”Sotte”, Sema, Nouri och en hel tränarstab... en efter en har de tunga namnen dragit vidare mot nya äventyr och många har skrockat om att luften har lämnat den alltför hårt pumpade ÖFK-ballongen.

Svaret: 1–0 mot Elfsborg efter en stark förstatimme, åttonde raka utan förlust (sex segrar och två oavgjorda, nytt klubbrekord i Allsvenskan) och ÖFK hakar på lagen uppe i toppen av tabellen.

Som jag skrev efter 4–1 mot Trelleborg för en vecka sedan: ÖFK:s segertåg rullar, trots sommarens alla motigheter, bara vidare...

Första timmen mot Elfsborg var av bästa märke; total kontroll, stabilt försvarsspel med tidvis hög press (även om den vid några tillfällen inte var synkroniserad på bästa sätt), fyndigt anfallsspel och en hel drös med bra målchanser. Men bara 1–0 i målprotokollet, Jamie Hopcutt strax före pausvilan sedan Saman Ghoddos skjutit från vänster och Hopcutt styrt bollen via stolpen och i nät.

En sak kan vi definitivt vara överens om: Elfsborg kom väldigt billigt undan i den här delen av matchen.

Jag ger ÖFK en stark fyra för den första timmen, det var kanske inte högsta Europaklass (hemmamatcherna mot Galatasaray, PAOK, Bilbao, Hertha, Luhansk...) men det var bra. Mycket bra!

Den avslutande halvtimmen fick ett helt annat ansikte;

# Elfsborg gjorde några intressanta spelarbyten som gav en annan offensiv kraft.

# ÖFK blev lite mer försiktiga, vissa stunder rent passiva, och tappade mycket av sin energi. Istället för att äga bollen blev man nu bolljägare. Och det sög i den här värmen.

Men Elfsborg fick inte ut så mycket av sitt övertag. ÖFK-försvaret var väl samlat hela tiden, boråsarna tvingades skjuta på avstånd och de bollar som smet in i straffområdet tog Aly Keita hand om på bästa sätt. Och ÖFK:s omställningar (inte så många men dock) var fortfarande vassare än det Elfsborgs lyckades prestera av sitt spelmässiga grepp.

Några noteringar;

# Jamie Hopcutt blev matchvinnare trots att han blev bestulen på ett mål. Från min utkikspost var det omöjligt att bedöma om bollen var över linjen eller ej när Hopcutt i den 22:a minuten skarvade en nick från Tom Pettersson förbi Elfsborgs målvakt Kevin Stuhr Ellegaard, tv-bilderna kan heller inte ge någon vägledning (usel produktion med få kameror på plats). Men bra placerade källor med stor erfarenhet av elitfotboll berättar om en boll som passerat linjen med mycket god marginal innan Stuhr Ellegaard grävde ut den med sin högerhand. Jag har full förståelse för att domaren Magnus Lindgren inte kunde bedöma hur långt in bollen var men den assisterande domaren borde väl ha varit perfekt placerad? Situationen uppstod ju i samband med en hörna.

# Ian Burchnalls val att fylla tomrummet efter Brwa Nouri som mittfältsankare blev Douglas Bergqvist. Inte helt oväntat. Nye ÖFK-tränaren valde alltså ”fegmodellen”. Bergqvist gjorde det han skulle (men absolut inte mer) när ÖFK dominerade, hade också en kraftfull nick i ribbans underkant men var definitivt en av dem som tappade luften när Elfsborg flyttade fram sina styrkor. I ”Nouri-rollen” vill jag ha en spelare som från ”bakplan” är betydligt mer delaktig i det offensiva passningsspelet. Definitivt!

# Planens dominanter var Curtis Edwards och Tesfaldet Tekie. De gjorde som de ville på mittplanen och var ett ständigt hot mot Elfsborgs backlinje. Stort arbete, genomlöpningar, instick, inspel och skott, både visade upp hela registret (nästa gång kanske Tekie också får skotten på mål, nu smet de strax utanför).

# Ian Burchnall var efter matchen framförallt nöjd med försvarsinsatsen. Jag förstår, det var verkligen stabilt över hela backlinjen den här eftermiddagen och längst bak visade Aly Keita upp ett helt annat fokus än senast mot Trelleborg.

# Saman Ghoddos, kapten för dagen, spelade den här gång mestadels ute till höger i anfallet. Han var bra även i den rollen. Det kan ha varit sista matchen på Jämtkraft arena för Ghoddos, nästa hemmamatch (mot Kalmar FF) är den 12 augusti och ”sommarfönstret” stänger dagen innan... Ihärdiga rykten på matcharenan gjorde gällande att Ghoddos har gjort klart med en fransk klubb. Den som lever får se vilken sanningshalt den ”nyheten” innehåller.

# Alhaji Gero gjorde, som vanligt, ett stort arbete men det är si och så med timingen i motståndarnas straffområde, också som vanligt! Det borde ha blivit åtminstone en fullträff den här eftermiddagen.

# Jamie Hopcutt hade i första rondensäsongens bästa 45 minuter som startspelare men tröttnade tidigt efter pausfikat. Men matchvinnare är alltid en matchvinnare, dessutom, som sagt, bestulen på ett mål.

# Jag ska inte lägga mig i hur Elfsborg ska få ordning på den här säsongen. Halva är nu avverkad och i det här fallet är det ganska enkelt att se vad som brister eftersom bilden är densamma i match efter match. Startelvan är väldigt baktung med alla dessa mittfältare som finns på i stort sett alla platser. Om Jimmy Thelin istället börjar där han oftast slutar, mot ÖFK, mot Norrköping, mot Hammarby, mot Örebro, mot ..., ja, då skulle tabellen se garanterat trevligare ut för de välspelande boråsarna. Den offensiva kraften finns men sitter på avbytarbänken. Och därifrån gör man inte så många mål, åtminstone inte vad jag vet.

# Apropå hur olika vi ser på en fotbollsmatch: Ian Burchnall gav mest beröm till försvarsspelet, jag och Hasse Thor, kollegan här på fotbollz som delade ut ”dagens triss”, hyllar framförallt mittfältarna Edwards och Tekie medan Mittmedias representanter ger sina högsta betyg till anfallarna Hopcutt och Ghoddos. Yes!

Till sist; serien vänder nu och ÖFK:s nästa match spelas i Borås måndagen den 6 augusti. Men redan nu kan man, precis som jag skrev före starten i våras, se hur serien skiktar sig; vi får en tätgrupp på sex lag, en mellangrupp på sex lag och så blir det fyra som slåss om placeringarna i botten. Ungefär så kommer det att se ut även i november.