Det är fantastiskt att vi börjar få så många konstgräsplaner runt om i länet och när jag anlände på parkeringen inför match var det fullt med folk på konstgräset i duvet och jag fick precis se något ungomslag från Orrviken sätta bollen i mål till oerhörd glädje från både barn och föräldrar. Kiosken var öppen, hamburgarna stektes och vi fick ett trevligt mottagande från Åre. Möjligheten till rörelse och idrott blir så mycket större när vi har bra anläggningar.

Sen är inte min gamla kropp anpassad för att spela på konstgräs, något som smärtan i kroppens alla delar tydligt signalerade när jag rullade ur sängen i morse. Jag föredrar en tungsprungen, lite oklippt och ojämn gräsplan alla dagar i veckan. För det är väl ändå så fotboll i de lägre jämtlandsserna ska spelas?

Matchen då? Vi kom till Duved med 11 startspelare och en tunn bänk, och jag tror vi som lag redan tappat viljan att vinna den här matchen redan i förberedelsen när vi har så svårt att få till en full trupp. Det syntes redan från avspark. Åre var på tårna och satte upp en hög press och vi försökte rulla runt med och få bollen under kontroll med blandat resultat.

Redan efter nån minut hade Åre ett fint spel på kanten som slutade i ett missförstådn mellan mig och Markus där han rensande bollen mot mål och rakt i mitt ansikte. Men en räddning är en räddning, även om det är från egen spelare och även om det är med ansiktet.

Åre behärskade både boll och underlaget bättre än oss och fick tack vare det ett mycket större lugn i sitt spel med boll. Och i spelet utan boll behövde inte Åre förta sig eftersom vi allt som oftast tappade bollen på egna misstag. Åre tog sig också fram till en del chanser i första halvlek genom att framförallt komma runt åt sidorna och bryta in. Jag lyckades vara med och stå bra placerat så bollen ville inte leta sig in i målet.

I halvlek har vi ändå en halvpositiv känsla i omklädningsrummet, bara vi kommer upp lite mer i nivå och vill lite till skulle det inte vara omöjligt för oss att komma fram till lite fler avslut och kunna sätta ett mål.

Men den halvpositiva känslan lämnade vi kvar i omklädningsrummet för andra halvlek skulle komma att bli ungefär som första. Ett Åre som ville mer och kämpade för varandra där vi istället började hänga med huvudena och kritisera både oss själva och våra medspelare. Och det började redan innan Åre fick 1-0.

Åre kom ner på sin högersida, tar sig förbi och kan lägga ett inspel längs backen där Måns Månsson kommer precis rätt in i straffområdet och utan vare sig press eller markering kan lägga in 1-0 bakom mig.

Några minuter senare vädrar vi morgonluft, Hugo får bollen i djupled och löper mot mål. Oskar Hansson i Åre river ner Hugo och domaren fiskar upp det röda kortet för målchansutvisning.

Men en man mindre blir Åre istället än mer kompakta och vi får svårt att ta oss igenom, istället är det Åre som kommer ha bästa möjligheten att utöka, på straff. Jag går dock åt rätt håll och kan, med lite hjälp av ansiktet igen, peta bollen utanför stolpen.

Bara nån minut senare blåser domaren av matchen och Åre får med sig tre poäng vilket gär att de med en match mer spelad placerar sig strax ovanför kvalplatsen. Nu har vi frösön hemma nästa lördag och ska vi behålla oss på övre halvan av tabellen måste vi skärpa till oss. Vi kan bättre än så här och det måste vi också plocka fram om det ska bli några fler poäng i år.