Helgen för Östersunds FK var inte bara bra - den var fantastisk!

# Hemma mot Gif Sundsvall, det ÄR ett derby med mycket prestige, visade laget fortsatt fin sommarform inför årets bästa publiksiffra och 1-0 var givetvis i underkant sett till prestationen även om antalet skarpa målchanser inte var så många som kunde ha önskats.

# Samtidigt spelade Falkenberg och Nordic United, två av konkurrenterna i tätstriden, 1-1 (det gillas, kryss är alltid förlorade poäng) och serietvåan Varberg stod på öronen (0-1) hemma på Påskbergsvallen när Sandviken kom på besök.

***

Som ni förstår rullade bollen ÖFK:s väg på ett osedvanlig bra sätt den här gången, de i stunden svåraste konkurrenterna tappade värdefulla poäng samtidigt som man själva spelade sina kort på bästa möjliga sätt. De här resultaten betyder att hastigt, och mycket lustigt, en kvartett gick loss i kampen om allsvenska platserna (två direktkvalificerande, två i play off) när tolv omgångar återstår; IFK Norrköping (38 poäng), Varbergs Bois (33), Falkenbergs FF (32) och Östersunds FK (32).

Luckan till närmast jagande Sandviken IF, Landskrona Bois och Nordic United (alla med 28 poäng) är nu fyra poäng. Och fyra poäng är trots allt fyra poäng, de måste hämtas in och det är inte helt enkelt i en serie där alla slår alla eller väldigt gärna delar på poängen.

I sanning ett mycket intressant läge!

***

För inblandade klubbar, ledare och spelare betyder det här naturligtvis ett skvatt, här är det alltid och bara "en match i taget" som gäller (du får aldrig något annat svar...). Men för oss som står bredvid är det tillåtet av tänka fritt!

***

Tidigt i morse gästade jag Radio Jämtlands studio för att prata ÖFK och fick då avslutningsvis frågan hur stor chans jag trodde det var att ÖFK landar på en av de fyra första platserna.

Jag måste medge att jag inte ens funderat på frågan men klämde i med "80 procent".

Och varför inte? Laget har ett bra grundspel med många ytterst boll- och passningsskickliga spelare, har förstärkt i båda straffområdena (målvakten Rasmus Forsell och "bulldozern" Jabir Ali) och är dessutom ett urstarkt hemmalag (bäst i serien just nu, 20 poäng på nio matcher)

Som jag skrev i en krönika före fredagskvällens derby; ÖFK är rustat för tätstriden!

Man måste ju tro på det man ser!

Jag har också anledning att förmoda att de drygt 4.000 som hade letat sig till Jämtkraft arena och fick gotta sig över ytterligare en bra insats vandrade hemåt i den soliga fredagskvällen med samma känsla.

***

32 poäng på 18 matcher pekar i alla fall mot nytt poängrekord för den här ÖFK-perioden i Superettan. Säsongen 2022 tog man 31 (14:e plats), 2023 blev det 42 poäng (femma!), 2024 32 (14:e) och förra året 36 poäng med en tolfteplats.

Men till säsongen 2015 när klubben tog steget upp i Allsvenskan med en andraplats och 62 poäng kan man bara hoppas men inte tro på...?

***

Tolv omgångar återstår alltså, sex hemmamatcher, sex på bortamark med den närmaste på söndag i Värnamo. Motståndare som återstår på hemmaplan är Ljungskile, Brage, Helsingborg. Varberg, Nordic United samt avslutningen mot Oddevold den 7 november.

Jag tror att samtliga reser till Östersund med största respekt!

Men för ÖFK gäller det att även prestera på bortaplan - tolv poäng på nio matcher så här långt. Det bli 1,33 poäng i snitt, en siffra som gärna får förbättras i de sex försök som återstår.

Nyckelmatcherna, som jag ser det, kommer i närmaste månadsskifte - Landskrona den 29 augusti och Örebro den 7 september. Tuffa bortamatcher som väldigt gärna får ge lite i utdelning!

Noterbart; Varberg (en av ÖFK:s utmanare) har bara fem hemmamatcher kvar, sju spelas borta varav en i Östersund.

