Här föddes Östersunds Fotbollsklubb. Det var på andra våningen i denna fastighet på Storgatan i Östersund. Nämnare bestämt var det på Bäck & Lohses advokatkontor.
Det var fem män som tog varandra hårt i handen och beslutet var klart, men givetvis först efter långa diskussioner. Det var ett mycket vågat och tufft beslut, men entusiasmen och tron på att vi behövde ett elitlag i Östersund var starkare än förnuftet
Det var tre från Ope, två från IFK Östersund och en från ÖTFF. Rolf Lohse, IFK Östersund valdes som ordförande i interimsstyrelsen. Övriga var från IFK Östersund Staffan Linde, från Ope Ulf Olsson, Janken Holm och framlidne Karl-Åke Hedblom. Haldo Jonsson kom från ÖTFF.
Året efter förstärktes styrelseni med Lasse Landin, IFK Östersund och Per Åke Pettersson från Fältjägarnas IF och Frösö IF anslöt sig.
Det var verkligen att starta från noll. Vi hade ingen kanslilokal, inga pengar, inga spelare och tränare och ingen arena att spela på. Vi visste inte vad klubben skulle heta, vi hade inga klubbfärger o.s.v. Allt var nytt!
Vi visste inte då hur enormt mycket jobb vi skulle få lägga ner för att ro den nya föreningen i hamn. Det blev många möten kvällstid och många bekymrade miner och suckar, men alla såg fram mot målet som var att nå Superettan.
Först skulle vi stabilisera föreningen och skapa ekonomiska förutsättning för det.
Viktigast var att skaffa fram ett kansli. Ganska snart så hittade vi en suverän lokal på Postgränd med sammanträdesrum, allrum och med flera kontorslokaler. Även IFK Östersund fick plats. Vi delade på lokalerna och de större kontorsattiraljerna som kopiator o. dyl.
Kansliet blev en fin samlingsplats. Vi la ner en hel del jobb med att ha en bra kontakt med medlemmar och intresserade.
Det visade sig snart, att vi på kansliet fick många besök både av spelare och allmänhet. Det var vi glada för.
Det var många timmar som vi la ner bara för att sitta där för att bara prata med våra gäster. Alla som kom dit blev bjudna på kaffe eller Te och de gick en pratstund med tränaren och kanslipersonalen.
Från första stund var det viktigt att söka sponsring. Vi i styrelsen satte igång omgående och sedan genom att bilda en marknadsgrupp. Vi delade upp de företag som vi kände till. Många företag ville ha en elitförening. Vi vände oss till dem först. Det var ett digert jobb med arbetet med sponsring.
Vi kände en stor press för det arbetet och det gav aldrig med sig.
Ope och IFK gick med på att det var bara ÖFK som skulle få ta in sponsring. Så var det ett par år.
Att de var Hofvallen som skulle bli vår arena för att träna och spela fotboll på det var vi alla överens om. Kommunen gick med på det så det var snabbt klart.
Det kom in många förslag från allmänheten. på olika lösningar. Ett var att vi skulle spraya gräsytan röd, men de förslaget antogs inte.
Att få lokala spelare som var villiga att spela för den nya klubben var inte svårt. Ganska snart hade vi en trupp av spelare utvald av tränaren Leffe Widgren. Det uppstod diskussioner om det var rätt uttagna spelare.
Vi presenterade dem inför högtidliga former inför stor publik på scen på en välkänd nattklubb i stan.
Klubbnamnet var det diskussion om. Det fanns många varianter och förslag från allmänheten. Östersund med Z istället för två ss, var länge på tapeten, men vi föll för en enkel lösning. Vi döpte den nya föreningen till Östersunds Fotbollsklubb. (ÖFK). En del tyckte att vi var fega om som inte kunde komma på något mera raffinerat namn.
Färgen på spelarnas dräkter var svårt att komma överens om. Ortstidningarna utlyste en teckningstävling med förslag på dräkter. Det kom in otroligt mågna förslag. Till slut samlades delar av i styrelsen och spelare hos Leffe Widegren. I demokratisk ordning fick spelarna bestämma hur dräkterna skulle se ut. Vi resonerade, att det var spelarna som skulle bära dem.
Klubbloggan var nästan svårast att skapa. Vi ville ha en logga som drog blickarna till sig. Att ha en fågel i loggan, uttryckte någon, skulle vara positivt. Vi gick på det. Det vi inte tänkte var att det fanns många färger i loggan. De gjorde att den blev dyr att trycka.
Vad gäller tränare siktade vi högt och hade några träffar med Lars Lagerbäck. Vi fick ett gott intryck av honom. Inga påskrifter fanns på papper, med vi bedömde att det var i stort sett klart med honom.
Det fick en överraskande vändning när han blev tillfrågad att bli förbundskapten för svenska landslaget. Leif Widgren blev ÖFK:s förste tränare.
Det var minst tre punkter som var viktiga för oss. Vi skulle inte skuldsätta oss. Vi skulle ha en eller två utländska spelare varje år i truppen. Vi ville helst att vi skulle han en tränare som kom utanför länet som kunde ta med sig sitt fotbollskunnande.
Vi kom igång fort. Det var en rolig och stimulerande tid. Allt vi gjorde uppmärksammades av pressen. Vi fick både ris och ros, men vi kämpade på. Tyvärr fannsdet ivriga Ope och IFK- anhängare som ville behålla det gamla.
Till våren kunde vi ställa ett fotbollslag som hetta Östersund Fotbollsklubb på benen i div 2. På sommaren hade vi Premier League laget Leeds på besök för en träningsvecka.
Här på bilden nedan på Potsgränd 10 inrymdes ÖFK:s först kansli. Vi delade kansliet med iFK Östersund.
Kansliet på Storgatan
Nuvarande kansliet på Jämtkraft Arena. |