Det såg ganska ringrostigt ut för ÖFK i första halvleken. Jag tycker att Magnus Powell egentligen beskriver det hela väldigt bra i intervjun med ÖP:s Fredrik Sjölund. Defensiven, så länge Varberg hade bollen, var egentligen riktigt bra hela matchen, men när väl ÖFK hade bollen så var det väldigt svajigt på egen planhalva i första halvlek, och man hade svårt att freda sig mot Varbergs press. Trots det så hölls nollan intakt med lika delar tur och skicklighet.
I andra halvlek så började bitarna att mer falla på plats och ÖFK kunde hålla Varberg stången på ett riktigt bra sätt. Tyvärr tappades Eilton Junior helt bort vid en hörna på ett sätt som inte får ske och han kunde nästan hukande nicka in det avgörande målet. ÖFK forcerade sedan riktigt bra och skapade faktiskt en hel del framåt, och sammantaget hade oavgjort varit relativt rättvist.
Jag tänker inte ha några egna åsikter kring spelarna denna gång, bl a för att jag samtidigt höll ett öga på skidskytte, och inte såg om mer än delar av matchen i efterhand.
Det är tydligt att det finns en hel del kapacitet i laget, och blir det lite lagom medvind resultatmässigt i inledningen av Superettan, så tror jag att det kan se riktigt bra ut framåt. Det gäller dock att göra rätt val på egen planhalva när laget blir satt under press. Där finns en del av fjolårets oro kvar. Det mesta är bättre val än att förlora bollen i ett utsatt läge. Mot Varberg fanns en del bra tendenser till att utnyttja den speed som finns i laget, vilket är lovande. Lyckas man med dessa relativt enkla steg, så ska inte AIK känna sig säkra, men i år är det viktigast att under dessa cupmatcher bygga ett spel som kan varieras beroende på motståndare och läge i matcherna. ÖFK ska ta med sig andra halvlek från första träningsmatchen och mot AIK tycker jag att man ska tordas utmana framåt och där chansa en hel del, men i defensiven gäller det mer att säkra upp, så att det inte blir onödiga mål bakåt. |