Det blev väl ungefär som jag, och säkert många andra, hade tänkt mig när ett förväntat topplag möter ett förväntat kölag.

Hammarby bankar till ÖFK med 2–0 efter att ha greppat dirigentpinnen från i stort sett matchens första spark och det finns inget som helst att erinra mot slutresultat även om det fanns några detaljer som gjorde att jag vid några tillfällen fick upp hoppet om en gratispoäng. Mer om det senare.

Efter tre månader utan något matchande var jag nyfiken på hur Ian Burchnall skulle formera sitt lag. ÖFK-chefen bjöd inte på någon större överraskning förutom att Eirik Haugan fick ta mittbacksjobbet bredvid Noah Sonko Sundberg istället för Thomas Isherwood som spelade där i vinterns tre cupmatcher.

I övrigt var det som vi blivit vana vid: Keita – Mukiibi, Sonko, Haugan, Weymans – Amin, Ssewankambo – Hörberg, Colkett, Kroon – Kadiri i en 4-2-3-1-formation.

I teorin.

I verkligheten blev det väldigt mycket försvarsarbete och väldigt lite anfallsspel för ÖFK, Jordan Attah Kadiri kändes ensam där framme när alla hans kamrater var upptagna med att freda sitt straffområde. Hammarby bestämde matchbilden och bollen var irriterande ofta placerad på ÖFK:s planhalva.

Men, förutom en straff efter 13 minuter som Keita kanonräddade, hade söderbröderna svårt att vaska fram dom där riktigt klara möjligheterna. ÖFK-försvaret var väl samlat och hemmspelarna tvingades ta avslut från avstånd som oftast inte kändes som något riktigt hot.

Burchnalls matchplan höll till första halvlekens sista spelminut när försvarsmuren rämnade; Darijan Bojanic lämnades ensam en bit utanför straffområdet, stack bollen rakt igenom ÖFK:s backlinje där Muamer Tankovic inte hade några som helst problem att placera inledningsmålet bakom Aly Keita.

Snyggt, absolut, ett klassmål! Men alldeles för enkelt. Det där målet såg vi komma ett antal gånger under fjolåret. Bojanic, fyra matcher i ÖFK säsongen 2017, får inte lämnas ensam i den positionen, då smäller det. Enkelt på ritbordet men naturligtvis mycket svårare att genomföra i praktiken. Annars hade vi inte få se det så ofta, Bojanic är en smart kille!

När Hammarbys ledningsmål föll hade jag faktiskt hunnit få upp ett litet hopp; Keita hade varit säkerheten själv i buren (ett absolut måste för att skaka en seriefavorit på bortamark), matchplanen såg ut att fungera, hemmaspelarna visade lite frustration när det alltid var ett rödsvart ben i vägen och där och då kunde jag leva med att det var kemiskt rent i ÖFK:s offensiva protokoll.

Men Hammarbyledning strax före pausfikat var direkt matchavgörande, det gav hemmalaget momentum.

En kvart in på den andra halvleken satte sedan Tankovic sin andra spik i ÖFK-kistan. Från närmare 30 meter placerade Hammarbystjärnan 2–0 i en båge över Aly Keita. ÖFK-målvakten hade en hand på bollen men orkade inte få den över ribban. Naturligtvis skulle Keita ha tagit det skottet men samtidigt är just den bollbanan inte alldeles enkel att hantera, Tankovic sköt här med en närmast kuslig precision men det är å andra sidan knappast någon tröst för varken Keita eller ÖFK.

Här är några noteringar;

# ÖFK lyckades bara vid ett par tillfällen få till ett litet tryck i Hammarbys straffområde. Närmast nätkänning var inhopparen Blair Turgott som hade en dubbelchans i matchens slutskede men först räddade hemmamålvakten David Ousted och det andra skottet tog i stolpen.

# Aly Keitas räddning på Paulinhos straff var magnifik...

# ...men straffen fullständigt onödig när Marco Weymans krokade tag i Alexander Kacaniklic. Så billiga straffar har ÖFK inte råd att bjuda på, det har för övrigt inget lag.
# Eirik Haugan var matchens bäste ÖFK-spelare i konkurrens med Aly Keita (förutom 2–0-målet) och Ronald Mukiibis första halvlek. Haugan spelade enkelt och rejält, statistiskt (sofascore.com) var han överlägsen!

# Fem byten är numera tillåtna, allt för att skona spelarna så mycket som möjligt i det tuffa matchprogrammet. Men många byten är oftast av ondo, det är lätt att tappa matchrytmen. Men vi får ta det onda med det goda.

# ÖFK:s centrala mittfält hade inte sin bästa dag, hårt jobb räckte inte den här gången. Men framförallt hamnade såväl Amin, Ssewankambo som Colkett på hälarna utanför det egna straffområdet när hemmatrycket var som tuffast. Och blir man stillastående så blir man också sårbar (som vid Hammarbys 1–0-mål). Här får man inte fuska med aggressiviteten, då smäller det!

# Inte heller fungerade det något vidare på kanterna. Felix Hörberg hade dålig adress på sina (få) inspel medan Simon Kroon aldrig kom in i matchen.

# Jordan Attah Kadiri lämnade planen haltande i början av andra halvlek. Det är bara att hålla tummarna...

# Nu väntar Sirius hemma på torsdag kväll. Uppsalalaget föll i premiären med 0–2 mot mästarna Djurgården. Men bakom dom siffrorna döljer sig ett piggt Sirius, varningsflaggan är hissad!

# Från dagens fem matcher är det mest anmärkningsvärda att Elfsborg vann på Ullevi mot IFK Göteborg (1–0). Det var boråsarnas första triumf på Ullevi sedan 2003!

Till sist; här är dagens ÖFK-betyg (skala 1–6); Aly Keita 3 – Ronald Mukiibi 3, Noah Sonko Sundberg 3, Eirik Haugan 4, Marco Weymans (70) 1 – Rewan Amin 2, Isak Ssewankambo (81) 2 – Felix Hörberg (82) 2, Charlie Colkett 2, Simon Kroon 2 – Jordan Attah Kadiri (54) 1. Ersättare: Ludvig Fritzson (54) 2, Blair Turgott (70) 2, Sam Mensiro (81) och Nebiyou Perry (82) betygsätts ej.