Idag har jag haft en stunds kontemplation och otvungen tankeverksamhet, denna fredag morgon 19:e augusti 2022. Det handlar om både ÖFK och min omvärld.
Tankarna rör sig runt både negativa som positiva händelser och företeelser. (Det senare ordet anses vara ett av svenskans mest otydliga ord. Icke förty så väljer jag att, i detta sammanhang, använda det). Både personligt upplevda alternativt personliga uppfattningar. Notera att tankarna är både i stort och smått. Dessutom är det ingen gradering eller värdering i den ordning de presenteras.
Jag är ordförande i en bostadsrättsförening i Stockholm med 55 medlemslägenheter. Igår konstaterade jag att någon ställt en svart sopsäck med osorterade sopor utanför dörren till återvinningshuset. Ibland ställs det grovsopor under skylten, där det tydligt står att så inte får ske. Detta gör en frustrerad. Vad har personligt ansvar, vett och etikett, ordning och reda, tagit vägen? Det är i dessa lägen jag känner mig som Ove i filmen ”En man som heter Ove”. Dessa händelser är dock givetvis ingenting, i jämförelse med Rysslands anfallskrig och krigsförbrytelser som Ryssland utför i Ukraina.
Inte blir jag heller bättre i sinnet av svenska politikers ständiga löften varje valår, som sedan aldrig infrias. Till exempel är sjukvård, äldrevård, försvar, skola mm fortsatt undermåligt i Sverige. Trots decenniers löften om bättring. Återigen, i dessa valtider, försöker politikerna övertrumfa varandra med generösa medborgerliga löften om förbättringar. ”Fan trot” sa Relingen och jag håller med. Sedan har vi ju även hög inflation. Det är ju inte heller någon tröst att alla andra länder sitter i samma båt.
Lägg sedan till integrationsproblematik och gängkriminalitet, så förstår var och en vilka utmaningar vi svenskar står inför. Det är lätt att endera bli uppgiven eller riskera få alltför högt blodtryck, när frustrationen växer till likt vulkanens eruptioner.
Själv har jag de senaste dagarna haft svårt med sömnen. Inte på grund av ovan nämnda grubblerier, utan på grund av värmen i lägenheten. Nattetid har det under lång tid varit 28-30C grader. Återigen en petitess i sammanhanget, men definitivt en störning, som påverkar mitt stämningsläge.
När jag nu sitter och funderar över lösningar på våra utmaningar, så finns det också glädjande saker att förtälja. Jag är i grunden en positiv, förändringsbenägen och lösningsorienterad person. (Inbillar jag mig). Därför söker jag finna vägar ur och/eller till allt. I syfte att det skall bli bättre.
Vädret gör ju att jag inte saknar sydländska nejder till exempel, vilket är positivt. Något som är än mer positivt är de idrottsliga framgångarna i de olika. EM-tävlingarna. Framförallt tycker jag pingisguldet för herrar i dubbel var en mycket positiv överraskning, men det finns mer positivt i idrottsvärlden än pågående EM tävlingar.
Det är att ÖFK har börjat vinna matcher. Två 3-1 segrar på rad, vilket också innebär att målskyttet har kommit igång. Den positiva känsla detta har inneburit för mig vill jag fortsätta ha. En seger mot BP på lördag 20/8 skulle ytterligare förstärka produktionen av endorfiner och därmed kroppslig harmoni.
Så för mitt, och andras, välmående ser jag fram emot matchen och hoppas på seger. |