West Ham 0–0, Newcastle 1–0, West Ham 1–0 (Ligacupen), Liverpool 3–3, Crystal Palace 3–2, West Bromwich 1–1, Nottingham F 2–4 (FA-cupen), Chelsea 2–2, Bournemouth 1–2, Chelsea 2–1 (Ligacupen), Crystal Palace 4–1, Swansea 1–3.
Där har ni resultaten av de tolv matcher (nio i Premier league, två i Ligacupen och en i FA-cupen) som Arsenal FC har spelat sedan det den 11 december blev klart att man skulle får möta ÖFK i 16-delsfinalen i Europa league; fem matcher har vunnits, fyra har slutat oavgjort och tre har förlorats. Som ni förstår, ömsom vin, ömsom vatten. Både när det gäller resultat och prestation. Det gäller ju trots allt Arsenal, en av de mest traditionstyngda fotbollsklubbar vi har och där allt handlar om att vinna matcher och som en konsekvens av det även vinna titlar, som Daniel Kindberg brukar säga. Jag har sett dom flesta matcherna och kan intyga: Det har varit en salig blandning av högt och lågt!
Man kan se ett tydligt mönster i hur Arsenalmanagern Arsène Wenger (fransmannen som lett Londonklubben längre än vad ÖFK har funnits) matchat sitt manskap så här långt; ett gäng, de mest namnkunniga, spelar i Premier league, övriga i truppen får ta hand om cuperna (Europa league, Ligacupen och FA-cupen). De tolv som spelade mest i höstens gruppspel i Europa league (tre matcher eller mer) hade nästan alla begränsat med speltid i Premier league. Det här gänget har även fått dra lasset i Ligacupen (klart för final och i FA-cupen (utslagna av gamla storheten Nottingham Forest, numera i andraligan The Championchip, 15:e plats) . Ett par av dem, Jack Wishere och Mohamed Elneny, har efter jul tagit plats ”PL-uppställningen”, andra (Theo Walcott och Oliver Giroud) har i januarifönstret lämnat klubben för nya äventyr (Everton respektive Chelsea). Liksom Alexis Sanchez (en match i Europa league) som flyttat till Jose Mourinhos Manchester United. Stjärnspelare som Mesmut Özil, Laurent Koscielny, Granit Xhaka, Alexandre Lacazette och Aaron Ramsey hade inte gjort en enda cupminut den här säsongen innan Ligacupsemifinalen mot Chelsea den 24 januari.
Hur tänker då Arsène Wenger när man kommer till Östersund och ett Jämtkraft arena i vinterskrud den 15 februari? Min gissning är han han fortsätter på ”cupspåret”. Spelschemat är tufft för engelsmännen och Wenger litar på att det materialet är tillräckligt för att fixa ett resultat som är bra nog inför returen hemma på Emirates en vecka senare. Ett aber för Wenger; Londonmötet spelas bara tre dagar innan Ligacupfinalen mot Manchester City och hur hårt törs han matcha sina stjärnspelare om det skulle ha gått snett på något vis i Östersund?
Arsenalmanagern måste alltså under dom där veckorna vikta en titel i Ligacupen mot ett avancemang i Europa league som, förmodligen eftersom ligaspelet inte går så bra, är klubbens enda möjlighet att fortfarande ha chansen att få spela i Champions league och de riktigt stora pengarna till hösten (slutseger i EL ger en plats i CL). Det här hade Wenger inte med i den tidiga planeringen inför dubbelmötet med ÖFK, då var en ”vanlig” seriematch (visserligen även den mot Man City!) inplanerad söndagen den 25 februari. Nu står en cuptitel på spel den dagen och det är något helt annat!
Fotnot 1: Arsenal ligger för närvarande, efter 25 omgångar, på sjätte plats i PL, åtta poäng efter fyran Chelsea (som är sista platsen för Champions league-avancemang). Innan Arsenal kommer till Östersund ska man möta Everton hemma (3 feb) och Tottenham borta (10 feb) ii ligan.
Fotnot 2: Nyförvärvet från Dortmund (620 miljoner!) Pierre-Emerick Aubameyang får inte delta i Arsenals EL-äventyr eftersom hans gamla klubb är med i samma tävling. Däremot kan vi räkna med att Wenger använder Henrich Mchitarjan (ny från Man United, ingick i bytesaffären med Alex Sanchez) i någon form. Arsenal behöver all eldkraft som finns att uppbringa för att få fart på det offensiva spelet, inte minst sedan såväl Sanchez som Giroud försvunnit ur truppen. |