3-3 borta mot Brunflo i en match som blev ungefär som vi befarade. Vi hittade aldrig något riktigt flyt i spelet och matchen innehöll alldeles för många felbeslut från vår sida. Brunflo fick matchen dit de ville där det kom att handla en hel del om fysik och där var de bättre än oss även om vi skapade tillräckligt med chanser för att vinna matchen.

Resultatmässigt en besvikelse, men ingen katastrof. Däremot var den spelmässiga insatsen och prestationen långt ifrån godkänd.

Vi inledde matchen rätt tveksamt och hade inte alls den energi vi haft de senaste matcherna. Det var många pass på felvända och stillastående spelare och vi utnyttjade inte alls de ytor som fanns. Ofta tog vi lite för lång tid på oss med bollen och det var väl en kombination av osäkerhet och att för få spelare gav tydliga alternativ till bollhållaren.

Vi tog ändå ledningen med 1-0 i den 13:e minuten. Nadia Andersson vände spelet från vänster till höger där Clara Amrén stötte ner bollen till Moa Strand som sköt in bollen med ett riktigt bra avslut.

Målet gav ingen direkt effekt spelmässigt utan vi hade fortsatt svårt att få något riktigt flyt på det vi gjorde. Ändå hade vi ett klart grepp om matchen. De anfallsförsök som Brunflo hade fångades upp av vår backlinje på ett säkert sätt.

Vi hade en hel del lägen att hitta in bakom deras backlinje, men spelade då ofta med alldeles för små marginaler så att möjligheterna rann ut i sanden. När vi väl hittade in bakom dem så fick vi inte till avsluten.

Vi gjorde ett andra mål efter 36 minuter. Moa Strand gjorde ett jättebra jobb nere vid kortlinjen och fick fram bollen till Clara Amrén som vände upp och klappade in bollen i nättaket.

Vi fick dock inte bjuta av två målsledningen speciellt länge. Brunflo kom fram på vår högersida och fick iväg att skott som det tyvärr blev retur på där en av deras spelare stötte in bollen från nära håll.

I paus var vi rätt tydliga med att vi behövde göra saker betydligt bättre i andra. Bättre bolltouch, snabbare beslut och fler bollar mot fria ytor.

Andra halvlek börjar riktigt illa. Efter bara tre minuter släpper vi till en hörna lite onödigt. Hörnan slås in lite studsande där en Brunflospelare skjuter in den mot målet där ytterligare en Brunflospelare är först och stöter in den.

I det här läget är vi rejält stirriga och bara 5 minuter senare låg ytterligare en boll i Opemålet efter en fin och kontrollerad lobb.

Vi behövde få in energi och gjorde strax därefter in Lena Lindström, Elira Gashi och Moa Sandberg samt roterade några positioner.

Vi fick lite bättre energi och skapade några bra chanser, men kylan i avsluten var inte tillräckligt bra. Det såg spänt och nervöst ut på många håll.

Med 20 minuter kvar gjorde vi ytterligare ett byte då Irma Andersson kom in för att hota mer i djupled och det gav effekt direkt. Efter bara några minuter på planen fick Irma en fin stickare från Emma Henriksson. Irma tryckte sig fram på högerkanten och spelade in en hård passning efter marken där Elira Gashi stötte in bollen från nära håll fram till 3-3.

I det här läget tryckte vi mycket på att försöka utnyttja att vi hade pigga kanstspelare med spelvämdningar och framförallt att försöka dra nytta av Irmas fart på högerkanten. Tyvärr så fortsatte vi att spela för mycket individuellt och gjorde inte alls det vi hade bestämt. Brunflo var rejält trötta nu, men krigade förtjänstfullt och tog inga risker.

Med 11 minuter kvar blev det ett avbrott på 20-25 minuter p.g.a. åska. Vi hann prata igenom vad vi ville se under de sista minuterna och hade gott hopp om att kunna avgöra på slutet.

Tyvärr får vi inte alls till det i slutet. Det var inget fel på energin, men vi agerade inte alls som ett lag och lite för många felbeslut p.g.a. stress och att vi inte kunde hålla kylan. Vi kunde inte hantera situationen på ett tillräckligt bra sätt och det blev tacksamt för Brunflo att bara ta bort bollen. Med facit i hand så drog de större nytta av åskpausen än vad vi gjorde då de hann samla ihop sig och framförallt vila och hämta kraft.

Ett gupp i vägen får man räkna med ibland och ska vi hitta något positivt så får det bli att vi kom tillbaka efter att ha hamnat i underläge.

Bäste Opespelare för dagen var Clara Amrén som tog den fysiska kampen och är ett föredöme i sitt jobb och sin lagmoral. Belönades också med ett fint mål och en assist. Mittbacksparet Tilda Eriksson och Indra Arvidsson agerade också stabilt. Irma Andersson visade också att hon är ett bra vapen som inhoppare när man vill förändra en matchbild. Bara synd att vi inte utnyttjade henne bättre.

Vi får dra lite lärdomar av detta. Om vi inte gör sakerna ordentligt blir vi straffade.även i den här serien. Vi måste kunna hålla fokus på rätt saker och behålla kylan även när det inte går som vi vill. Vi är fortfarande obesegrade, men hade väl trott och hoppas på mer än en poäng i dagens match. Sex dagar till nästa match på nationaldagen då vi möter Frösön och då förhoppningsvis hemma på Torvallen. Vi hoppas att vi hanterar det här på ett bra sätt och gör en bättre match då.