När jag satt i bilkön på väg från matchen mot Helsingborg hade jag tid att tanka på matchen.

Jag är glad att jag redan i våras tyckte, att Jamie Hopcutt ska vara startspelare. Jag minns Hopcutt i Europa League i matchen mot Galatasaray, då han ensam lurade bort halva deras försvar och gjorde mål. Det är nog en av de största enmansprestationerna som någon spelare i ÖFK gjort.

Jag ser mycket positivt i Sunday Anyanwu. Jag gillar honom. Han är en lysande diamant som med lite finslipning kommer att bli den nästa säljbara spelaren. Det märks att han spelat i högsta ligan i Nigeria. Han är vaken, rörlig, modig, brytsäker, snabb, konstruktiv och tuff.

Nebiyou Perry är alltid Perry. Ingen kan kopiera honom. Att bara se honom är nästan värt entrébiljetten. Han kan öppna ett försvar.

Låt Ziad Ghanoum få starta som back eller ytterforward. Han är värd det efter vad de vi sett av honom. Han kan med sin snabbhet täcka upp de ytor som vi på sista tiden sett på högerkanten.

Jag har alltid trott på Gideon Granström, men nu måste han börja ta för sig mer än vad han hittills ha gjort.

De var stark av 19-åringen Max Croon att så starkt komma tillbaka efter den fatala missen, och så bra, att han fick en trisstrea av erfarne skribenten Hasse Thor. Det var Croons andra match i Superettan.

Yannick Adjoumani måste få komma in tidigare eller redan från start som offensiv ytter. Han kan med sin frejdighet och snabbhet skapa oro i motståndarnas försvar och han är duktig inläggsspelare.

Jag funderar vidare på varför inte ÖFK riktigt orkade i andra halvlek. Det kan finns flera orsaker. En kan vara att de tränar hårt. En känd tränare sa till mig, om man tidigare har lyft 50 kg i press, kan man inte kräva man ska orka med 80. Det tar flera års anpassad träning för att steg för steg nå till den högre vikten.

Det finns mycket mer att säga, men detta får räcka för denna gång.