Ibland är fotbolllen riktigt, riktigt grym. En jättebra prestation som borde ha gett minst en poäng slutar istället med en sur uddamålsförlust där segermålet kommer efter 92:30.

Vi har väl inget lastgammalt lag i vanliga fall, men av lite olika anledningar kom vi till match med ett lite yngre lag än vanligt där 21-åriga Ellen Sjölund var äldste spelare i startelvan. Dessutom hade vi 15-åriga division 1-debutanten Milla Larsen i mål. Inga konstigheter med det egentligen då flera av de andra yngre spelarna skaffat sig värdefull erfarenhet under året.

Före matchen tryckte vi mycket på de saker vi gör ni vi spelar bra och som också har lett till bättre insatser och två segrar på slutet. Vi behöver vara modiga i vårt försvarsspel och jobba framåt, men även modiga i anfallsspelet så att många spelar vill delta, löpa och söka boll.

Vi inledde matchen på ett bra sätt där Matilda Wennerklev och Ebba Nordenström direkt satte tonen genom att sätta hård press mot IFK:s backar. Det var ändå IFK som fick första målchansen då de nöp till med ett bra skott från straffområdeslinjen som tvingade Milla Larsen till en kanonräddning. En skön och viktig start för henne.

Efter ett tag började vi hitta mer och mer rätt med våra uppspel, men även att hota IFK bakom deras ytterbackar. Framförallt var det på högersidan som Ellen Sjölund gjorde många bra löpningar och serverades fina bollar. Det enda som saknades var att få till den avgörande passningen och att försöka få in fler spelare i straffområdet.

De avslut vi hade var oftast från distans och beredde väl inte Elsa M i IFK-målet några större problem.

Defensivt såg det väldigt tryggt ut där våra backar på ett mycket effektivt sätt höll IFK-anfallarna från farliga lägen. På mittfältet gjorde våra mittfältare ett bra jobb med att inte ge IFK-spelarna för mycket tid. Känslan var att vi hade matchen under kontroll även om det inte var något direkt klart övertag.

Efter 22 minuter fick vi en hörna. Ebba Nordenström slog och bra hörna som Indra Arvidsson var först fram på. Bollen studsade vidare till Ellen Sjölund som tryckte till med ett riktigt bra skott som gick in via ribban. Skönt för Ellen att lyckas på match också då hon på träning haft många bra avslut.

Vi fortsatte att hålla ångan uppe ett tag efter målet, men i slutet av halvleken blev vi lite låga i vårt försvarsspel och blev tillbakatryckta. Vi rådde för det lite själv då vi försökte spela med lite för små marginaler i våra uppspel trots att det fanns utrymme för lite längre passningar till fria ytor.

Vi kunde ändå hålla undan och få med oss ledningen in i pausvilan. Under pausen var det mest feedback om att det varit en riktigt bra första halvlek, men också en påminnelse om att inte tappa ödmjukheten och att fortsätta göra jobbet på samma sätt i andra halvlek.

Vi startar även andra halvlek helt okej, men åker ändå på ett baklängesmål efter tio minuter. Vi hamnar i en lite trång situation på egen planhalva och istället för att ta undan bollen spelar vi med lite små marginaler. Detta ledde till ett bolltapp och skottläge för Julia Elvbo som lyckades skjuta bollen förbi Milla i målet.

Vi har ändå en helt okej reaktion på baklängesmålet. Vi viker inte ner oss, men har inte riktigt samma flyt i passningsspelet som i den första halvleken.

Vi gjorde två byten efter 20 minuter av andra halvlek. Alva Eriksson och Moa Strand kom in istället för Astrid Winter och Matilda Wennerklev. Både Astrid och Matilda hade löpt enormt mycket under första halvlek och början av andra så de hade verkligen tömt sina krafter på bästa sätt.

Under mitten av halvleken står matchen och väger lite. IFK har ett visst övertag, men vi kände att vi kunde hota dem i kontringarna.

När matchklockan stod på 84 minuter så tog vi än en gång ledningen och det var ett riktigt klassmål. Ebba Nordenström fick tag i bollen på mittplanen och såg att Moa Strand påbörjade en löpning. Både passning och löpning tajmade perfekt och Moa kom i friläge där hon mycket kyligt rullade in bollen i mål.

Bara två minuter senare fick vi ett ypperligt läge att "döda" matchen. I en omställning kom vi tre mot en, men tyvärr fick vi inte till den avgörande passningen. När vi ska försöka vinna tillbaka bollen blir vi lite för ivriga och två spelare gick mot samma motståndare. IFK spelade sig ur pressen och kom sen i en snabb omställning där det kändes som om vi var i nulerärt underläge hela vägen. Ett inspel mot första stolpen och 2-2 var ett faktum. Riktigt surt att släppa in mål på en omställning när man har ledningen med så kort om tid kvar. Vi är dock inte vana att vara i den situationen och då är det lätt att man blir lite för ivrig och naiv.

Tyvärr var inte eländet slut med det. När matchklockan stod på drygt två minuters extratid så spelar vi än en gång med lite för små marginaler och tappar boll mitt på egen planhalva. IFK vinner bollen och hittar fram till ett friläge där de gjorde 3-2. Fruktansvärt tungt mål att släppa in.

Efter målet var det fortfarande ett par minuter kvar och vi gjorde ett försök att torcera, men kom aldrig riktigt nära en kvittering. När domaren blåste av så kändes det bara tomt. En riktigt bra prestation, men vi fick inget betalt för den.

Matchen var ändå ett bevis på vilka framsteg laget har tagit. I våras förlorade vi med 1-7 mot IFK och nu är vi väl så bra som dem även om det inte räckte hela vägen. Hur som helst är det en imponerande utveckling som Opetjejerna har haft de senaste månaderna.

Det är många spelare som förtjänar mycket beröm för sättet de tar sig an och genomför den här matchen och vi väljer därför att hylla laginsatsen. Trots att vi hade ett lag med rätt lite erfarenhet av såna här matcher går de ut och agerar som ett fullfjädrat division 1-lag. Det extra plustecknet får ändå gå till målvakten Milla Larsen. Dagen innan får hon frågan om att göra seriedebut i A-laget i ett division 1-derby och hon svarade ja direkt. Givetvis fanns det en hel del nerver, men sättet som hon genomför matchen på är imponerande. Trots kyla och snöblandat regn och att hon var sysslölös under långa stunder av första halvlek så var hon vaken och alert när hon behövde vara det.

Besvikelse över resultatet, men stolthet över prestationen får bli sammanfattningen av den här matchen. Nu kan vi förhoppningsvis ta med oss de positiva bitarna från den här matchen till nästa helg då vi möter Sollentuna på bortaplan. Senaste Stockholmsresan slutade med en seger och vi laddar för repris på det.