känna en viss optimism

Fågel eller fisk?
Den frågan har man varit tvungen att ställa inför rätt många säsonger nu och svaret har alldeles för ofta blivit fisk.
Som ÖFK-vän, och men framförallt för idrotten i länet, har man blivit luttrad. Man vill ju så gärna att vi ska ha minst en fot i elitfotbollen (helst två naturligtvis), det betyder så mycket för så många.
Men nu, efter en stark insats i cupspelet och en lovande öppning på seriespelet, vågar jag tro på något mera. Jag känner faktiskt en försiktig optimism och hoppas att den känslan förstärks ytterligare efter lördagsmötet med serieledande Falkenberg.
Så här ser jag på ÖFK #2026 när vi kommit till omgång 6 i Superettan, styrkor & svagheter.

***
Sedan Stefan Lundin tog över ansvaret som sportchef i klubben har ungefär 50 spelare kommit och 50 har försvunnit, tio per år. Ett antal tränare har också hunnit passera revy.
Samma lika den här säsongen. Ett dussintal nya spelare och en ny tränare, Nemanja Miljanovic. Men en viktig skillnad; Miljanovic har haft några av de nya i tidigare klubbar, han visste vad han ville ha och vet vad han har att jobba med.
Och det har märkts. I cup och serie har startelvan varit tämligen statisk, Miljanovic har bjudit på få överraskningar.

***
Men truppbygget är obalanserat, här finns en överkapacitet på mittfältet (många riskerar att få minimalt med speltid) medan bristen på dugliga forwards är alarmerande!

***
På plussidan;
# Målvakterna Melker Uppenberg och Tyree Griffiths håller för Superettan, de gör sitt jobb men utan att briljera. Skulle det skita sig som förra året (ÖFK använde sex målvakter, svenskt rekord för elitfotboll) finns målvaktstränaren Arnold Origi att kasta in.
# Trebackslinjen med Sunday Anyanwu, Ali Suljic och hemvändande Dennis Widgren är betongstark. Det är inte många gånger de har sviktat så här långt. Dessutom är de utrustade med fina passningsfötter vilket inte är alldeles givet bland mittbackar. Närmast att ersätta vid skador eller avstängningar är väl fransmannen Hugo Azzi, det lilla jag hunnit se av honom lovar onekligen mer.
# Centralt på mitten är man bäst i serien, det är absolut plusplus. Inget lag kan matcha kvartetten Amar Begic, Curtis Edwards, Emil Özkan och Simon Marklund - förutom en stor arbetskapacitet finns här både huvud och begåvade fötter. ÖFK:s 2-0-mål senast mot IFK Värnamo är ett lysande exempel på vad det här gänget kan åstadkomma tillsammans; Özkan till Edwards som överraskande spelar rakt igenom försvarslinjen till Marklund som serverar Begic, ett-två-tre-fyra och så smäller det rakt upp i krysset.
Godis för en fotbollsälskare!
Curtis Edwards i kombo med Simon Marklund kan bara bli bra, Amar Begic (lagspelare personifierad) är ett fynd och Emil Özkan behöver bara komma ihåg att jobba vidare när han levererat första insatsen för att ta ytterligare ett steg i sin utveckling.

***
På minussidan;
# Kantspelet har inte imponerat så här långt. Yannick Adjoumani, som ju är något av en publikfavorit, borde få ut mer av all den yta han erbjuds att operera på, det finns liksom ingen stadga i hans spel och jag upplever att utvecklingen har stannat av. Jag tror att han behöver tydligare instruktioner i den här något nya rollen han fått. På andra sidan jobbar Daniel Miljanovic (tränarsonen) hårt men saknar spets, åtminstone så här långt. Precis som för "Adjou" har han ofta mycket plats i offensiven utan att få till något som hotar. Alldeles för många kantspelare tar en touch för mycket innan bollen spelas in och då fastnar den på första försvararen, Miljanovic är en av dem.
# Men framförallt, på forwardssidan är det svagt för att vara på den här nivån. Abel Stensrud har abonnerat på platsen så här långt. Norrmannen springer mycket, det ser bra ut, men kommer sällan (Värnamomatchen undantagen) till avslut. Och kommer han till skott så prickar han målvakten. Rakt på, varje gång - och med knallpulver i skottfoten.
Problemet?
Det finns just nu inget alternativ till Stensrud! Hoppet står möjligen till Gustav Odenlind som är på väg tillbaka efter sin långa skadefrånvaro. Vi vet bara att det är ett löfte som inte fått chansen att visa vad han kan. Men oavsett, här måste Stefan Lundin satsa allt krut under sommarfönstret.
En forward i den här rollen måste producera 10 mål, helst några fler. Det är närmast ett krav.

***
Bästa insatserna så här långt; Försvarsmässigt mot allsvenskt motstånd i cupen, stark premiärvinst på bortaplan (Varberg) i premiären, stabil första halvlek borta mot Öster men framförallt den första halvan mot IFK Värnamo (3-0 i halvtid) förra helgen. Det spelet gladde många, även mig.
Sämst; stundtals blir det väldigt stirrigt i försvarsspelet då det höga presspelet går tokfel (som mot Värnamo efter pausvilan). Här efterlyser jag en plan B (ett samlat försvar som börjar jobba vid mittlinjen).
Men det borde väl inte vara så svårt att fixa?

