Det började den 18 februari med 2–1 mot Varberg i Svenska cupen. Drygt 10 månader senare, på torsdag kväll, är det dags att göra bokslut för Östersunds FK i sin hemmaborg då Zorja från Luhansk i östra Ukraina kommer på besök.
Så här långt har den här resan bjudit på 24 matcher på Jämtkraft arena; Svenska cupen, Allsvenskan och Europa league.
16 segrar, sju oavgjorda matcher och en förlust (AIK i mitten av augusti när spelschemat var som allra hetast).
Vilken resa! Vilken vinter, vår, sommar, höst och vinter igen! Vilka upplevelser!

2017 blir ett år som vi fotbollsvänner kommer att minnas så länge våra hjärnor är i full form, ÖFK har bjudit oss på ett fullständigt makalöst år, ja, ett år som kan betecknas som närmast osannolikt!.
Vinst i Svenska cupen, gruppspel i Europa league (som kan bli ännu mera…) och Allsvenskans näst bästa hemmalag (efter vinnande Malmö FF).
Visst hade jag och många andra stora förhoppningar på den här säsongen. Men räck gärna upp handen ni som planerade för att utvecklingen skulle bli så här bra…

Om vi bryter ned hemmaspelet i de tre stora kategorierna blir min sammanfattning så här:

# Svenska cupen: Segrar mot Varberg (2–1), avgjorde på övertid), Hammarby (1–0), Trelleborg (4–1) samt finalen mot IFK Norrköping (4–1). Lysande!

# Europa league: Segrar mot Galatasaray (2–0), Fola Esch (1–0), PAOK Thessaloniki (2–0), Hertha Berlin (1–0) samt oavgjort (2–2) mot Athletic Bilbao. Lysande igen, plus, plus!

# Allsvenskan: Åtta vinster, sex oavgjorda samt en förlust. I min bok har jag antecknat sju starka prestationer, fem matcher som varit fullständigt okej och bara tre där insatsen inte varit tillräckligt bra av en eller annan anledning (Jönköpings Södra, 0–0, där smålänningarna inte ville spela fotboll utan bara ägnade sig åt fulspel, Halmstad, 0–0, där ÖFK inte hade tillräckligt med energi samt AIK, 0–3, där en omstuvad uppställning och en utvisning gjorde att ÖFK inte räckte till).

Tittar man på samtliga 24 spelade matcher får jag till tolv riktiga höjdare (alltså hälften av alla matcher på Jämtkraft arena), på ett eller annat sätt. Här är mina tiopoängare, matcher där jag vandrat hem med ett stort leende på läpparna även om alla inte vunnits:

# 9/4 IFK Norrköping: Hemmapremiären där ÖFK visade vad vi hade att hoppas på. Här kom Norrköping billigt undan, 1–0 var kraftigt i underkant efter den prestationen.

# 13/4 IFK Norrköping: Östgötarna var tillbaka efter fyra dagar för att spela cupfinal men hade inte lärt sig mycket från första besöket. ÖFK dominerade första halvan (2–0 i paus), Norrköping hade en bra start på andra halvlek (reducerade på straff) innan Alhaji Gero och Saman Ghoddos (vilket mål, det kan jag se hur många gånger som helst) satte varsin fullträff i slutskedet; 4-1, cupmästare och en plats i Europaspelet. En magisk, och, inte minst, historisk kväll på arenan!

# 3/6 Gif Sundsvall: Ingen av de bästa rent spelmässigt men 3–1 mot Sundsvall är fina derbysiffror och dessutom två baljor från Ghoddos som där bröt en tung förbannelse av brända målchanser. Det var viktigt för resten av sommaren!

# 6/7 Galatasaray: En av världens största och mest aktade klubbar får vända hem till Istanbul med svansen mellan benen efter en magisk ÖFK-uppvisning första 60 minuterna. 2–0, mål av Saman Ghoddos och Jamie Hopcutt och Europaresan fick en lysande start.