***

En annan sak som talar för ÖFK; när vi nu är framme vid den sista tredjedelen av serien så finns alla spelare tillgängliga - inga skador kända (om det nu gick bra med Dennis Widgrens smalben?) och inga avstängningar. Jag har varit med länge i den här branschen men kan inte påminna mig om något liknande, så här långt in på säsongen. Full trupp - det kan också vara en eller annan poäng när vi summerar i november!

***

Avstängningshot hänger närmast över tre i backlinjen; varken Daniel Miljanovic, Sunday Anyanwu eller Hugo Assi tål ett gult kort.

***

Jag tror också att ÖFK har en joker att kasta in i slutstriden. Gustav Odenlind, skadad sedan han kom för snart två år sedan, närmar sig matchform i rask takt. Det pratas mycket gott om den 22-årige Täbytalangen, bland annat är han en utmärkt dribbler. Att utmana och slå sin motståndare är en egenskap som inte varit speciellt utmärkande så här långt i årets ÖFK-spel, här har man främst manövrerat sig fram med hårt jobb och listigt passningsspel.

Odenlinds teknik kan bli ett vapen, exempelvis om man behöver förändra matchbilden. Jag vill i alla fall se den!

***

Till sist, ytterligare en sak som spred lite glädje i delar av ÖFK-truppen; en handfull spelare besökte i lördags Östersundstravet i samband med bland annat Jämtlands Stora Pris och fick hjälp av en framgångsrik travprofil att komponera ett V85-system. Det blev vinst även där, 89.000 kronor att fördela på sju händer!

Bäst den här kvällen: De tre poängen!

Näst bäst: Publiksiffran förstås. 4.116 på plats när 7 augusti kändes som 23 oktober. Brrrrrrr!

***

ÖFK fortsätter att hålla kontakten med Superettans tätskikt efter 1-0 i det prestigeladdade derbyt mot Gif Sundsvall. Segern bärgades på ungefär samma sätt som i tidigare matcher på Jämtkraft arena den här sommaren. Ett bolltryggt hemmalag passade runt ett bortalag som väldigt sällan fick något grepp om matchbilden. Det var ÖFK som direkt tog kommandot medan Sundsvall fick inrikta sig på omställningar.

Alltså en tämligen förväntad matchbild när ett topplag i medvind ställs mot ett bottenlag i motvind.

Dock; matchen levde trots allt ända fram till slutsignalen när ÖFK drog åt handbromsen efter en rivig inledning och en 1-0-ledning är inte mycket att leva på, det vet alla som varit en del av fotbollen.

Tryggt och säkert och en hel del finess, absolut - det är närmast en garanti av ÖFK #2026. Men den här fredagskvällen var tempot lite för dåligt och spelet i djupled inte mycket att skriva hem om - åtminstone i min smak.

***

Avgörandet tål dock att berättas;

# Mitten av första ronden, Simon Marklund sliter sig loss ute till höger, trycker in bollen framför Sundsvalls mål där Jabir Abdihakim Ali vinner duellen med Lucas Forsberg och sätter bollen i nät, otagbart för Gif-målvakten Jonas Olsson.

Som hämtat ur instruktionsboken!

Det här är en väg som ÖFK ofta söker för att komma till avslut. Och nu har man en spets som kan vinna dom duellerna. Det är så här som Jabir Ali kommer att göra sin mål (men det skrev jag ju redan i går...) och vara till stor nytta för ÖFK (samt givetvis att han håller en hel backlinje sysselsatt som bollmottagare, det skrev jag också i går...).

***

ÖFK-tränaren Nemanja Miljanovic valde att spela vidare med samma startelva som körde över Öster i lördags. Det var både bra och riktigt, även om hyllade Abodi Qasem var tillbaka efter sin avstängning men nu fick tillbringa större delen av matchtiden på bänken. Miljanovic har faktiskt hela sin trupp att tillgå (jo, jag räknar med att Dennis Widgrens skada inte är så illa som det såg ut när han tvingades lämna planen i matchens slutskede. Smällen tog tydligen på smalbenet, det kan göra jäkligt ont men är sällan något allvarligt) när vi snart är framme vid den sista tredjedelen av serien och allting ställs på sin spets.

