Säsongen sista match borta mot Sandvikens IF stundar på lördag. Därmed börjar det bli dags att summera årets säsong och blicka framåt mot 2026.

ÖFK valde detta år att satsa på ett relativt oprövat kort som tränare i Kiarash Livani. När han presenterades, på ett treårs kontrakt, fick vi veta att han stod för en tydlig spelide där ÖFK skulle befinna sig på motståndarnas planhalva 90% av tiden, äga bollinnehavet, föra och dominera matcherna. När Livani presenterades ställde Fotbollz frågan om ÖFK spelarmaterial passade den spelidé han såg framför sig. Något riktigt svar gavs aldrig på den frågan.

Försäsongen blev knappats vad ÖFK sett framför sig. Bortser man från en stark prestation mot allsvenska Degerfors IF blev det en period med idel förluster samt präglat av skador. Frågan man ställde sig var om ÖFK spelarna var fysiskt redo för den träningsmängd som krävdes för spelidén. Inför serien var ÖFK tippade att åka ur. När serien så drog igång var det troligen många som höjde på ögonbrynen, ÖFK började serien helt OK och spelet lovade mer. Men rätt snart stod det klart att motståndarna hittat ÖFK svagheter. Lyckades man inte sätta presspelet öppnade det sig oändliga ytor och möjligheter bakom en högt stående backlinje och som gång på gång fick försvara sig felvända. Någon anpassning av taktiken kunde i vart fall inte jag skönja och när storförlusterna mot Falkenbergs FF och Västerås SK kom var Livanis tid som tränare i ÖFK över.

In kom istället Tor-Arne Fredheim. I motsats till Livani har Fredheim en lång karriär som spelare och tränare på hög nivå. Fredheim gjorde direkt en förändring där försvaret av eget mål ska ske rättvänt. Något som därmed innebar ett lägre stående ÖFK och som satsade på raka bollar på djupet mot löpande anfallare. En taktik vi känner igen i ÖFK och som brukar innebära problem att skapa något sista tredjedelen. Under sommaren hade ÖFK lånat in Amatakarijo och värvat Adbihakim Ali på korttidskontrakt. Med två så starka spelare offensivt får flertalet superettanklubbars försvar problem att freda sitt mål och så blev det också. Det rättvända försvarsspelet visade sig även passa ÖFK spelarmaterial på backsidan. Förutom att det alltid är lättare att försvara sig rättvänt är bara att konstatera att spelare som Suljic och Anyanwu, med flera, inte passade in i Livanis spelidé. Med Fredheims intåg och taktiska förändringar/anpassningar lyckades ÖFK hålla sig på rätt sida kvalstrecket och undvika kval detta år. Att man dessutom höll nollan i tre raka matcher, efter att dessförinnan släppt in 10 mål på två matcher, säger i sig ganska mycket.

På spelarsidan har det varit rörigt under säsongen. Två spelare har sålts, Bonde och Perry, samt att Navassardian låndes ut, den senare var nyförvärv inför säsongen. ÖFK har nyttjat hela 6 stycken målvakter. Man har dessutom lånat in många spelare, Forsell (Degerfors IF), Croon (Djurgårdens IF), Granström (Djurgårdens IF), Rolke (Djurgårdens IF), Enemark (Hobro IK), Amatkarijo (GAIS) och Jawla (Djurgårdens IF). Inför säsongen värvades Theodor Johansson in på ett ettårskontrakt. Under säsongen värvades Mörfelt in på 1,5 års kontrakt samt Adbihakim Ali på ett halvår. Detta känns spontant inte så genomtänkt och definitivt inte långsiktigt. Så bygger man inte ett lag på lång sikt. Samtidigt är detta oroande inför nästa säsong och logiskt går jag därför över och blickar framåt.

Det viktigaste ÖFK har att göra i absolut närtid är att knyta upp Tor-Arne Fredheim på ett flerårskontrakt. Detta är viktigt för att spelarna ska veta hur framtiden ter sig samt att ÖFK ska kunna värva rätt spelare.

Det är viktigt att ÖFK nu långsiktigt bygger en stomme med spelare för framtiden. Det är hela 7 stycken spelare med utgående kontrakt i år (N`sa, Johansson, Brendon, Marklund, Sporrong, Hopcut och Adbihakim Ali). Lägg därtill att de spelare man lånat in återvänder till sina klubbar. Kvar är inte något lag för superettan 2026. Om vi börjar med de spelare som har utgående kontrakt ser jag det som nödvändigt att knyta upp flertalet på minst 2 år till. Marklund och Sporrong är synnerligen viktiga att behålla. Johansson är ursprungligen högerback och kan ersätta Enemark. Brendon passade dåligt in i Livanis spelide men desto bättre med Fredheims och bör därför vara kvar. Värdet av Adbihakim Ali kan inte underskattas, det är en spelare som gör minst 15 mål i Superettan under en säsong, det är en spelartyp ÖFK saknat men nu har i klubben, det vore tjänstefel att inte försöka förlänga hans kontrakt.

Bland de spelare man lånat in under säsongen bör man försöka förlänga med Forsell (har kontrakt med Degerfors till 2026), Amatkarjiu (kontrakt med GAIS till 2026) och Granström (kontrakt med DIF till 2026). Duktiga spelare med vilka man bygger ett lag långsiktigt. Samtididigt är detta spelare som definitivt inte är aktuella för respektive klubbs startelva och sannolikt inte heller deras 18 mannatrupper. Dessa spelare kan dessa bli aktuella för en övergång 2026 och därmed passar ett fortsatt lån bra.

Farhågan är att det blir en stor spelaromsättning till 2026, jag hoppas såklart på motsatsen. En nyckel till det är en förlängning av Fredheim. Sedan behöver förlängning ske av en stomme spelare i Sporrong, Marklund, Bredon, Hopcut, Johansson, N´sa samt Adbihakim Ali gärna kryddat med lån av spelare enligt ovan.

Tack för en spännande och intensiv säsong och lycka till 2026.