***
Kul serie så här långt. Alla slår alla och klassiska IFK Norrköping, som rivstartade med en 6-0-seger, är några matcher senare inblandad i bottenstriden. Här går det ju inte att räkna på någonting och det ger mig ytterligare en anledning att känna en viss optimism för ÖFK:s del.
Men då måste man sköta korten väl, helst redan mot Falkenberg.

Jag tycker att ÖFK startade matchen mot Norrby riktigt bra, och man dominerade över hela planen. Det kändes stabilt och målet kom väldigt rimligt efter fint agerande från Miljanovic ovh Marklund. Bollen placerades snyggt vid bortre stolpen.

Spelet höll i sig i stor del av första halvlek, men samtidigt som Norrby blev morskare så tappade ÖFK kraft, både som lag och individuellt. Man tappade en hel del bollar, löpningarna utan boll blev färre och mindre genomtänkta. Och dessutom släpptes Norrbyspelarnas passningar alltför enkelt förbi ÖFK:arna. Jag är lite rädd för att en överdriven självsäkerhet infann sig, och spelarna räknade med att kamma hem en tämligen bekväm seger. Några sådana finns inte för årets ÖFK än så länge, vilket jag hoppas att man framåt inser. Alla matcher kommer att kräva hårt jobb och smidigt samarbete.

Nästan alla spelare gjorde sig skyldiga till någon eller några enkla missar, lite bekvämt agerande ibland och en bristande uppmärksamhet, både offensivt och defensivt. I andra halvlek blev detta ännu lite tydligare, och efter 25 minuters spel orsakade Griffiths en straff, som jag inte kan bedöma om den var rimlig eller ej, trots flertaliga repriser. Men såpass ovanligt som det är med straffbedömningar mot målvakter, så bör det rimligen vara rätt dömt.

ÖFK:s slutforcering var alltså riktigt bra, och borde nog ha resulterat i ett minst ett mål. Det var när Marklund fint fick bollen från Palomino (tror jag) och som tog ett eget skott i stället för att spela vidare till en helt fristående Stensrud.

Det är riktigt synd att ÖFK tappade sitt spel, som vi verkligen sett att det finns. Därför ska lagbetyget sättas ganska lågt denna gång, och sammantaget var det inte heller många spelare som glänste. Återigen svårt att sätta spelarbetygen, då de flesta under stor del av matchen tappade i intensitet och tankeverksamhet, samtidigt som de inledningsvis och i slutforceringen visade vad de verkligen kan.

Jag tror att det kan vara bra att nu möta två lag, Helsingborg och Öster, som är segertippade mot ÖFK. Då finns det egentligen inget att förlora, och koncentrationen kommer att vara på topp. Åtminstone så länge poängchansen finns kvar. Jag blir inte överraskad om de röd-svarta plockar in några ytterligare poäng i dessa matcher.

Betygen:

Griffiths 3 - Gjorde ett par riktigt fina ingripanden, men jag har svårt att se att agerandet när han orsakade straffen var nödvändigt.

Anyanwu 4 - Han gör åter flera fina brytningar och nickrensningar genom sin smidighet och bedömningsförmåga.

Suljic 3 - Gjorde väl i stort vad han skulle, men kunde ha skapat mer vid nicktillfällen framåt.

Widgren 3 - Såg ju fantastiskt bra ut i cupspelet, men lite mer ojämn nu.

Miljanovic 3 - Fint samarbete med Marklund vid målet, men blandade insatser i övrigt.

Adjoumani 3 - Riktigt härlig start, och fanns med framåt ordentligt. men det ville sig inte riktigt ändå.

Begic 3 - En av ÖFK:s bästa spelare. Har fin blick för spelet och står ofta rätt.

Özkan 3 - Väldigt blandat.

Marklund 4 - Återigen riktigt bra, men minuspoäng för att han inte såg eller valde bort Stensrud..

Stensrud 2 - Har inte fått någon bra start på seriespelet, men finns ändå med när bollen närmar sig mål.

Edwards 2 . Nja, inte så bra idag.

Bozickovic 4 - Gör det bra under den tid han var inne. Kan bli viktig.

Palomino 3 - Vid tillfälle önskar jag se honom längre tid på planen.

Laginsatsen 3 - En svag trea. Ni kan ju stötta varann så mycket bättre!

Nu gäller det alltså att sikta framåt, och se på de båda kommande matcherna på samma sätt som vid matcherna mot IFK Göteborg och Degerfors.

Kraftig vind i planens längdriktning, gräsyta som var såväl torr som gropig (har Påskbergsvallen någonsin varit i god kondition vid den här tiden på året?), tvingad till ett målvaktsbyte precis innan avspark och ett kraftigt favorittryck på hemmalaget.