Vilken lyx!

Dessutom gillar jag att Miljanovic på senare tid varit återhållsam med bytena. Mot Öster gjorde han bara ett (kanske hjälpt av det 20 minuter långa åskuppehållet där spelarna fick en gratischans till återhämtning) och ikväll blev det tre, dock utan att rubba organisationen.

I framgång är det lätt att ta dom bra besluten!

***

Sunday Anyanwu är verkligen en spelare som är lätt att tycka om, det finns sån optimism i hans spel. Det är sällan man ser en mittback som tar så många offensiva brytningar (kliver framför sin motståndare) och gör det så lyckosamt. Jag vet, det är ett riskabelt sätt att försvara sig. Men när tajmingen sitter, som mot Sundsvall, är det ett framgångsrikt recept!

***

När alla lag har spelat nio hemmamatcher är ÖFK seriens bästa hemmalag med 20 inspelade poäng på Jämtkraft arena. Bra nästan varje gång blir det betyget, bara insatsen mot IFK Norrköping skaver. Men å andra sidan är väl klassiska IFK seriens bästa lag?

***

För Gif Sundsvall är läget beckmörkt efter sjunde raka förlusten och jumboplatsen ser ut att vara mer eller mindre cementerad. Och ärligt talat; även om kvällens insats var några nummer bättre jämfört med helgens kölhalning i Sandviken (0-5), man hade ju ett par riktigt bra möjligheter i den första halvleken, så vet jag inte riktigt hur det ska gå till för klättra i tabellen. Den här Gif-upplagan saknar spetskompetens i alla lagdelar, det finns ju ingenting att bygga ett lspel på. Tyvärr, här har föreningen gått vilse och jag vill påstå att ökenvandringen startade flera år tillbaka i tiden.

Det var länge sedan jag såg ett Gif Sundsvall som var bra.

***

Men å andra sidan; deras hang arounds på ståplats är ju ännu sämre. Vilket jävla säckgäng!

Det är sällan jag blir så glad som i lördags när ÖFK besegrade Öster med 1-0.

Det är möjligt att jag är synnerligen lättroad ... men prestationen var utmärkt från start till mål, det är inte ofta under de senaste åren som ÖFK varit bra i 90 minuter. Och Emil Özkans segermål på stopptid var frukten av det jobbet.

Min fotbollshjärna gillade helt enkelt vad den uppfattade den här eftermiddagen., så här vill jag se ÖFK spela. Öster hade inte en chans även om man var nära att gneta till sig en poäng.

Tack för årets bästa insats!

***

Jag har vid några tillfällen den här sommaren försökt berätta vad som är ÖFK:s styrka; det oerhört arbetsvilliga, rörliga, kreativa och passningssäkra centrala mittfältet (Begic, Edwards, Özkan och Marklund) som driver spelet och dessutom producerar massor med mål och poäng stöttat bakifrån med en stabil trebackslinje, även där med fina passningsfötter samt löpstarka och arbetsvilliga kantspelare. (Adjoumani & Miljanovic).Tillsammans har det här räckt långt för att dominera fotbollsmatcher, inte minst i hemmaborgen. Vid vinst i fredagskvällens derby mot Gif Sundsvall är ÖFK efter 18 spelade omgångar Superettans bästa hemmalag (20 poäng på nio hemmamatcher)!

***

Det har också funnits svagheter att belysa;

# Målvaktsspelet har bitvis varit, om inte svagt så i alla fall osäkert. Melker Uppenberg har inte gett mig känslan att vara en matchvinnare. Stoppa bollar kan han men spelet med fötterna är för dåligt, när insparkar hamnar på läktaren flera gånger i rad får jag ont i magen. Lägg därtill att utrusningarna alltför ofta varit illa avvägda.

# Inspelen från kanterna har genomgående varit utan adress. Visst, Miljanovic och Adjoumani toppar (tillsammans med Marklund) assistligan men hur många chanser har dom inte haft? Här pratar vi om tonvis där lovande anfallsförsök placerats på sophögen!

