Idag möter ÖFK ett revanschsuget Umeå FC som förlorat två matcher på raken. UFC är ett bra lag som har kvalitéer för att spela i Superettan, men det har hittills inte haft något bra flyt i matcherna. Rakt spelande UFC:s spelare stiger inte undan i närkamperna, så vi får räkna med en tuff match för ÖFK. Får vi be om att det inte blir några missförstånd och tveksamheter med ÖFK:s uppspel från målvakten i denna match och så hoppas vi att ÖFK orkar med det konditionsmässigt krävande spelet i en hel match.

Startelvan

Frank Stople, Teodor Johansson, Philip Bonde, Ali Suljic, Christian Enemark, Michael Oluwayemi, Simon Marklund, Ahmed Bonnah, Adrian Edqvist, Nebiyou Perry, James Kirby

Matchen börjar

Det blev en halvlek som präglades av få målchanser och mycket kamp i den hårda vinden.

ÖFK började med vinden i ryggen.

Matchen startade genast i hårt tempo. UFC satsade på långa bollar bakom ÖFK:s backlinje och lyftningar framför mål som dock blev resultatlösa.

Redan 9:e minuten var det dags för 1-0.

Efter en utmärkt genomskärare av Marklund till Theodor Johansson tvekade han inte utan sköt på avstånd ett skott i bortre krysset utan chans för målvakten. Det var ett mycket snyggt mål.

Vi kan notera att Perry, som även var aktiv i försvarsarbetet, sköt även han ett hårt skott som målvakten med viss svårighet kunde parera

Därefter hände inte så mycket i de första 20 minuterna. Trots att UFC hade ett visst spelövertag och vissa stunder ett bättre passningsspel så skapade man inte mycket framåt.

I 25:e minut blev Suljic liggande efter att ha skallat ihop med en annan spelare. Vi befarade det värsta men Suljic reste sig efter någon minut och kunde fortsätta matchen.

ÖFK spelade tidvis ganska bra ute på plan, tyvärr alltför sällan, och hade svårt att komma fram i några farliga lägen. UFC var mera bollsäkra och passningsskickliga, men även de hade svårt skapa några målchanser.

Tyvärr fick UFC alldeles i slutet av halvleken ett mål på hörna. Det skedde på den sjätte hörnan.

Det blev tungt för ÖFK som hade hoppats att gå till vila med en ledning.

Flytet i passningar, ettrigheten på plan och förmågan att skapa målchanser fanns sig inte riktig i ÖFK i denna halvlek.

I andra halvlek blev det bättre fart på ÖFK.

Man började piggt livligt påhejat av ÖFK:s tillresta klack. ÖFK spelade frejdigare och flyttade upp spelet. Det såg lovande ut. UFC svarade med hög press, men ÖFK stördes inte så mycket av det.

Något som gav sorti på stämningen, åtminstone tillfälligt, inträffade i 61:a minuten. Den dittills mycket duktige Ali Suljic drabbades av troligen en frilägesutvisning i kamp med Umeås Björgolfsson som tidigare gjort Umeås mål.

Utvisningen var något tveksam. Först hade Björgolfsson tagit bollen md handen, men det blundade domaren för.

Det kändes tung när ÖFK kommit i gång om man började hoppas på ett vinstmål.

Nu var det var långt till vinst.

Det positiva var att ÖFK inte la sig på försvar, utan fortsatte att satsa framåt trots en spelare mindre på plan.

ÖFK gick in för att göra mål och kom upp i banan bättre än man gjorde i första halvlek.

När UFC gjorde 2-1 på nick efter ett långt och svepande inlägg 12 minuter före matchslut då blev de ganska så segersäkra.

I slutet av matchen pressade ÖFK på hårt. UFC trycktes ner och slog i från sig, men ÖFK gav sig inte.

Vid ett anfall blåste domaren straff efter att en försvarare fått bollen på armen.

Då började den stora dramatiken.

Straffläggaren Hopcutt slog straffen inte bättre än att målvakten klarade.

Efter straffmissen uppstod nästan kalabalik i straffområdet. Ingen visste vad domaren hade för avsikt att göra, eftersom han inte satte igång spelet.

Så småningom pekade han ännu en gång på straffpunkten. Anledningen var att målvakten hade gått för tidigt.

Denna gång gjorde Hopcutt inget misstag. Han sköt bollen i nättaket och han kunde vara nöjd med sin dag.

Det utbröt vild glädje hos alla tillresta fans och hos spelarna.

ÖFK var fortfarande obesegrade.

Efter matchen tackade spelarna klacken. Det var de väl värda efter sin fina insats.

Tissen

3. Theodor Johansson för det det fina målet och för sin kamp vid lijen.

2. Nebiyou Perry för sin teknik och för sin vilja både i anfall och försvar

1.Adrian Edqvist för sitt rappa stegoch offensiva inriktning.