IFK: 1. William Espell ? 5. Ville Söderlund (6. Hugo Kahlbom 87), 2. Haroun Abdelrahman, 3. Gustav Jonsson, 21. Erik Gustavsson (k) ? 7. Rasmus Essebrink, 19. Johan Olsson (10. Edvin Werme 69), 8. Karl Wikman, 22. Henrik Lööf (14. Zakk Edlund 87) ? 9. Isac Häggman (25 Chidi Omeje 83), 17. Jonathan Hultdin (Sami Talsi 69)
Ersättare: 31. Joar Brouneus, 23. Joel Sundqvist,

Mål: 1-0 Isac Häggman (15), 1-1 Carl Stegmayr (35), 2-1 Rasmus Essebrink (75 ? direkt på hörna), 2-2 självmål (82), 2-3 Junior Goncalves Karlstedt (96)

Domare: Alve Engelbrektsson (Ass1: Cain Noterius, Ass2: Hugo John Erik Danielsson

Publik: 121


IFK började bäst och ägde dom första 20 minuterna men skapade väl bara en halvchans då Henrik Lööf kom loss på högerkanten men missade i inspelet framför mål. Sen hade rödvitt dessutom tur vid två tillfällen där siste utposten i försvarsledet höll på att tappa boll och släppa en motståndare fri men fru Fortuna var då helt klart på hemmalagets sida.

IFK:s 1-0-mål var resultatet av slarv av Umeås målvakt Hannes Nilsson som tappade bollen så att Isac Häggman bara hade att placera bollen i helt öppet mål. Minuten efter målet testade Rasmus Essebrink Umeås målvakt som nu revanscherade sej och räddade bollen till en resultatlös hörna. Gustav Jonsson visade fin teknik när han dribblade längs kortlinjen ytterligare några minuter senare men bollen smet tyvärr över det vita strecket innan han nådde målet.

I den 22:a minuten hade Umeå sin första chans där William Espell fick sträcka ut sej och rädda till en hörna som sedan följdes av ännu en spark från hörnet, dock båda resultatlösa. IFK slog ett par långbollar över Umeås försvarslinjer men både Jonathan Hultdin och Isac Häggman kom fel i steget och i stället för att bli helt fria rann chanserna ut i sanden.

Vid det här laget hade Umeå kommit mera in i matchen men ändå kändes kvitteringen i 35:e minuten som en kalldusch. Efter ett fint inspel från vänsterkanten kunde Carl Stegmayr ganska ohotad placera bollen förbi en chanslös Espell. Ett par minuter efter målet räddade Gustav Jonsson laget från ett friläge för Umeå då han akrobatisk stoppade bollen som annars hamnat på fötterna på en motståndare som då haft raka spåret mot mål. I 42:a minuten hade Umeå en stolpträff och två minuter senare var man nära igen så när domaren blåste för halvtid kändes det rätt med en paus.

Tre minuter in i den andra halvleken slogs en tredje långboll från IFK:s bakre led som med lite mera känsla och tur hade friställt Jonathan Hultdin men som nu åter blev resultatlös. Annars var den andra halvan rätt jämn och 2-1-målet kom verkligen som en blixt från klar himmel då Rasmus Essebrink slog en hörna direkt i mål. Där och då kändes det faktiskt tryggt och även om man aldrig ska ta ut något i förskott så gjorde jag nog tyvärr just det?och det blev jag sannerligen straffad för.

Det som hände i typ 82:a minuten kan jag inte beskriva eftersom jag då på nätet letade IFK:s nästa hemmamatch och bara hörde att något hände utanför fönstret i speakerrummet. Det förklarades dock kort därefter att IFK själva förpassat bollen in i eget mål och därför bjudit motståndarna på kvitteringen till 2-2. Segermålet för Umeå såg jag dock klart och tydligt och även om det var vackert så kändes det riktigt surt när Junior Goncalves Karlstedt i den 96:e minuten sköt bollen i William Espells högra kryss.

När dagens matchvärd SQRTN Company utsåg dom båda lagens bästa spelare blev det hemmalagets Karl Wikman och Umeås Max Wolf-Watz som fick priset.