# Forwardsinsatserna, oavsett vem som haft spetsrollen, har varit direkt undermåliga.

***

Men, och här måste jag ge sportchefen Stefan Lundin (som jag vid flera tillfällen genom åren kritiserat för att ha skjutit bom med många av sina rekryteringar) beröm. Målvakten Rasmus Forsell och forwarden Jabir Abdihakim Ali är i mina ögon klockrena investeringar för att ge ÖFK chansen att konkurrera om en allsvensk plats.

Forsells målvaktsspel gav ny stadga åt försvarsspelet redan i första framträdandet (även om han var relativt sysslolös i lördags), det lyste klass om insatsen och Jabir Ali kommer med sin tyngd att sysselsätta en hel backlinje när han har dagen. Och trots att han redan hunnit fumla bort en handfull hundraprocentiga målchanser är jag övertygad om att han kommer att snubbla in tillräckligt många bollar för att vi ska bli nöjda när vi gör bokslut i höst!

***

Som jag ser det har ÖFK i dag ett ytterst välkomponerat lag som måste ha alla möjligheter att haka på i striden om de allra finaste placeringarna. Hösten blir spännande!

***

En given del i att säsongen så här långt har varit framgångsrik är en klok matchning av tränaren Nemanja Miljanovic. Han såg tidigt vad som fungerade och har sedan varit ytterst konsekvent samtidigt som han haft turen att se truppen klara sig från skador och avstängningar i någon större omfattning. Och så länge poängen trillar in i strid ström kan ingen klandra ÖFK-tränaren, det är bara att köra vidare på samma spår!

Visst, det finns en risk att en del av spelargruppen blir omatchad men det är en risk man måste ta för att nå ett bra slutresultat!

***

Vid fredagskvällens avspark på Jämtkraft arena är det topp och botten som ställs mot varandra. Samtidigt som ÖFK-tåget rusar fram, till synes i full harmoni, i tätstriden ligger Sundsvall dyngsist efter en säsong med bara trassel där motgång på motgång staplats på hög..

I en enskild drabbning behöver det inte betyda ett smack.

Men vad jag sett av ÖFK på hemmaplan den här sommaren har jag stor tilltro på en bra prestation även den här gången. Det är bara att stampa plattan i mattan redan från start!

.

Det var då för väl att ÖFK fick avsluta den första halvan av serien med en 2-0-seger mor ärkerivalen Gif Sundsvall och gå till sommarvila på en (just nu) stabil femteplats i tabellen.

Det är man värd efter en vår som i tio omgångar såg överraskande (med tanke på förutsättningarna) stabil ut. En seg och temposvag avslutning (Nordic United 1-1, Ljungskile 1-1, Norrköping 0-2 och en såsig första halva i eftermiddag i Sundsvall) sådde dock tvivel men där två avlossade missiler (Curtis Edwards och Simon Marklund) ger såväl arbetsro som hopp om en trevlig höst!

Jag tror fortfarande att det här kan bli riktigt bra men då finns saker som måste åtgärdas.

Framförallt; för att den här ÖFK-upplagan ska nå framgång måste farten hållas uppe i både boll och löpning. Ett temposvagt ÖFK, som i de senaste veckornas insatser, är ett lag som riskerar att få kriga för sin överlevnad.

Svårare än så är det inte!

***

Första halvlek; ett ÖFK utan fart och utan idéer mot ett Sundsvall som var lika tandlöst som man varit hela våren. 0-0 och bara trist.

Andra halvlek; ÖFK trycker ner gaspedalen några hack redan från start och då hemmalaget fortfarande är lika tandlöst så blir det genast mycket roligare (och lugnare...).

Full kontroll på matchbilden och därtill två kastade granater som avgjorde matchen;

# 55:e min, 1-0: Curtis Edwards med sträckt högervrist från 18 meter skickar en retur rakt upp i hemmamålvakten Jonas Olssons högra kryss. Årets smocka!

# 70:e min, 2-0: Simon Marklund driver fram bollen över Sundsvalls planhalva, laddar högern från 25 meter, får bra träff och via en hemmaförsvarare seglar bollen över Jonas Olsson.

Resten var bara en formalitet även om ÖFK, i samband med tre snabba byten, tappade orienteringen sista kvarten men fortfarande var närmare 3-0 (Amir Begic sköt mot krysset men Jonas Olsson räddade snyggt) än hemmalaget en reducering.