# 16/7 Djurgården: Graham Potter tvingades rotera kraftigt i manskapet i det täta matchandet och här, mot nyrustade Djurgården, mönstrade ÖFK-managern ett ”B-lag” (så får man inte säga men det var precis vad det var…). Men det spelade ingen roll, 2–1-seger efter en bragdartad insats! En maktdemonstration inför hela fotbolls-Sverige (och Europa).

# 24/8 PAOK Thessaloniki: Efter 1–3 i Grekland var ÖFK i brygga och Europaspelet på väg mot sitt slut. Men … en ny lysande timme och två mål av Saman Ghoddos (och en prakträddning av Aly Keita på övertid) var precis det som behövdes för att gå vidare till gruppspelet i Europa league. Herregud, hur gick detta till?

# 20/9 Malmö FF: Suveräna serieledarna på besök och spelmässigt fick blivande mästarna sig en omgång. Det borde man ha fått även i målprotokollet 2–2 var surt för ÖFK, inte minst sedan Jamie Hopcutt missat en straffspark på övertid. En av Allsvenskans bästa matcher den här sommaren!

# 28/9 Hertha Berlin: Nytt storbesök, den här gången från en av Bundesligas stabilaste klubbar. Det var tyska stormvindar i en halvtimme men ÖFK lyckades klara sig undan utan att blåsa av banan och jobbade sig
sedan in i matchen. Brwa Nouri sköt segermålet på straff. Stark hemmainsats, mycket stark!

# 14/10 Örebro: Härlig första rond av ÖFK gav 3–0. Klart och betalt redan i paus. (Sånt gillar jag...)

# 19/10 Athletic Bilbao: Om det var lysande i stora delar mot Galatasaray, PAOK och Hertha Berlin så vad var då det här? Vilket lag var svenskt och vilket kom från La liga? Den frågan sysselsatte alla ”experter” i dagar efter den här tillställningen. 2–2 var ett skitresultat för ÖFK sedan Bilbao kvitterat strax före slutet. Men vilken match av hemmalaget!

# 28/10 Elfsborg. 3–0 i första halvlek och ytterligare ett mål direkt efter pausvilan. Oj, så det svängde och räckte mer än väl till en ny trepoängare (4–1 till slut och, som sagt, jag gillar verkligen när det avgörs tidigt och man kan sitta och njuta av resultatet...).

Jag är inte helt säker på att alla delar mina intryck, fotboll är som jag påpekat vid några tillfällen ingen exakt vetenskap. Men jag är övertygad om att vi alla har bjudits på fotbollsupplevelser som vi inte ens kunde ana så sent som förra sommaren (och då var dom upplevelserna redan osannolika…).
Ja, ni fattar…
Nu gäller det bara att knyta ihop hela den här Europasäcken på torsdag kväll. Och visst finns alla förutsättningar för att ÖFK ska kunna lägga den sista pusselbiten till en plats i Europa leagues finalspel redan nu.
Det är klart att Zorjas spelare och ledare har koll på att Jämtkraft arena är en riktig hemmaborg. Även i Ukraina kan man läsa resultat & tabeller!

Till sist 1: Jag vill i det här sammanhanget också ta chansen att understryka att det är inte bara på planen som ÖFK gjort storartade prestationer. Jag är lika imponerad av klubbens sätt att sköta alla de här arrangemangen. Att fixa en allsvensk match är ingen lek, det ska gudarna veta. Att dessutom rodda ett Uefa-arrangemang är mer eller mindre en bedrift! Jag lyfter på kepsen till alla inblandade.

Till sist 2: Jag tänker inte ha några synpunkter på de utmärkelser som fördelades på den lokala fotbollsgalan lördags, alla som fick priser var säkerligen förtjänta vinnare. Men jag blev riktigt rörd när jag såg att Graham Potter gärna vill dela sitt ledarpris med Tommy Engstrand från Norra Lit. Jag och Tommy har följt varandra genom idrottslivet (inte bara inom fotbollen) sedan vi var riktigt unga och det kan jag säga; en mer reko människa är det svårt att hitta, ödmjuk och sportslig i alla lägen. Grattis Tommy, även här lyfter jag på kepsen!