ÖFK snäppade upp ett steg idag, och visade framför allt hur det skulle kunna se ut, när man glimtvis snabbt vann mark och hittade varann med snabba passningar. Detta till skillnad mot den bollhållande fotboll utan markvinnande som etablerats större delen av tiden på slutet.

Jag tycker det var länge sedan ÖFK visade upp en vägvinnande och rolig fotboll, och har ofta drömt mig tillbaka till Örgrytematchen. Nu dök den dock upp igen. Bitvis. Och målet var ett skolexempel på hur ÖFK kan vinna mark snabbt framåt.

Dessutom höll ÖFK ganska rent defensivt. Men Griffiths, som fick högst besök senast, får lägst idag. Detta då han orsakade baklängesmålet, och nära orsakade ett par-tre ytterligare.

Här hamnar vi då i funderingar kring hur vi ska hantera de mindre bra insatserna i ÖFK, och för mig handlar det om misstag som INTE handlar om dålig skicklighet, utan dåliga beslut och/eller dåliga direktiv. Om jag ansett att Griffiths inte kan bättre än han visade i beslutstaganden i Sundsvall hade jag varit försiktig och mer funderat på valet av målvakt. Nu handlar det om dåliga beslut, och det kan man lätt förbättra.

Jag anser att ÖFK efter sommarpausen aldrig mer ska passa bollen inom 20 meter från straffområdet på ett sätt som riskerar att ge motståndarna en given målchans. Jag bryr mig mycket mindre om att man eventuellt förlorar bollen på motståndarnas planhalva, särskilt i matcher där man dominerar spelet i övrigt. Även om ÖFK är bättre ska man naturligtvis inte ge motståndarna ett eller två mål gratis i var tredje match. det skapar problem i tabellen. Om ÖFK inte givit en enda sådan gåva i årets serie hade kampen nu stått minst om en allsvensk kvalplats. Det är bara att konstatera.

I tillägg tycker jag inte att "anfallsspel" på den egna planhalvan är varken roligt eller effektivt. Anfallsspel blir sällan effektivt förrän man är tämligen nära MOTSTÅNDARNAS straffområde. Och kommer man dessutom tämligen snabbt dit från eget mål har inte motståndarna hunnit gruppera sig. Målet i Sundsvall är ett utsökt exempel på det. Jag hoppas att alla i och runt laget kan ta till sig det. Känns nästan löjligt att skriva, men så är det.

Det jag sett en del framsteg i från ÖFK är att utnyttja fasta situationer till just anfallsspel, men ännu alldeles för sällan. Snabba frisparkar och inkast framåt ger ofta målchanser om alla i laget är vakna.

Trenden i svensk fotboll att spela sig framåt meter för meter, med återkommande passningar bakåt, från eget mål kommer att klinga av inom kort. Men för många tränare krävs det mod att ta det steget. Frågan är vilka som har det modet.

Betyg;

Griffiths 2 - Fick kanske hybris senast, men MÅSTE spela med marginaler. Pondusen i luften positiv.

Enemark 3 - Blandade insatser, men godkänd.

Suljic 3 - Klart bättre än senast, och nära fyra.

Bonde 3 - Stabil.

Johansson 3 - inga allvarliga misstag, och löper bra i lägen. Kvar är att utnyttja dom.

Sporrong 3 - Gör vad han ska, men inte tillräckligt snabb i agerandet ibland.

Bonnah 4 - Klart bättre än senast, fantastiskt förarbete till målet.

Edqvist 3 - Var med och satte fart ibland, men vill se mer initiativ.

Marklund 4 - Får fyran mycket för jobbet.

Perry 4 - Övervägde en femma. Tittar upp mer och vinner mer mark, men vid åtminstone ett tillfälle borde bollen spelats vidare.

Kirby 3 - Målet med löpningen motiverar trean.

Hopcutt 4 - Gör sitt bästa inhopp enligt mig.

Anyanwu 3 - Klart godkänd.

Ghanoum 3 - Gjorde sitt.