Stor spelartrupp...

De var tippade som ett topplag när säsongen började. Fanns det fog för det? Ja, på papperet såg det bra ut. ÖFK har superettans tredje största a-lagstrupp med 27 spelare. Bara Varberg och Sandviken har fler. Det ger en viss trygghet vid skador. Men att mästarna Degerfors har en trupp på 20 spelare och lag som Helsingborg och Brage 20 respektive 21, talar sitt tydliga språk. Storleken är inte allt.

...men inte så kostsam

Trots att ÖFK har många kontrakterade spelare har de inte anmärkningsvärt höga omkostnader. Tvärtom bland de lägsta. Bara Oddevold, Skövde och Utsikten redovisar lägre kostnader för spelare och kansli än ÖFK, vilket delvis kan förklaras med att dessa tre klubbar lär ha spelare som deltidsarbetar (obekräftat).

Spelartruppen värderas högt...

Webbplatsen Transfermarkt beräknar spelares marknadsvärde utifrån data som samlas in av volontärer, ungefär som Wikipedia fungerar. Summorna ska därför tas med en nypa salt. Men deras inflytande är enormt. Värderingarna används i årsrapporter, vid förhandlingar och som vägledning för scouter runt om i världen, även i storklubbarna. Ett bevis på det: När Transfermarkt skrev ner Cristiano Ronaldos marknadsvärde till under 100 miljoner euro surnade han till och blockerade deras Instagramkonto.

ÖFK:s samlade trupp har fjärde högsta marknadsvärdet i superettan, enligt Transfermarkt. Eftersom truppen är stor ger genomsnittsvärdet för varje spelare en sannare bild. Där hamnar ÖFK på 10:e plats i serien. Men enskilda spelare sticker ut:

… och mest värdefull är en avbytare

Fyra av ÖFK:s spelare återfinns bland de 16 högst värderade i superettan. Quimi Ordonez ansågs vara värd 700 000 euro (7,9 miljoner kronor) när han kom på lån till ÖFK från Cincinnati, USA, i våras. Där och då var han superettans överlägset högst värderade spelare.

Efter ett halvår i ÖFK (mestadels på bänken) har hans marknadsvärde sjunkit till 500 000 euro. Men fortfarande är han seriens näst högst värderade spelare, efter Östers Adam Bergmark Wiberg.

På delad 9-10:e plats, med ett beräknat marknadsvärde på 400 000 euro, hittar vi Yannick Adjoumani och Adam Ingi Benediktsson. På delad 10-16:e plats finns Erick Brendon (375 000 euro)

29-åringen Brendon sticker ut, annars är det symptomatiskt att de tre ÖFK-spelare som anses mest värda på spelarmarknaden är 21 respektive 22 år gamla. Så ser det ut i fotbollsvärlden numera, tonåringar säljs för miljarder.

ÖFK skapar många målchanser...

I tabellen över expected goals (målchanser som förväntas ge mål) ligger ÖFK delad fyra. Det är alltså inte spelet utanför straffområdet som felar, utan avslutningarna. Jämfört med andra lag skapar ÖFK även många målchanser på bortaplan. I tabellen över expected goals borta ligger de delad trea.

...och försvarar sig hyfsat bra

Ett mått på försvarsförmågan är hur många farliga målchanser motståndarlaget skapar (expected goals against) Här ligger ÖFK delad trea på hemmaplan. Sämre försvarsspel på bortaplan gör att de totalt sett ligger sjua i tabellen över hur väl lagen försvarar sig.

Ett topplag - i halvtid

Om matcherna bara varade i en halvlek skulle ÖFK ligga 6:a i tabellen. Men i match efter match har de fallit igenom mot slutet. På 29 andra halvlekar har ÖFK gjort 13 mål och släppt in 31.

12 av baklängesmålen har kommit under matchens sista tio minuter. 6 av dem på övertid. Nästan hälften av baklängesmålen har kommit efter 70:e spelminuten, när de flesta byten är gjorda.

Laget har också haft en tendens att släppa in mål i slutet av första eller början av andra halvlek.

Hemma bra men borta sämst...

ÖFK har tagit 25 av 31 poäng på hemmaplan, vilket gör dem till sjätte bästa hemmalaget i serien. Tyvärr är de också sämsta bortalaget: en vinst på 15 bortamatcher.

I viss mån är det väl självklart att seriens mest perifera lag har störst fördel av hemmaplan. Bara ett långväga lag, Oddevold från Göteborg, har vunnit på Jämtkraft Arena. Det säger något om vad resorna betyder. Men en enda bortavinst... det är för dåligt.

Mycket piggare efter ledigheter

Här är ett intressant mönster: Superettan har gjort fyra längre uppehåll för landslagsspel och annat. Så här har det gått för ÖFK före respektive efter ledigheterna:

Matcher närmast före ett uppehåll: Fyra förluster = 0 poäng. Matcher närmast efter ett uppehåll: tre segrar och en oavgjord = 10 poäng.

Tillfälligheter? Möjligen. Men kanske har fotbollz:s redaktör Haldo Jonsson rätt i att alla spelare inte tål den hårda träningen? Det verkar saknas uthållighet på alla nivåer, energin tar slut i slutet av halvlekarna, i slutet av matcherna, i slutet av varje spelomgång, i slutet av säsongen. Är det orken, inställningen, självförtroendet, träningsupplägget, eller coachningen som brister? Eller en kombination av allt?

En annan fundering: Lagen i superettan har i allmänhet 5-6 utländska spelare i sina trupper. ÖFK har 16, flera av dem väldigt unga. Hur trivs de? Har klubben resurser att stötta dem när de kommer till en ny och främmande miljö, eller är de utlämnade åt sig själva och varandra?

Graham Potter sade en gång att spelare som inte trivs och har roligt på plan inte spelar bra. Han sade också att spelare som gjort sig besväret att flytta ända upp till Östersund måste få spela då och då. Kloka ord, men från en annan tid. Är de tillämpliga på en klubb med små resurser?

Många funderingar utan belägg från en supporter som förtvivlat gärna vill att Östersund får fortsätta ha ett elitlag i fotboll. På lördag avgörs det.

Tord Andersson