IFK: 1. Adam Åsenlund ? 13. Robin Wikberg, 14. Peter Tegnhed, 18. Tobias Sundström, 21. Erik Gustavsson ? 15. Sixten Sköldqvist, 5. Hamed Mumand (25. Chidi Omeje 58), 12. Frank Ahrin, 11. Sami Talsi (10. Axel Bodén 58) - 20. Jakob Norrman (9. Glayne Wago 81), 7. Per Olofsson Ersättare: 49. Edvin Olsson, 2. Malte Fredin, 3. Rasmus Essebrink, 17. Kevin Henryson
Mål: 0-1 Hampus Johansson (7), 0-2 självmål (26), 0-3 Alex Åman (65, straff),1-3 Sixten Sköldqvist (73), 2-3 Chidi Omeje (90+4)
Domare: Mattias Eriksson Publik: 153
En märklig match där IFK Östersund ägde bollen i stort sett hela första halvlek men där lädret i Skellefteås straffområde tyvärr studsade fel och bort från målet. I stället lyckades serieledarna från Västerbotten med ett par kontringar, fick in ett ledningsmål och via mycket tur också en dubblering av målskörden genom ett självmål där en rensning studsade över en chanslös Adam Åsenlund.
Ingen större skillnad i den andra halvan av matchen där IFK fortsatte trilla boll på motståndarnas planhalva men där centimetrarna helt klart var på bortalagets sida. 0-3 var inte så mycket att snacka om, klar straff på ytterligare en kontring och sedan, ÄNTLIGEN, i 73:e minuten krigade Sixten Sköldqvist in reduceringen till 1-3.
Gwayne Wago borde i ett fritt läge framför mål ha nyttjat Axel Bodéns kalasinlägg men bollen smet utanför. När Chidi Omeje sedan målade på tilläggstid och domaren var riktigt generös med ytterligare ett par minuter var det stressigt i Skellefteås bakre led och IFK krigade bra men nådde tyvärr inte ikapp utan fick se sej slagna.
Spelmässigt tycker jag inte alls Skellefteå förtjänade segern och hade IFK lyckats kvittera anser jag att bortalaget borde varit ytterst nöjda med en poäng. Det här var rödvitts bästa match för säsongen och det känns lite surt att konstatera att det inte blev en enda poäng.
|