Matchreferat: Landskrona BoIS – Östersunds FK

Mötet på Landskrona IP kändes på förhand som en viktig nyckelmatch för hur avslutningen på höstsäsongen, med ett tufft spelschema, skulle komma att se ut.

ÖFK lyckades återigen göra en stabil bortamatch, den här gången mot ett Landskrona BoIS som kämpar för att haka på i toppstriden. Östersund skapade flera farliga målchanser och hade dessutom långa perioder ett tydligt grepp om matchen, framför allt i den andra halvleken.

Sviten som ett starkt och obesegrat lag förlängdes ytterligare.

Tät första halvlek med några missade chanser

Matchen började jämnt och det skapades inte särskilt många målchanser. Det var mycket kamp på planen och Landskrona försökte sätta ÖFK under press.

Efter att hemmalaget haft en något bättre period fick Jabir ett gyllene läge efter att ha varit påpasslig och utnyttjat ett misstag från motståndarlaget. Tyvärr lyckades han inte få bollen i mål.

En stund senare var Jabir återigen inblandad. Den här gången fick han en fin framspelning av Adjoumani, som efter sin återkomst återigen visade upp sin intensitet och vilja att ständigt hota med sina offensiva räder. Jabir fick ännu ett bra läge, men avslutet ville inte hitta nätet.

Det händer mycket kring Jabir och han känns som ett ständigt hot. Med lite mer skärpa i avsluten kan det här mycket väl bli ännu bättre framöver.

Efter vad som såg ut som en solklar hands i Landskronas straffområde, som domaren valde att fria på, drog Begic på sig ett gult kort efter att ha protesterat mot domslutet.

Halvleken avslutades sedan med några riktigt intensiva och spännande minuter.

Den starka Jabir vann bollen och spelade fram Adjo, som kom i ett fint läge. Avslutet gick dock i stolpen. Direkt efteråt ställde Landskrona om snabbt och i anfallet som följde kunde Loukili placera bollen i mål. Först efter en liten försvarsmiss av den annars så stabile Widgren och därefter ytterligare en miss av den annars så stabile Forsell i ÖFK-målet.

Tungt för ÖFK.

Kort därefter blåste domaren av för halvtid. ÖFK hade stått upp bra och skapat ett par riktigt heta chanser. Landskronas ledningsmål kändes inte helt rättvist sett till matchbilden, och det blev förstås extra tungt att släppa in målet i slutminuterna – bara sekunder efter den fina målchansen som kunde ha gett ÖFK ledningen.

Vad ska egentligen krävas för att bollen ska gå i mål?

ÖFK tar över

Andra halvlek började med tydlig ÖFK-dominans och det dröjde inte länge innan kvitteringen kom.

Den rutinerade Edwards hittade den ofta spelbara Jabir, som spelade vidare till den ständigt kreative Marklund. Han i sin tur serverade den färske Westerberg, som snyggt placerade bollen i mål.

Ett väldigt fint samspel genom lagdelarna som avslutades med ett välförtjänt mål.

Westerberg ersatte för dagen den varningsavstängde Miljanovic, som varit given på den här positionen tidigare under säsongen. Att dessutom göra mål i sin första match i den nya rollen är förstås en stark prestation.

ÖFK fortsatte därefter att dominera under en stor del av halvleken. Landskrona trycktes tillbaka och hade svårt att få igång något eget spel. Östersund hade initiativet, men trots spelövertaget blev det inte särskilt många riktigt heta målchanser.

Hemmalaget fick i stället sina farligaste möjligheter på fasta situationer, där Landskrona är erkänt skickliga. Men där stod Forsell stabilt, tillsammans med ett försvar som fortsatte att göra jobbet.

Sunday stod som vanligt för viktiga brytningar, Widgren visade sitt lugn och sin klokhet, och den outtröttlige fransosen Azzi fortsatte att springa och kämpa för varje boll.

ÖFK genomförde sedan flera byten i ett försök att behålla initiativet och kanske hitta den avgörande chansen.

Extra roligt var att Odenlind, efter en lång skadefrånvaro, äntligen var tillbaka i spel och fick göra sin ligadebut.

Delad poäng

Mot slutet såg det ut som att båda lagen började acceptera att en poäng trots allt kunde vara ett ganska okej resultat. Ingen av lagen orkade – eller vågade – sätta in den där riktigt desperata slutforceringen för att gå för tre poäng.

När domaren till slut blåste av matchen hördes hemmapublikens missnöje. Sannolikt var det besvikelsen över att Landskrona inte lyckades ta chansen att haka på i toppstriden som låg bakom reaktionerna.

Sett till matchbilden var dock dagens resultat inte missvisande.

För ÖFK del finns det samtidigt anledning att känna en viss frustration. Med lite mer tur och skärpa i avsluten hade laget mycket väl kunnat sätta sig på tåget hem mot Jämtland med tre poäng i bagaget.

Nu blev det en poäng – men den obesegrade sviten förlängdes.

Och kanske viktigast av allt: ÖFK fortsätter att visa att laget är svårt att besegra. Självförtroendet lär knappast ha blivit sämre efter ännu en stabil bortainsats.

Nu väntar nästa tuffa uppgift.

Örebro borta.

Då gäller det att fortsätta på den inslagna vägen – och förhoppningsvis också få den där bollen att till slut hitta nätet fler gånger.

Trissvinnare:

1. Sunday Anyanwu. En gigant i backlinjen som levererar match efter match. Följsam, brytningssäker och med en fin passningsfot. Var inte heller allt för långt ifrån att rädda Landskronas mål när han kämpade hem och stod på mållinjen.
2. Simon Marklund. Så kreativ och viktig i uppbyggnadsspelet. En fin målgivande passning även idag! Trots att han stod över gårdagens träning så fanns han på plats idag och visar vilken viktig roll han har för laget.
3. Rasmus Forsell. Trots en liten felbedömning vid baklängesmålet så är han i övrigt stabil och gör fina räddningar när det verkligen behövs. Detta nyförvärv kan vara en viktig pusselbit för om vi ska lyckas behålla platsen toppen av ligan.

/Pete