Det var tuffa förutsättningar för ÖFK i årets premiär i Superettan.

Men man löste det på bästa sätt. 2-1 i Varberg gjorde att de 85 milen hem till Östersund inte kändes så betungande även om ett sovstopp i Mora förlängde hemresan med ytterligare några timmar.

***

Jag måste medge att mycket kändes osäkert med årets ÖFK-bygge inför dagens seriepremiär; ny tränare med nya idéer, många nya spelare där alltför många håller till på mitten och alltför få ser ut att vara bekväma i motståndarens straffområde. Vi hade bjudits på starka insatser i cupspelet (kryss mot allsvenska IFK Göteborg och Degerfors och stark hemmavinst mot Trelleborg) men också tämligen slätstruket i några träningsmatcher.

Vad vi fick?

Samma starka laginsats som i cupen och en högst oväntad matchhjälte; Curtis Edwards, 32-årig hemvändare som inte gjort något mål sedan en cupmatch i England för några år sedan som bara hans närmaste kommer ihåg. Nu blev det helt plötsligt två - en styrning med vänster lår(!) och en hörna från vänster som med vindens hjälp seglade rakt in i Varbergsmålvakten Oscar Ekmans bortre burhörna.

***

Curtis Edwards osannolika fotbollsresa är bekant för väldigt många fotbollsintresserade, åtminstone den fram till tiden för pandemin. Den har berättats åtskilliga gånger, från en uppgiven ungdomskarriär i hemstaden Middlesbrough i nordöstra England som landade i pappans "publag" via Ytterhogdal, ÖFK:s monumentala framgångsresa som kulminerade i cupseger och Europaspel till svensk mästare i Djurgården 2019. Efter ytterligare ett par säsonger i huvudstaden flyttade han till Oslo och spel i Elitserien (Stabaek) och där och då försvann han från radarn för de flesta. Och inte blev det bättre när han flyttade hem till de brittiska öarna med hjälp av bland andra Graham Potter och Ian Burchnall och spel en bit ner i det engelska seriesystemet. Få har noterat hans insatser i Woking utanför London, Notts County (världens äldsta professionella fotbollsklubb) i Nottingham och senast i Gateshead i utkanten av Newcastle.

Det blev inte många rubriker under den tiden men Curtis bidrog starkt till att Woking kom på rätt köl I National league våren 2024 och starten i Notts Co hösten samma år var bra innan en våldsam tackling slet av ett ledband i hans vänsterfot. Efter operation, lång rehab och ett inte helt lyckat klubbyte har speltiden krympt och när chansen dök upp för ett par månader sedan tog familjen (fru som kommer från Östersund och två små barn) beslutet: Vi flyttar "hem"!

Och nu är allt på plats; barnen på förskola, flyttlasset kom från England i veckan som gick, huskontrakt skrevs under några timmar senare och i eftermiddag matchhjälte, bäst på plan med två mål, listiga framspelningar och stort jobb.

Välkommen tillbaka, Sheriffen!

***

Matchen som sådan? Inte mycket att hänga i påskriset, faktiskt. Vinden styrde (och förstörde) matchbilden; Varberg hade medvind första 45 och var bäst då, ÖFK hade greppet och de bästa intentionerna i andra halvlek.

***

Det är svårt att spela bra fotboll i halv storm, det vet de flesta som varit med. Se bara på Sunday Anyanwu, till höger i ÖFK:s trebackslinje. I motvinden före paus var han rena säkerhetsrisken då han kom fel på det mesta, efter paus dominerade han och var sådär "äckligt bra" som han kan vara när det stämmer.

Försvarsjobbet som sådant var precis så stabilt som det var i cupspelet mot Göteborg och Degerfors, det var inte många lägen som Varberg lyckades vaska fram - inte ens med vindens hjälp

***

Tyree Griffiths fick ta hand om målvaktsjobbet i absolut sista stund sedan Melker Uppenberg kastat in handduken efter uppvärmningen. Det gjorde han på bästa sätt där vinden var en svårare motståndare än hemmalaget. Kul, Tyree hade inget bra förstaår i ÖFK där skador (knä och hälsena) förstörde det mesta.

***

Noterat från helgen;

# IFK Norrköping satte skräck i alla tilltänkta utmanare efter 6-0 mot IFK Värnamo (både i Allsvenskan förra året)!

# Helsingborgs 4-1-seger mot Öster hemma på Olympia kom väl från ingenstans? Visst har det snackats om årets HIF - men det har det väl gjorts så länge som jag kollat på fotboll?

# Påskens rysare, Gif Sundsvall mot nya Nordic United. Startade i söndags men fick avbrytas efter halva första (häftigt snöfall...) och spelas klart på måndagen. Nordic United hade greppet, ledde med 2-1 långt in på stopptiden men en straff och ett överraskande skott från 35 meter gav 3-2 och tre sköna hemmapoäng. Den vändningen såg jag inte komma.

***

Samling på Jämtkraft arena på lördag, Norrby kommer på besök. Senast boråsarna var här skickade ÖFK ned dem i division 1!