***

Jag har vid några tillfällen under våren berättat om ÖFK:s styrka som gett såväl bra spel (uppskattat av väldigt många) som mål och poäng, inte minst på hemmaplan - det väloljade passningsspelet.

Men det förutsätter att bollen så ofta som möjligt passerar Curtis Edwards och Simon Marklund. Det är så linjer bryts, ytor öppnas och mål görs.

De senaste veckorna har firma Edwards&Marklund fått betydligt färre bollar att jobba med, väldigt många har istället haft Emil Özkan som uppspelspunkt.

Och då blir resultatet ett annat, det händer inte så mycket. Özkan har en fin verktygslåda men han är bara i början av sin karriär och är, än så länge på den här nivån, bara en kompletteringsspelare.

Här måste rollfördelningen vara glasklar. Dirigentpinnen ska hållas av Edwards och Marklund, den som har en annan åsikt kan kolla igenom lördagsmatchen en gång till där hemmalaget blåstes av banan efter pausvilan sedan duon sågat upp den parkerade bussen!

***

När nu Ali Suljic lämnat för nya äventyr i Norge så är det väl klart att trebackslinjen kommer att bestå av Sunday Anyanwu, Abdoi Qasem och Dennis Widgren. Jag tycker för övrigt att placeringen av Sunday, som i mina ögon är ett av vårens utropstecken, på avbytarbänken i några matchen var helt ogrundad!

***

Andra som presterat mer än förväntat är Amir Begic och Abdoi Qasem. Bra nästan varje gång!

***

Forwardsproblemet kan vara löst när serien startar om efter sommarlovet. Jag skriver kan; Jabir Alis återkomst är ingen given succé. Jag var tveksam förra gången men efter fem mål på elva matcher fick jag ge mig. Men jag förutsätter givetvis att han kommer i bättre skick den här gången, senast var det nästan skämmigt.

Men å andra sidan; vad är alternativet med den forwardsbesättning ÖFK har just nu? Stensrud, Navassardian och Delgado har lämnat planen utan nätkänning i 13 av 14 matcher. Brrrrr, iskallt!

***

Jag har under våren varit lite nyfiken på hur Hugo Azzi skulle fungera i wingbacks-rollen ute till vänster. Det är jag inte längre. Fransmannen hade ingen aning om vad han skulle göra när han nu fick chansen mot Sundsvall.

***

Inte heller på högersidan fungerar det något vidare och det är ju ett problem eftersom där lirar tränarens son och han spelar varje match oavsett prestation. Daniel Miljanovic är en grovjobbare men saknar, så här långt i varje fall, spets i sina offensiva aktioner. Och vid fler än ett tillfälle (senast mot Norrköping) har hamnat nedanför backlinjen och upphävt offsiden. Här måste det finnas läge att pröva andra lösningar!

***

22 poäng på 14 matcher med häng på en kvalplats till Allsvenskan, det tror jag att vi alla som gillar ÖFK köper som mer än godkänt. Och lyckas tränaren Nemanja Miljanovic skruva på detaljerna kan det bli en rolig höst. 18 juli startar vi om, på hemmaplan mot Landskrona Bois.

Då stampar vi plattan i mattan redan från början, det är då som ÖFK är bäst!

***

Trevlig sommar!

Några fina dagar för ÖFK för tillfället; efter mersmakande 3-2 mot IFK Värnamo kom en ännu bättre prestation i lördags (2-2 mot Falkenberg) som ikväll följdes upp med en blytung trepoängare i Borlänge (4-2 mot Brage) där prestationen visserligen inte var femstjärnig men seger på bortamark är alltid mumma i de här sammanhangen, vi fick en dessutom del svar som vi väntat på och så vet vi nu att blixten faktiskt kan slå ned två gånger på samma plats...

***
Jag gillade verkligen spelet mot Falkenberg i lördags. Första halvan och 3-0 mot Värnamo helgen innan har blivit ett riktmärke för många ÖFK-vänner. Men jag hävdar att stora delar av matchen mot Falkenberg var ännu bättre och det var bara en ren stöld när de gul/vita kunde resa hem till staden vid havet med ett oavgjort resultat.

