Mjällby - ÖFK 3-0 (3-0)

Matchreferat Mjällby– Östersunds FK

2020-11-01

Arena: Strandvallen

Publiksiffra:

Domare: Kaspar Sjöberg

Ass. domare 1: Peter Allheim

Ass. domare 2: Robin Wilde

Fjärdedomare: Robert Darandic

Försummering matchen

En lång resa väntade för ÖFK-truppen inför söndagens möte mot nykomlingarna från Blekinge, Mjällby. Och efter den senaste dråpliga förlusten mot Hammarby fanns säkerligen en hunger efter att knipa åt sig tre poäng. Säsongen har gått lite upp och ner för våra rödsvarta hjältar men få hade säkert trott att Amir Azrafshan skulle dyka upp från ingenstans och sensationellt rycka upp laget ur bottenstriden laget befann sig i under början av säsongen. Nu är ÖFK helt plötsligt inte alls många poäng bort från att säkra ytterligare en säsong i Allsvenskan så inför dagens möte var det mycket som stod på spel.

På förhand ett väldigt viktigt möte för ÖFK med andra ord, och med en matchtrupp som inte saknade utropstecken. I backlinjen lyste såväl Sonko Sundberg och Isherwood med sin frånvaro på grund av skador. Men den största nyheten var nog att Malcolm Stolt, nyförvärvet från IFK Östersund, för första gången syntes på bänken. Det återstod att se hur Azrafshan skulle förvalta de 90 dramatiska minuterna som väntade denna gråmulna novemberdag.

Första halvlek

Matchen sparkades igång och Azrafshans laguppställning andades offensiv. Med endast Haugan och Mukiibi som liberos i backlinjen började man fundera om uppställningen kändes lite väl vågad. Svaret på funderingen behövde inte vänta länge. Efter två minuters spel slog Mjällby in ett formidabelt inlägg som Jakob Bergström nickade strax utanför och känslan av osäkerhet var började växa direkt. Det var bara början på en mörk första halvlek och i fjärde matchminuten gjorde Perry ett svagt ingripande mot Ogbu i straffområdet. Straffen var ett faktum, och målet likaså. Ogbu väntade kyligt ut Keita och kunde bekvämt lägga in bollen i nät. 1-0 till Mjällby och Keitas straffräddningsstatistik fick sig en törn. Följande minuter tryckte Mjällby på med Bergström och Ogbu i täten som gjorde att ÖFK:s backlinje inte fick mycket andningsutrymme. Ett park försök till snabba omställningar gjordes av bortalaget men utan framgång.

Att backlinjen kändes svajig var det inget att diskutera om, men ÖFK lyckades inte heller kontrollera mittfältet. Colkett och Ssewankambo med deras bolltrygghet och styrka var nästan helt osynliga och även offensivt saknades ljusglimtar. En kvart in i matchen lyckades dock Baptiste ta sig fram och slå ett inlägg mot en Fritzon som tyvärr inte lyckades timea nicken. Några ropade på straff men situationen såg inte så farlig ut och domaren slog dövörat till. Mjällby vände upp snabbt och med en djupledslöpning från Bergström som Haugan inte hann med kunde förstnämnda bekvämt lägga in 2-0 mot en chanslös Keita. Nu behövde ÖFK verkligen vakna till.

Orosmolnen växte och skulle strax övergå till åskoväder för bortalagets del. Det skulle bara dröja cirka tio minuter till innan Ogbu formligen lekte sig in i straffområdet, vände bort Colkett och och dundrade in matchens tredje mål. 3-0 till Mjällby och den klassiska ridån drogs sakta ned. Huvudena började hänga för ÖFK och matchbilden började halta rejält då Mjällby komfortabelt fortsatte rulla boll. En växande uppgivenhet i laget, som man inte sett på ett tag, gjorde sig igenkänd. I takt med att självförtroende sjönk började man tappa humöret. Det ledde till gult kort för Baptiste i den 32:a matchminuten då han drog en onödig och ful tackling. Mjällby fortsatte forcera framåt och i slutet av första halvlek genomförde Bergström ett förstklassigt agerande då han lyckades vända bort tre ÖFK-spelare följt av en djupledspass som kunde lett till en farlig målchans. I 40:e matchminuten byttes Weymans in och ut gick Outtara. Weymans hann dock bara spela cirka fem minuter innan domaren blåste av första halvlek och Azrafshan hade garanterat mycket att fundera på inför andra halvlek.

Andra halvlek

Andra halvlek var igång och solen passade på att titta fram. Kunde detta vara ett tecken på att inte bara vädret skulle vända, utan även matchbilden? Ett till byte genomfördes. Ut gick Perry och Sellars gjorde entré. Man kunde ana ett litet skifte i energi i ÖFK-truppen och fem minuter in fick laget äntligen sitt första skott på mål av Ssewankambo. Att det skulle dröja till den 49:e minuten var en annan femma. Kort därefter lyckades Haugan nästan nicka mot mål efter ett inlägg från nyss nämnde Ssewankambo. Inledningen på andra halvlek visade ett annat ÖFK men de riktigt farliga chanserna uteblev.

