Mitt i all OS-upphetsning kanske det kan vara på sin plats med lite mer jordnära analyser av den idrottsliga verkligheten. Det finns många olika sorters fackspråk och idrotten har naturligtvis sitt. Och tur är väl det egentligen, hur kul skulle det vara att läsa referat, krönikor, bloggar, twittrar vad det nu är för nånting och inlägg av olika slag om allt vore utformat enligt alla tänkbara formaliteter.
Fotbollen till t.ex. där spelare blir lirare, domare-rättskipare, målvakt-burväktare, bollen-lädret o.s.v. o.s.v. Dom här företeelserna kallas väl i mindre dagligt tal för metaforer och är som sagt viktiga för att få flyt och rätt sammanhang i en text. Språket är också rikt på så kallade “klyschor“, alltså färdiga uttryck som stoppas in här och där och är i lagom doser berikande. Tänkte här nedan försöka göra en liten personlig och långt ifrån vetenskaplig utläggning om tre av mina favoriter i genren.
1. Bollen är rund
Egentligen ett fantastiskt uttryck som i all sin enkelhet säger väldigt mycket. Allt kan hända, ingen vet var en boll tar vägen. Hade själv en period på runt tio år då jag sysslade en hel del med bowling. Och där är verkligen bollen rund. Ingen konst all slå en “strike” säger någon, alldeles riktigt, konsten ligger i att upprepa det. Har aldrig spelat golf men inbillar mej att just därför att bollen är rund händer många oväntade saker. Det gäller inte bara att slå rakt, även terrängens topografi har ju stor betydelse. Men uttrycket funkar väl egentligen bäst där bollen inte alls är inblandad, i förhandsspekulationer t.ex.
2. Man spelar inte bättre än motståndarna tillåter
Självfallet finns det lag som underpresterar. Men när man sitter i “garderoben” som norskarna säger, och snörar på sig dojorna, nog fanken vill väl alla vinna, oavsett vilket sammanhang det handlar om. Men nu finns det alltid ett gäng på andra sidan mittlinjen och dom har naturligtvis samma inställning. Hur många gånger har inte en tränare stått och skällt ut sina disciplar under och efter matcherna när allt i grund och botten handlar om ovanstående rubrik. Coachen har naturligtvis sin framtida karriär i tankarna, media och supportrar vill se engagemang även efter en förlust. Tyvärr, enligt min mening förekommer det alltför ofta att förluster förklaras med “bristande inställning” istället för en noggrann analys om vad man kunde ha gjort bättre.