Efter att ha konsulterat en ovikenbo som ogärna ville ta ordet Myssjö i sin mun eftersom detta var före hopslagningen, fick vi så småningom rätt adress och dök upp på "Åsvallen" lagom till att andra halvlek skulle blåsas igång. Det var bara att krysta ur sig den något pinsamma föklaringen och i alla fall göra rätt för halva arvodet.

Inte blev det bättre av att uppdrag nummer två, ensam domare i div 7, också tilldrog sig på "Åsvallen". Den här gången (1967) dränkt i ett av den sommarens värsta skyfall vilket inte gjorde saken särskilt mycket lättare. Serien befolkades på den tiden mest av gamla avdankade A-lagsspelare som mer eller mindre mot sin vilja förpassats ur representationslaget av yngre talanger. Dessutom med en version av den jämtländska dialekten som var näst intill obegriplig men som förmodligen gjorde att man inte riktigt fattade det rätta "bettet" i en del kommentarer. Att distriktsdomare Hans Thor trots allt fortsatte "karriären" efter den inledningen var väl ingen följd av total brist på sunt förnuft utan förmodligen en obotlig kärlek till sporten i sig.

Nåväl, efterhand infann sig en viss rutin och man började inse fördelarna med att döma fotboll. En liten extraslant, ett upptäckande av den jämtländska och härjedalska landsbygden och en mycket givande samvaro med andra domare, under resor inte minst. Var man ute på lokal så träffade man alltid kompisar från fotbollen, både domare, spelare och ledare. Hade det varit ett tufft klimat på planen var detta alltid historia när man möttes utanför. Visst fanns undantag som fortfarande ältar en oförrätt men med ett till synes glatt humör i botten.

Det blev som sagt efterhand för mej ett evigt harvande i "bottenslammet" bland rättskiparna men fotbollen är ju den samma överallt. Lite mer fart, lite mer teknik här och där men viljan att vinna är ju ledstjärnan. Att få springa in i domarmundering på "Ånäset" i Kälarne, "Björkhaga" i Bräcke eller "Svartviken" i Hammerdal skiljer sig väl egentligen inte mot att göra detsamma på "Råsunda", "Wembley" eller "San Siro". Matcherna skall spelas under samma ordnade former och för det behövs en domare och alla har rätt att fordra att denne ger sitt yttersta.

Så om man inte har den rätta kvalitéen som spelare, satsa på domarjobbet. Gjorde själv flera tappra försök att bli ordinarie i Brunflos B-lag och satte faktiskt en frispark i ribban på "Jämtängen" i Offerdal 1969. Som domare fick man dock vara med hela säsongen, två-tre gånger i veckan.