***
Jag fick samtidigt min tes om ÖFK:s lagbygge (se krönikan i fredags) verifierad; här finns en stabil backlinje med passningsskickliga fötter och ett centralt mittfält med ännu fler fina fötter, stor löpvilja och vassa fotbollshjärnor. Lägg därtill att kantspelarna Miljanovic och Adjoumani hade årets bästa dag på jobbet.
Det var långa bollar och det var korta bollar, i djupled och i sidled, stor rörelse och inget onödigt kladdande på bollen. Gästerna från västkusten var under långa stunder satt under hård press och vid tappat boll var hemmalagets återerövring snabb och brutal.
Kort sagt; det var fotboll som är lätt att gilla.

***
Om jag får gissa; var det inte så här som Kiarash Livani sa att ÖFK skulle spela förra året men vi aldrig fick se, Livani hade varken kunskap eller material och hela projektet var ytterst nära att haverera?

***
Det var egentligen bara en sak som fattades i lördags för att jag skulle ha varit riktigt nöjd: Slutprodukten.
ÖFK förtjänade verkligen mer än 2-2 och en poäng, mycket mer!

***
Det går ju inte att lämna mötet mot Falkenberg utan att kommentera målvaktsinsatserna, det var ju till slut allting kom att handla om. Melker Uppenberg i hemmaburen och Anton Andersson hade verkligen inte sin bästa dag. Fyra mål, fyra tabbar = sämsta målvaktsspelet på Jämtkraft arena sedan invigningen för snart 20 år sedan.
Jag har aldrig sett något liknande på den här nivån tidigare och, jag lovar, jag har sett det mesta!

***
Insatsen mot Brage i kväll var långt ifrån lika iögonfallande som den mot Falkenberg; visst gjordes försök men finishen i passningsspelet var långt ifrån lördagens, alltför ofta valde man att spela den långa bollen över mittfältet och då var man chanslös att skapa tryck på hemmalaget.
Det blev lite väl mycket ge och ta, åtminstone för min smak.

***
Men skitsamma; att åka hem från Borlänge med 4-2 och tre poäng är trots allt det viktigaste och det kommer nya matcher (redan på söndag hemma mot Sandviken).
Och här finns andra saker att lyfta fram och som betyder väl så mycket för laget. Sånt som ger syre i hela föreningen.
I första hand och allra viktigast:
# Abel Stensrud knäckte målkoden; 1-0 på nick från nära håll, 2-0 på målvaktsretur - också från nära håll.
# Edgar Navassardian knäckte också målkoden: 3-2 när han stack fram foten på en misslyckad bakåtpassning och 4-2 när han på övertid frispelades av Luka Bozickovic och tryckte in bollen i burhörnan.

***
Det här är två spelare som inte övertygat mig om sin storhet, faktiskt långt därifrån, och jag såg det verkligen inte komma att duon skulle smälla in fyra bollar tillsammans i en och samma match (Navassardian avlöste Stensrud i 75:e matchminuten), fyra riktiga måltjuvsfullträffar
Man skulle kunna påstå att här slog blixten ned två gånger på samma ställe...
Och när isen väl är bruten brukar det faktiskt komma mera!

***
Kul också att några andra av dom nya bidrog till målen:
# Nye fransmannen Hugo Azzi slog inlägget som Stensrud nickade in ettan på.
# Emil Özkan sköt det skott som hemmamålvakten Viktor Frodig lämnade retur på och där Stensrud forcerade in tvåan.
# Luka Bozickovic snodde den boll som han sedan severade Navassardian när slutresultatet spikades.

***
Tre omgångar och ÖFK har spelat in sju poäng med avstängde Ali Suljic utanför laget. På söndag är Suljic tillbaka centralt i trebackslinjen (jag kan inte tänka mig annat). I övrigt tror jag inte på några större förändringar, startelvan håller för ytterligare en prövning! Men onekligen spetsas konkurrensen av en seger som den i kväll.

***
Till sist; jag har svårt att släppa de "förlorade" poängen mot Falkenberg. Om inte hade ÖFK varit tvåa (minst) i tabellen - på allsvensk plats. Tanken svindlar - men vi är med i matchen!