Det finns anledning att känna en viss optimism

Fågel eller fisk?
Den frågan har man varit tvungen att ställa inför rätt många säsonger nu och svaret har alldeles för ofta blivit fisk.
Som ÖFK-vän, och men framförallt för idrotten i länet, har man blivit luttrad. Man vill ju så gärna att vi ska ha minst en fot i elitfotbollen (helst två naturligtvis), det betyder så mycket för så många.
Men nu, efter en stark insats i cupspelet och en lovande öppning på seriespelet, vågar jag tro på något mera. Jag känner faktiskt en försiktig optimism och hoppas att den känslan förstärks ytterligare efter lördagsmötet med serieledande Falkenberg.
Så här ser jag på ÖFK #2026 när vi kommit till omgång 6 i Superettan, styrkor & svagheter.

***
Sedan Stefan Lundin tog över ansvaret som sportchef i klubben har ungefär 50 spelare kommit och 50 har försvunnit, tio per år. Ett antal tränare har också hunnit passera revy.
Samma lika den här säsongen. Ett dussintal nya spelare och en ny tränare, Nemanja Miljanovic. Men en viktig skillnad; Miljanovic har haft några av de nya i tidigare klubbar, han visste vad han ville ha och vet vad han har att jobba med.
Och det har märkts. I cup och serie har startelvan varit tämligen statisk, Miljanovic har bjudit på få överraskningar.

***
Men truppbygget är obalanserat, här finns en överkapacitet på mittfältet (många riskerar att få minimalt med speltid) medan bristen på dugliga forwards är alarmerande!

***
På plussidan;
# Målvakterna Melker Uppenberg och Tyree Griffiths håller för Superettan, de gör sitt jobb men utan att briljera. Skulle det skita sig som förra året (ÖFK använde sex målvakter, svenskt rekord för elitfotboll) finns målvaktstränaren Arnold Origi att kasta in.
# Trebackslinjen med Sunday Anyanwu, Ali Suljic och hemvändande Dennis Widgren är betongstark. Det är inte många gånger de har sviktat så här långt. Dessutom är de utrustade med fina passningsfötter vilket inte är alldeles givet bland mittbackar. Närmast att ersätta vid skador eller avstängningar är väl fransmannen Hugo Azzi, det lilla jag hunnit se av honom lovar onekligen mer.
# Centralt på mitten är man bäst i serien, det är absolut plusplus. Inget lag kan matcha kvartetten Amar Begic, Curtis Edwards, Emil Özkan och Simon Marklund - förutom en stor arbetskapacitet finns här både huvud och begåvade fötter. ÖFK:s 2-0-mål senast mot IFK Värnamo är ett lysande exempel på vad det här gänget kan åstadkomma tillsammans; Özkan till Edwards som överraskande spelar rakt igenom försvarslinjen till Marklund som serverar Begic, ett-två-tre-fyra och så smäller det rakt upp i krysset.
Godis för en fotbollsälskare!
Curtis Edwards i kombo med Simon Marklund kan bara bli bra, Amar Begic (lagspelare personifierad) är ett fynd och Emil Özkan behöver bara komma ihåg att jobba vidare när han levererat första insatsen för att ta ytterligare ett steg i sin utveckling.

***
På minussidan;
# Kantspelet har inte imponerat så här långt. Yannick Adjoumani, som ju är något av en publikfavorit, borde få ut mer av all den yta han erbjuds att operera på, det finns liksom ingen stadga i hans spel och jag upplever att utvecklingen har stannat av. Jag tror att han behöver tydligare instruktioner i den här något nya rollen han fått. På andra sidan jobbar Daniel Miljanovic (tränarsonen) hårt men saknar spets, åtminstone så här långt. Precis som för "Adjou" har han ofta mycket plats i offensiven utan att få till något som hotar. Alldeles för många kantspelare tar en touch för mycket innan bollen spelas in och då fastnar den på första försvararen, Miljanovic är en av dem.
# Men framförallt, på forwardssidan är det svagt för att vara på den här nivån. Abel Stensrud har abonnerat på platsen så här långt. Norrmannen springer mycket, det ser bra ut, men kommer sällan (Värnamomatchen undantagen) till avslut. Och kommer han till skott så prickar han målvakten. Rakt på, varje gång - och med knallpulver i skottfoten.
Problemet?
Det finns just nu inget alternativ till Stensrud! Hoppet står möjligen till Gustav Odenlind som är på väg tillbaka efter sin långa skadefrånvaro. Vi vet bara att det är ett löfte som inte fått chansen att visa vad han kan. Men oavsett, här måste Stefan Lundin satsa allt krut under sommarfönstret.
En forward i den här rollen måste producera 10 mål, helst några fler. Det är närmast ett krav.

***
Bästa insatserna så här långt; Försvarsmässigt mot allsvenskt motstånd i cupen, stark premiärvinst på bortaplan (Varberg) i premiären, stabil första halvlek borta mot Öster men framförallt den första halvan mot IFK Värnamo (3-0 i halvtid) förra helgen. Det spelet gladde många, även mig.
Sämst; stundtals blir det väldigt stirrigt i försvarsspelet då det höga presspelet går tokfel (som mot Värnamo efter pausvilan). Här efterlyser jag en plan B (ett samlat försvar som börjar jobba vid mittlinjen).
Men det borde väl inte vara så svårt att fixa?

***
Kul serie så här långt. Alla slår alla och klassiska IFK Norrköping, som rivstartade med en 6-0-seger, är några matcher senare inblandad i bottenstriden. Här går det ju inte att räkna på någonting och det ger mig ytterligare en anledning att känna en viss optimism för ÖFK:s del.
Men då måste man sköta korten väl, helst redan mot Falkenberg.