I matchminut 53 drog Weymans ner en Mjällbyspelare alldeles utanför straffområdet och Keita fick det hektiskt med att dirigera muren. Ett fjärde mål kändes inte långt borta men Sabovic sköt en bra bit ovanför målet. Men det skulle inte ta slut där. Ogbu fortsatte forcera fram på högerkanten och lyckades ta sig in i straffområdet oroväckande enkelt. ÖFK hade väldigt svårt att få stopp på anfallaren och Ssewankambo lyckades med nöd och näppe undvika ett rädda bollen på mållinjen för att Keita sedan skulle kunna plocka upp den. Bytena fortsatte att genomföras av en Azrafshan som onekligen var i behov av förändring. Colkett byttes ut i matchminut 60 och före detta Djursholmspelaren Dosis fick komma in. Efter ett fint samspel mellan Weymans och Sellars på vänsterkanten ledde samarbetet till att Sellars tog sig in i straffområdet, föll, inväntade en straff som inte kom, tog sig på benen igen och lyckades skapa ett relativt farligt läge som tyvärr tog stopp i ett alldeles för grötigt straffområde. Utöver det var det inte mycket positivt att ta med för ÖFK:s del och Mjällby kunde lugnt och komfortabelt fortsätta styra matchen.

Bortalaget lyfte sig framåt med mer offensiv aktivitet men fortsatte gå bort sig bakåt och det där fjärde målet hängde i luften. Även om det lutade mer åt en utökad ledning snarare än ett reduceringsmål. Mjällby genomförde ett trippelbyte i 75:e matchminuten och kort därefter fick Mjällby en stolpträff mot en chockad Keita som lyckligtvis inte gick i mål och man klarade sig ännu en gång från ett 4-0. Mot slutet av matchen genomfördes två byten till och det var dags för Henrik Bellman och Malcolm Stolt att visa vad de gick för! Med tio minuters spel kvar av matchen hade det dock krävts ett mirakel för att vända matchen. Och miraklet uteblev. Trots en liten uppryckning av ÖFK hjälpte det föga och andra halvlek kändes mest som en transportsträcka mot visselpipans slutsignal.

Utvärdering

Luften gick ur ÖFK-truppen alldeles för tidigt i en match som man helst vill glömma. Fram tills dagens match hade ÖFK inte förlorat en enda match den här säsongen med mer än två mål så resultatet kom nog lite som en chock för många. Möjligtvis har ÖFK blivit lite för bekväma med sin position i tabellen. Det är ingen nyhet att ÖFK haft problem med den offensiva spetsen under säsongen, men idag var den helt obefintlig. 7 – 0 i skott på mål i första halvlek säger egentligen allt. Med en tidig ledning för Mjällby kunde hemmalaget lugnt och bekvämt styra matchen och majoriteten av tiden var ÖFK helt utspelade. Säkert passningsspel och högt bollinnehav byttes idag ut till stressade rensningar och tafatta långbollar. Jag hoppas innerligen inte att den trenden fortsätter inför de resterande matcherna som väntar.

Att dela ut Dagens Triss är för stunden en tung uppgift med en match som saknade det mesta. Jag tyckte att Bellman och Stolt gjorde pigga inhopp även om de inte hann skapa mycket då matchen i princip redan var över, och de spelade alldeles för kort tid för att få något betyg. Weymans byttes också in men det var redan i första halvlek och jag tyckte han axlade den defensiva rollen helt okej. Det var inte Weymans bästa match (men i ärlighetens namn gäller det samtliga ÖFK-spelare) men bytet var ändå en frisk fläkt och hans outtröttliga löpningar ledde till viktiga brytningar och fart på vänsterkanten. Weymans blir därmed trea i Dagens Triss. En annan spelare som stundtals var osynlig, stundtals dök upp från ingenstans, var Ssewankambo. Med sin styrka och snabbhet tar han kontroll på mittfältet, vinner avgörande dueller och är med i hemmajobbet när motståndarlaget pressar på. Idag var inget undantag och med sina olika roller i dagens match förtjänar han en andraplats i Dagens Triss. Slutligen har vi en spelare som på senare tid har blivit det givna valet när det kommer till att bytas in senare i matcher för att tillföra energi och vända matchbilder. Jag pratar om ingen mindre än Sellars. Han agerade återigen på offensiven och gjorde många försök till löpningar där ÖFK kunde vinna mark. Tyvärr ledde det inte riktigt till de där farliga lägena, men de existerade likväl inte i matchen ändå. Sellars tar därmed förstaplatsen idag.

ÖFK har varit otroligt formstarka de senaste månaderna under regi av tränaren Amir Azrafshan och man hade hoppats att det kunde fortsätta så säsongen ut. De tre senaste matcherna har ÖFK stått för rätt mediokra insatser (även om vinsten mot Sirius var välbehövlig) och det är dags att laget vaknar till igen så vi kan lämna den här säsongen med den trygga känslan som började infinna sig efter sommaren. Jag ”vill tro på det här” men efter dagens match börjar jag känna tvivel, en känsla jag trodde vi ÖFK-fans hade lagt bakom oss. Men jag ska inte dra för stora växlar utifrån de senaste matcherna, utan hoppas vi kan genomföra säsongen utan hjärtat i halsgropen. Och det vet jag att vi har potentialen för!

Dagens triss

1. Jerell Sellars
2. Isak Ssewankambo
3. Marco Weymans