I måndags, samtidigt som många av oss tittade på idrottsgalan, var det stor dramatik i Milano. Vid förhandlingsbordet satt Kakà:s pappa och tillika agent Bosco mitt emot Manchester Citys representant Gary Cook. Enligt säkra källor hade man förhandlat fram ett kontrakt som skulle ge Kakà en löneförhöjning med 100-miljoner kronor. Övergångssumman till Milan skulle hamna på 1,3- miljarder.

Lördagen dessförinnan spelade Kakà, det som skulle bli hans sista match i Milans färger. En bitterljuv känsla fanns över stadion. Hela publiken uttryckt en kollektiv vädjan, "Non si vende Kakà" (man säljer inte Kakà). Kakà blickade tårögt upp mot kurvan, lade handen mot hjärtat och klubbmärket. Efter matchen kramades han om av alla lagkamrater och motståndare. Han ville dock inte byta bort matchtröjan, när hyllningarna ebbar ut letar han upp matchbollen. Det verkar som att det här var hans avsked. Han var fortfarande en symbol för världens vinstrikaste klubb, men allt det skulle offras för en större lönecheck. Silvio Berlusconi, industrimagnaten och premiärminister, säger tydligt att Milan inte har råd att betala honom de pengar som krävs. Han måste lägga sig platt för de nyrika britterna.

Tillbaka till måndagen

Supportrarna börjar flockas vid Kakàs hem. Ropen blir allt starkare, non si vende Kakà, men allt tycks förgäves. De stora tidningarna går ut med att hela affären i praktiken är klar. På olika fotbollsforum vräker Milan-supportrar ut sitt hat. Kakà förtjänar att bryta benet om han går till City. Så kommer ett magiskt ögonblick. På fotbollsdiskussionsprogrammet Processo di Biscardi är det begravningsstämning, skall en av Serie A största profiler lämna, skall Grande Milan förnedras? Så ringer premiärminister Berlusconi upp, han inleder i en dyster ton. -Vi kan inte matcha Citys bud, det här är den moderna fotbollens verklighet.. Men sen så vänder han på hela steken. -Dock vill jag säga, att trots allt detta kommer Kakà stannar, han väljer kärleken framför pengarna.

I samband med detta visar sig Kakà från sitt fönster, han tittar ut över folkmassorna som har samlats utanför för hans hem. Sedan tar han fram Milan tröjan med nummer 22. Samma tröja som han hade vägrat att byta bort under lördagen. Denna liksvepning förvandlades vid detta ögonblick till en segerfana.