Jag lovar att inte ta i för mycket.
Men en sak törs jag stå för. När Alhaji Gero efter 3 minuter och 47 sekunder in på stopptiden smackade in en projektil som höll på att skicka hela målställningen upp på läktaren och samtidigt betydde 2–0 mot Zorja Luhansk sänder det, tillsammans med segrarna mot Galatasaray, Fola Esch och PAOK Thessalonik, ytterligare en signal till hela fortbolls-Europa:
Östersunds FK, det okända laget från den där kylslagna platsen långt upp i norra Sverige som var rankat sist av alla 48 lag som är med i gruppspelet, får vi allt ta på allvar, stort allvar. Dom är inte med för att deltaga, dom är med för att vinna fotbollsmatcher även på den här nivån! Precis som ordföranden Daniel Kindberg pratat om. Hela tiden!

Ja, bättre kunde naturligtvis inte gruppspelet i Europa league ha startat. 2–0 i Ukraina är ett fantastiskt resultat som ger massor av energi inför den tuffa hösten. Och cirka 3,5 miljoner kronor i kassakistan!
Segern togs efter en imponerande arbetsinsats och med stor skicklighet i motståndarnas straffområde. Målen, av Ghoddos och Gero, var stor fotbollskonst.
Däremot haltade ÖFK:s spel betänkligt, det är sällan man ser så många bolltapp och missriktade passningar, ett tag undrade jag om det pågick någon form av intern tävling i att slå bort så många bollar som möjligt till sina ukrainska motståndare.
Men det har jag inga som helst problem att lägga bakom mig en sån här kväll, inte alls.
2–0-seger på bortaplan i Europaspel är så bra, det ska gudarna veta. Det gäller även för turneringens stora elefanter. Hur stort ska det då inte vara för ÖFK, färskast av dom färska i de här sammanhangen?

Jag tycker att ÖFK hade bra kontroll på stora delar av matchen trots att man inte fick spelet att fungera som man är van att se. Men det finns några perioder då det kändes som att man kom snett i organisationen, sista kvarten i första halvlek, en period efter 1–0-målet. samt i slutet. Men Zorja hade inte förmågan att utnyttja ÖFK:s obalans. Ett ribbskott blev det men inte mer. Resten hade Aly Keita och försvaret koll på.

Mina höjdpunkter från kvällen;

# Målen.
1–0 i 50:e minuten. Ken Sema vinner en duell (ojuste, absolut) på mittplanen, vinner snabbt mark och sätter passningen exakt på Saman Ghoddos högerfot. Pang nere i målvaktens högra burhörna och Ghoddos värde på marknaden ökade ytterligare ett antal miljoner!
2–0 nästan fyra minuter in på stopptiden. Inkast ute till höger, Aiesh kastar mot Alhaji Gero (kom in i matchens 80:e minut) som vänder bort två hemmaförsvarare (uselt försvarsspel), följer bollen en bit in i straffområdet och dräper till med västern rakt upp i nättaket. Jag gissar att det tillhör premiäromgångens allra vackraste fullträffar och visas om och om igen i Europas tv-kanaler. Kul för Gero som inte har haft någon vidare timing i motståndarnas straffområde den här sommaren. Nu small det. Ordentligt!

# Försvarsarbetet. Det går verkligen inte att klaga på. Backlinjen gjorde ett otroligt jobb, Sotirios Papagiannopoulos var planens kung, men hade god hjälp av Ronald Mukiibi och Tom Pettersson. Och framför krigade Fouad Bachirou i sedvanlig stil.

# Lyckade byten. Gero, naturligtvis, när han satte sista spiken i hemmakistan. Men Sam Mensiro och Gabriel Somi stärkte defensiven i sina inhopp.

# Hosam Aiesh jobbade hårt och stängde högerkanten. Det var viktigt i den här matchen.

Som jag skrev i inledningen; jag lovar att inte använda de stora bokstäverna. Men 2–0 på bortaplan (på ett naturgräs som verkligen såg ut att störa många av ÖFK:s skickliga bollspelare) ger förutsättningar inför fortsättningen som vi inte riktigt kan greppa. Närmast väntar två hemmamatcher, Hertha Berlin den 29 september och Athletic Bilbao den 19 oktober.
Då är det kallt, jävligt och konstgräs.
Och kanske att ÖFK får spelet att fungera!