Visst blev det som både ”Sotte” och Potter sa och önskade.
Det blev vinst (2–0), absolut att publiken fick något stort (vilket spel och säkrad plats i Europa leagues finalspel) och kvällen blev onekligen ”speciell” för alla som gillar ÖFK.
Den är också en väldigt ”speciell” kväll för svensk klubblagsfotboll. Visst har vi haft stora framgångar vid några tillfällen (Malmö FF i Europacupfinal i slutet av 1970-talet, IFK Göteborgs framgångar i Uefa.cupen några år senare för att nu ta dom bästa exemplen) men inget svenskt lag har lyckats ta sig till finalspelet i Europa league sedan starten säsongen 2009/2010).

Jag skrev i en krönika för ett par dagar sedan om ÖFK:s styrka i sin hemmaborg och radade upp massor av fina prestationer den här långa säsongen som inleddes med cupspel i mitten av februari.

Här lägger jag till ytterligare en tiopoängare!
Så mycket bättre (populärt uttryck i dessa tider…) kan det inte bli, allrahelst när så mycket ligger i potten.

Men det bekom inte Potters grabbar det minsta. Plattan i mattan från första spark och publiken, nästan 8.000 på plats denna märkliga höst/vinterdag, bara jublade. Våg efter våg sköljde i en oavbruten ström över Zorjas planhalva, skott på skott avfyrades, inlägg svepte in från höger och inlägg svepte in från vänster.
Det var rena uppvisningen inför en motståndare som inte hade en susning om hur de skulle bryta hemmalagets ursinniga anfallslusta (det tog 16 minuter innan ukrainarna lyckades spela sig till sitt första etablerade anfall och det tog 22 minuter innan domaren Kevin Blom från Nederländerna blåste sin första frispark…).
Men det blev inga mål!

Potter hade också valt en offensiv startelva, en 3-4-3-uppställning med Curtis Edwards och Gabriel Somi som extrema mittfältsbreddare på varsin kant. Och när backlinjen med lätthet kunde spela bort Zorjas första press blev det enorma ytor i mitten för Brwa Nouri och Fouad Bachirou att operera på. Därifrån kunde dom styra och ställa som dom ville.
Det skulle också ge utdelning, så småningom. Matchklockan hade hunnit fram till minut 40 när Somi ute till vänster lämnade över bollen till Saman Ghoddos, Ghoddos drog en cross över till höger där Curtis Edwards lämnats utan markering. Och Edwards pressade in bollen framför mål mot Alhaji Gero – och i mål!
Gero tilldelades målet först, sedan ändrades det till Edwards men i det officiella matchprotokollet blir det bedömt som självmål (Dmytro Grechyshkin)!

Efter paus skickade Zorja fram ytterligare spelare i sitt höga presspel och ÖFK fick inte samma möjligheter att briljera med sin fartfyllda passningsfotboll.
Men det kändes ändå som att hemmalaget hade full kontroll på läget. ÖFK hade också ett par giftiga skott från distans (Ronald Mukiibi och Saman Ghoddos) som mycket väl kunnat resultera.
Zorjas bästa chans kom när brassen Iury vände bort hemmalagets mittförsvar och tvingade Aly Keita till en mästerlig parad strax under ribban.

Avgörandet kom i matchens 77:minut, där och då säkrade ÖFK en plats i finalspelet i februari. Saman Ghoddos trollade bort ett par Zorjaspelare ute vid sidlinjen, stack rakt in i planen där han bröt sig förbi ytterligare tre motståndare innan han från 20 meter pangade in 2–0 med våldsam kraft nere i målvakten Andriy Lunins högra burhörna.
Ytterligare ett klassmål av Ghoddos, ett av många den här säsongen.

Världsklass!

Med den här segern har nu ÖFK en säkrad plats bland de 32 lag som kommer att finnas med när finalspelet startar i mitten av februari (24 från Europa leagues tolv grupper samt åtta grupptreor från Champions league). ÖFK toppar grupp J inför den sista omgången, två poäng före Athletic Bilbao (3–2 hemma mot Hertha Berlin) och sedan är det ytterligare två pinnar ned till Zorja Luhansk. Vem som får göra ÖFK sällskap till finalspelet avgörs den 7 december när Luhansk tar emot Bilbao samtidigt som ÖFK reser till Berlin för att om möjligt säkra gruppvinsten.

Den här kvällen gav också ytterligare påfyllning i ÖFK:s kassakista. Segern var värd cirka elva miljoner kronor. Det betyder att Europaspelet så här långt har genererat nästan 50 miljoner och det kan bli ännu mer om klubben vinner gruppen. För att inte tala om pengaregnet vid ett framgångsrikt finalspel.

Och ordföranden Daniel Kindberg säger ju att ÖFK ska vinna hela turneringen…

Men än så länge nöjer jag mig med att låna Graham Potters sammanfattning från pressträffen efter matchen: ”Det här är science fiction”.
Bättre kan det inte sägas. Vi har ju redan tidigare använt alla superlativer som står att finna för att beskriva den här ÖFK-resan.

Till sist; Det är väldigt enkelt att sätta betyg på ÖFK:s spelare efter den här prestationen. Det blir 6 till samtliga – på en 5-gradig skala! Extra plus ger jag till Sotirios Papagiannopoulos (vilket resning han har), Fouad Bachirou samt till Saman Ghoddos