Jag var personligen på plats på Tibblevallen och såg rubricerad match. En match mellan två lag som båda har haft en dålig trend de senaste matcherna. Dessutom en match mellan två lag där det skiljer två divisioner. ÖFK i Superettan och Täby FK i division två. På papperet en match som ÖFK borde vinna, men så enkelt är det ju aldrig och det visade sig vara precis så svårt som tänkas kan. Matchen avgjordes på straffar till ÖFK:s fördel. Vid full tid var det 0-0 och efter förlängning också 0-0. Men det borde egentligen inte ha varit en 0-0 match såsom den utvecklades.

Det har en tid varit en hel del kritik mot hur ÖFK genomför matcherna. Jag har även haft min del i den kritiken. Jag har t ex saknat inlägg, att i motståndarens straffområde alltid skjuta eller nicka på en touch och inte söka ett bättre läge, som dessutom aldrig kommer, att söka sig mot bollbanan på inläggen och inte invänta var bollen landar, samt att ”skjuta” inlägg, hörnor och frisparkar. Med andra ord undvika bollballonger. Utöver det att varje spelare, på hela plan, alltid skall veta vad de skall göra med bollen när de får den. Detta är en rejäl tempohöjare om det tillämpas. Något som skall genomsyra laget är också att samtliga spelare i offensiv position skall älska att göra mål.

I matchen mot Täby FK såg jag förbättringar på många av dessa punkter. Visserligen är Täby FK ett sämre lag än de flesta konkurrenterna i Superettan, men det var uppenbart att det spelades en delvis annan fotboll av ÖFK. Då var det nog bra att det kunde testas mot ett lag som Täby FK.

Jag vill, innan jag går in på detaljerna, nämna att ÖFK kan konstatera att den så kallade otur som laget ”drabbats” av i tidigare matcher inte finns där längre. Täbys straff som en okunnig straffläggare gav bort genom att ta ribbreturen själv plus vinsten i den avgörande straffläggningen är sådana exempel.

Det finns de som påstår att det inte finns tur och otur utan att bra lag alltid har tur och dåliga lag alltid har otur. Med utgångspunkt från det så måste ju ÖFK ha gjort en bra match.

Konstateras är att Täby inte hade en rejäl målchans utöver straffen. Bollinnehavet har jag ingen statistik på men det torde ha varit i storlek 75-25 till ÖFk. Jag gissar att av de 120 spelade minuterna pågick cirka 90 minuter på Täbys planhalva.

Nu till de av mig ovan nämnda förbättringsområdena. Hur gestaltade de sig denna match?

Jo, faktiskt en hel del förbättringar. ÖFK pumpade t ex in massvis med inlägg. Kvaliteten var visserligen varierande, men antalet inlägg var numerärt i en omfattning som jag inte har skådat tidigare. Sökandet av ett nästa bättre läge, förekom inte. Skott eller nick togs direkt så fort tillfälle gavs. Även agerandet med boll efter mottagande av densamma synes ha förbättrats.

Däremot brister det fortfarande i effektiviteten att nå inläggen i straffområdet och när det sker är det stora brister i effektiviteten mot mål.

Visserligen är ju Täby FK ett lag i division två, men för ÖFK måste det ändå ha varit bra att kunna konstatera sina förbättringar. Det stärker självförtroendet. Jag hoppas ÖFK tar med sig detta i nästa seriematch mot Varberg. Då hoppas jag också kunna konstatera att nämnda förbättringar kvarstår, men att effektiviteten i straffområdet och målskyttet rejält har förbättrats.